Hoppa till sidans innehåll

Riksidrottsförbundet är svensk idrotts samlande organisation med uppgift att stödja, företräda och leda rörelsen i gemensamma frågor, såväl nationellt som internationellt.

Hitta ditt distriktsförbund (DF)

KRÖNIKA: Björn Eriksson om framtidens idrott

2016-11-07 13:00

KRÖNIKA: Under Riksidrottsforum i Falun den 11-13 november samlas beslutsfattare från idrottsrörelsen. Representanter från 71 specialidrottsförbund, Riksidrottsförbundet, SISU Idrottsutbildarna och distriktsidrottsförbund diskuterar framtidens idrott.
  • Uppdaterad: 2016-11-07 13:26

Idrottandet i Sverige håller på att förändras. Under hela 1900-talet kunde vi prata om en enhetlig idrottsrörelse, organiserad i ideella föreningar och, sedan 30-talet, företrädd av Riksidrottsförbundet. Speciellt sedan det motionsinriktade Korporationsidrottsförbundet (Korpen) blev en del av RF-familjen 1976.

Men sedan sekelskiftet ser bilden annorlunda ut. Det går inte längre att tala om ”idrotten” i bestämd form singularis. Vi har inte bara fler idrotter utan människor idrottar också i allt fler former och olika sammanhang. Den ideellt organiserade föreningsidrotten är bara en, om än med sina över tre miljoner medlemmar fortfarande dominerande, del av det svenska idrottandet. Dessutom visar statistik att föreningsidrotten totalt sett minskar i förhållande till annat idrottande, exempelvis privata träningsanläggningar/gym eller lösligare kompisgrupper.

Detta är en utveckling som vi inom den traditionella idrottsrörelsen, Svensk idrott, måste förhålla oss till. Vilket vi också gör genom det omfattande strategiarbete som RF-stämman 2013 beslutade om. Självklart har det i den diskussionen kommit fram olika ståndpunkter – alltifrån att RF ska bli en branschorganisation för all idrottsverksamhet, oavsett inriktning och organisatorisk form, till den ”renläriga” att den organiserade idrottsrörelsen ska hålla sig till föreningsdriven tävlingsidrott. Och allt där emellan.

RF-stämman 2015 tog, i full enighet, ett delbeslut som slog fast tre utgångspunkter:

  • Livslångt idrottande – att utveckla verksamheten så att fler väljer att idrotta i förening hela livet
  • Idrottens värdegrund är vår styrka – men det gäller att se till att alla lever upp till den
  • Idrott i förening – den ideella föreningen måste vidareutvecklas men ska fortsätta vara basen för verksamheten

Vad betyder då det satt i relation till de utmaningar föreningar och förbund står inför?

Utgångspunkten är att idrottsrörelsen måste utveckla sin verksamhet till både form och innehåll för att möta människors önskemål och behov både idag och imorgon. Framför allt handlar det om större flexibilitet. Den traditionella idrottsmodellen har byggt på en successivt ökande mängd träning vid bestämda tider för att bli bättre och nå framgång i tävlingar. Men vi ser att allt fler inte är intresserade av göra idrottslig karriär, de vill träna och/eller tävla för att det är roligt utan krav på prestation. De har stora delar av föreningsidrotten länge varit ganska ointresserad av.

Här håller det på att ske en förändring. Den senaste tiden har ett 50-tal av RF:s 71 medlemsförbund gjort förändringar i sin barn- och ungdomsverksamhet i syfte att behålla fler längre. Allt fler diskuterar former för breddverksamhet för vuxna och för att ta emot äldre nybörjare. Det är viktigt inte minst i ljuset av det stora antalet, ofta idrottsintresserade, nyanlända flyktingar som söker sig till idrotten.

Samtidigt får vi inte kasta ut barnet med badvattnet. Tävlingsverksamheten är viktig, och för många det som ger glädje och spänning i idrottandet. Drömmen om att stå överst på pallen kan vara en stark drivkraft, oavsett om den är realistisk eller inte. Men även tävlingsverksamheten och den tävlingsinriktade träningen ska, liksom all verksamhet, bedrivas i enlighet med den värdegrund Svensk idrott enhälligt ställt sig bakom och vars grundpelare är glädje och gemenskap, delaktighet och demokrati, allas rätt att vara med och rent spel. Så är inte alltid fallet. Här har vi en hel del kvar att arbeta med. Det kommer vi alltid att ha i en rörelse som bygger på hundratusentals ideella ledares insatser.

