Hoppa till sidans innehåll

Riksidrottsförbundet är svensk idrotts samlande organisation med uppgift att stödja, företräda och leda rörelsen i gemensamma frågor, såväl nationellt som internationellt.

Hitta ditt distriktsförbund (DF)

Historik

  • Uppdaterad: 2015-06-02 17:25

Dopingmedel har används sedan urminnes tider. Det finns bland annat beskrivet i förteckningen över kinesiska läkemedel "Pen Ts ao" rekommendationer från läkare till idrottsutövare i Kina redan för 5 000 år sedan. Blad från "Ma Huang" (ephedraväxt) användes för att framställa stimulerande tedrycker.

Från Latinamerikas tidiga historia finns rapporterat anmärkningsvärda bragder som utförts med hjälp av vad vi i dag skulle kalla doping. Män ur inkafolket sägs ha sprungit mellan inkas huvudstad Cuzco och Quito i Ecuador (1 750 km) på 5 dygn tuggande på cocablad. Folk ur en stam bland utoastekerna i Sierra Madre i norra Mexiko tog hjälp av peyote (en slags kaktus) för att utföra 72-timmarslöpningar. I antikens Grekland användes också olika svampgifter vid olympiska bragder.

Cyklist första dödsfallet


Det första kända dopinganvändandet i mer närliggande tid anses vara den simmare som år 1865 enligt uppgift tog stimulantia för att ta sig över engelska kanalen. Samma år diskuterades det i tidningarna om det var rätt att kanalsimmarna i Amsterdam skulle få använda dopingmedel. 1886, inträffar det första dokumenterade dödsfallet på grund av doping, då en engelsk cyklist avlider under cykelloppet Paris-Bordeaux efter en överdos av trimetyl. "Mirakeldrycker" användes flitigt under denna tid, bland annat koffeinblandningar och socker upplöst i eter.

I början av 1900-talet förekom doping med hjälp av blandningar av stryknin, kokain och konjak inom boxningssporten. Under andra världskriget utvecklades amfetaminpreparat som Pervitin och Methedrin i syfte att öka soldaternas uthållighet. När idrottens utveckling på nytt tog fart efter 2:a världskriget var det fortfarande olika typer av stimulantia som förekom som dopingmedel.

Anabola steroider


Det första manliga könshormon som renframställdes var testosteron vilket syntetiserades redan 1935. Tidiga studier visade att testosteron hade både anabol (muskeluppbyggande) och androgen (förmanligande) verkan. Anabola steroider prövades under andra världskriget på tyska soldater i syfte att göra dem mer aggressiva. Anabola steroider användes även i försök att behandla svältoffer.

Under 50-talet utvecklades anabola steroider bland annat i syfte att behandla avmagring hos cancerpatienter och för att öka återbildandet av muskler efter skador eller större operationer. Senare användes de även för brännskador, bröstcancer, njursvikt och vid nedsatt benmärgsfunktion.

1954 publicerades en rysk vetenskaplig rapport som var den första som talade för att anabola steroider kunde användas för att öka prestationsförmågan hos idrottsmän. Den följdes snart av flera liknande rapporter från USA. Ganska snart började anabola steroider användas inom kraftsporterna och under 60-talet spred sig bruket bland elitidrottare och kroppsbyggare.

En ganska aningslös inställning till anabola steroider rådde bland idrottsmän och tränare under 60 och 70-talet, då det snarare betraktades som något slags kosttillskott. Först en bit in på 80-talet började vetenskapliga belägg publiceras som visade på en rad allvarliga biverkningar. Det dröjde ända in på 90-talet innan dessa kunskaper spridit sig till en bredare allmänhet.

Dopingkontrollernas intåg


1967 beslöt Internationella Olympiska Kommittén (IOK) att bilda en medicinsk kommitté. 1968 upprättade denna kommitté sin första lista över förbjudna preparat. Under både vinter- och sommar OS 1968 genomfördes systematiska dopingkontroller med urinanalyser, men först vid OS i München 1972 genomfördes de i stor skala (2 079 urin- och blodanalyser på 15 dagar).

Först 1975 förbjöds anabola steroider inom idrotten då tillförlitliga analysmetoder hade presenterats året innan. De första regelmässiga dopingproverna gällande anabola steroider togs på 1976 års Olympiska spel.

1977 tillsätter RF en dopingkommission. 1979 antar RF egna dopingregler. 1981 införs regler som möjliggör träningstester (out-of-competition testing). De första svenska nationella dopingproverna togs 1981. Redan 1982 utfördes träningstester i Sverige vilket först i slutet av 90-talet blev praxis även internationellt. 1985 gjordes drygt 1 000 dopingkontroller i Sverige.

Sedan 1991 har det utförts över 2 000 dopingkontroller per år i Sverige. Under åren 2001 till 2004 ökades antalet kontroller med 500 per år till 4 000 dopingprov per år. Sedan 2006 görs cirka 3 500 prov per år. Cirka 60 procent av kontrollerna som gjorts genom åren har varit träningskontroller.

Ben Johnson upprörde världen


Antidopingverksamheten har mest uppmärksammats vid de Olympiska spelen. När Ben Johnson avslöjades som dopad efter den otroliga 100 meters finalen i OS 1988 upprörde detta en hel värld och den efterföljande debatten utgjorde startskottet för en intensiv och väl behövlig utveckling och prioritering av antidopingarbetet. I dag är dopingproblemet uppmärksammat och erkänt i hela världen.

Gemensamma dopingregler införs


Före 2004 kunde olika idrotter ha egna regler som styrde hur man hanterade dopingfrågor vilket medförde att dopingfall kunde behandlas helt olika beroende på vilken idrott det handlade om. Likaså kunde olika länder ha varierande regler även om de flesta följde den dopinglista som Internationella Olympiska Kommittén då upprättade.

Dessa förhållanden undergrävde omvärldens förtroende till idrottens antidopingarbete och det växte fram en vilja bland länder och idrotter att försöka ta fram ett gemensamt regelverk. Starten på denna process inleddes 1999 med den kanske mest betydelsefulla globala händelsen i antidopingarbetet. Bildandet av World Anti-Doping Agency (WADA) som skedde i oktober 1999.

WADA bildades som ett resultat av världskonferensen om antidoping som hölls i Lausanne februari 1999. WADA är organiserad i form av en stiftelse och är nu den ledande antidopingorganisationen internationellt. I dess styrelse ingår representanter från alla världsdelar, såväl regeringar och överstatliga organ som från IOK och andra idrottsorganisationer.

Sedan 2003 är det WADA som upprättar dopinglistan. 2004 infördes ett nytt globalt regelverk, The World Anti-Doping Code. 2009 uppdaterades världsantidopingkoden som samlar all världens idrott under samma regelverk.

Postadress:Riksidrottsförbundet
Box 11016
100 61 Stockholm

Besöksadress: Skansbrogatan 7
118 60 Stockholm

Kontakt:Tel: 08-699 60 00
Fax: 08-699 62 00
E-post: This is a mailto link

Vi finns på Twitter Följ oss