Som en blixt från klar himmel kom beskedet. Stockholms idrottsnämnd meddelade i slutet på januari att den bestämt sig för att skära ner på sitt kontanta stöd till den föreningsdrivna idrotten med 25 procent. Politikerna menade att föreningarna måste bli bättre på att skaffa inkomster från andra källor än bidrag. Med andra ord söka sponsorer.
Vad kan vi kräva av en idrottsförening och dig som ledare? Att du ska vara engagerad, ta ansvar för dina uppgifter på och utanför idrottsplanen och förmedla en positiv bild och känsla till dina aktiva. Jag vet att ni är hundratusentals som gör så mycket mer än det. Ni skjutsar till träningar och tävlingar, bakar bullar till cuperna, tvättar träningskläder och matchställ, tar hand om anläggningar och föreningslokaler.
Idrottens ideella insatser motsvarar 70 000 heltidsarbeten varje år. Att kräva av ledarna att de utöver sina uppdrag ska ägna ännu mer tid till att tvingas hitta externa finansiärer för att slippa skära i verksamheten eller höja medlemsavgifter är att kräva för mycket. Det visar också på en oroväckande okunskap hos politikerna. Idrotten behöver ansvariga politiker som känner till föreningslivets vardag och villkor.
Idag skiljer sig föreningarnas förutsättningar beroende på i vilken kommun de finns. I Riksidrottsförbundets kommunundersökning 2010 visar siffrorna att mer än var femte kommun sänkte sitt stöd till idrottsföreningarna jämfört med 2009. Resultaten bekräftade den oro vi kände efter finanskrisen. Då uppmanade vi kommunerna att tänka långsiktigt och att se idrotten som en del av välfärden, och inte minst den breda barn- och ungdomsidrotten. Den är en viktig investering för framtiden.
Situationen i Stockholm fick ett lika önskvärt som rimligt slut. För ett par veckor sedan kom beskedet att idrottsnämnden inte genomför nedskärningen Efter massiva protester från stadens idrottsföreningar – som mejlat, ringt och skrivit insändare – insåg politikerna allvaret och vilka konsekvenser som inte bara skulle drabba idrotten utan hela samhället. Gemensamma krafter och röster lönar sig. Men fortfarande finns faran för att en minskad idrottsbudget kvar, om än inte i det direkta föreningsbidraget.
Stockholmsexemplet visar hur avgörande det är att gång på gång tala om för politikerna varför idrotten är så viktig, hur alla idrottsledares ideella krafter bidrar till att barn och unga får en meningsfull fritid idag och kommer att må bättre i framtiden. Det borde vara självklart men är det uppenbarligen inte. Därför måste framför allt vi stödorganisationer varje dag året om jobba för att politiker och beslutsfattare på alla nivåer förstår vad idrotten är och gör och varför varje krona är viktig. Men vi behöver också din berättelse. Tillsammans gör svensk idrotts röst skillnad.