Svensk idrott har sin bas i den ideella föreningen. Det finns inskrivet i både RF:s stadgar och vårt idéprogram Idrotten vill. Men självklart kan god idrottsverksamhet, liksom dålig, bedrivas i många olika organisationsformer. Även om våra ledare med sitt ideella engagemang oftast är mycket kompetenta finns det ingenting som säger att man lär sig slå bredsidor, springa snabbt eller få en häst att hoppa över ett hinder vare sig bättre eller sämre i en ideell förening jämfört med i ett privat företag. Och sett till den fysiska hälsan spelar naturligtvis organisationsformen ingen roll, så länge man rör på sig regelbundet.

Men barns, ungdomars och även vuxnas engagemang i föreningsidrott handlar inte bara om själva idrottandet. Föreningen som social miljö och gemenskap ger något mer och större. Det är ingen tillfällighet att riksdagen har beslutat om en särskild politik för det civila samhället, där målet är att villkoren för det civila samhället som en central del av demokratin ska förbättras.

I idrottsföreningen får en stor del av våra barn och ungdomar en social och demokratisk fostran, de träffar människor över generations-, sociala och kulturella gränser som de annars troligen aldrig skulle möta i ett allt mer segregerat samhälle. Samma gränsöverskridande gemenskap ger vuxna, föräldrar och andra, en chans att utvecklas som människor i ett ideellt ledarskap.

Många menar att den ideella föreningen är en relik från ett svunnet 1900-tal. Jag tror inte det. Forskning från bland Ersta Sköndals högskola visar att det ideella engagemanget är lika starkt, om inte starkare än när deras mätningar började. Och att engagemanget har ett starkt samband med medlemskap i föreningar. Idrottsrörelsen står här för den enskilt största delen.

Att vara medlem i en ideell förening, liksom i varje social gemenskap, ställer krav på deltagande och engagemang. Alla är inte beredda, eller av olika skäl förmögna, att leva upp till de kraven. Många väljer att i stället köpa sin fysiska aktivitet i verksamheter som inte kräver tid utan nöjer sig med betalning. Därför ser jag inte de privata idrottsföretagen som konkurrenter utan snarare som komplement, som vi inom föreningsidrotten har all anledning att samverka med, och också på en del områden lära av.

Finns det då inte skäl att, som en del menar, utveckla denna samverkan till att samla all idrottsverksamhet, oavsett organisatorisk form, under ett gemensamt branschparaply? Mitt svar är nej, av tre huvudsakliga skäl.

För det första tror jag på den demokratiska uppbyggnaden som den svenska idrottsmodellen är sprungen ur och som lever i allra högsta grad. Genom demokratiska beslut formar vi vår idrott tillsammans. En branschorganisation skulle på sikt utarma det lokala engagemanget, omvandla vår livskraftiga och samhällsbyggande folkrörelse till något annat. Och jag menar att idrottsrörelsens roll för ett starkt, varmt och inkluderande Sverige måste värnas och utvecklas.

För det andra finns det så vitt jag vet ingen från den privata sidan som har bett RF att företräda dem. Däremot finns det exempel på kommersiella verksamheter som skapat ”fasadföreningar” för att komma åt statliga och kommunala aktivitetsstöd. Vilket för oss över till mitt tredje skäl, nämligen att RF enligt gällande regler bara får ge stöd till allmännyttiga ideella föreningar, inte vinstdrivna privata företag.

Av den anledningen är det viktigt att också framöver hålla isär verksamheterna för att inte äventyra samhällsstödet till den ideella föreningsidrotten. Och därför ska vi inom föreningsidrotten inte försöka kopiera de privata företagen, utan snarare renodla och förädla det som är vår styrka och vår särart, nämligen det ideella föreningslivets demokratiska gemenskap. Lika viktigt som att utveckla själva idrottsverksamheten är att vitalisera föreningens inre liv, både den sociala samvaron och den interna demokratin.

Om det enda som erbjuds är att gå på träningen och att rösta på ett illa besökt årsmöte en gång om året finns det ingen större anledning att välja en förening före ett kommersiellt alternativ. Men den förening som lyckas leva upp till och förkroppsliga värdegrunderna glädje, gemenskap, demokrati och delaktighet ger medlemskapet ett reellt innehåll och skapar på så sätt en känsla och stolthet för föreningen. Och den föreningen kommer att vara en vinnare i längden, oavsett de idrottsliga resultaten.

Björn Eriksson
Ordförande Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarna

 

 

Skribent: Anna Setzman
Epost: This is a mailto link

Postadress:Riksidrottsförbundet
Box 11016
100 61 Stockholm

Besöksadress: Skansbrogatan 7
118 60 Stockholm

Kontakt:Tel: 08-699 60 00
Fax: 08-699 62 00
E-post: This is a mailto link

Vi finns på Twitter Följ oss