Det är i Uppsala det händer i år. Den 27–29 maj samlas vi för årets viktigaste idrottsarrangemang. Jag kan varken lova rafflande upplopp, fantastiska världsrekord eller snöpliga uddamålsförluster. Men jag garanterar att resultaten kommer att få betydelse för dig som idrottsledare.
Jag pratar om RF-stämman – Riksidrottsförbundets högsta beslutande organ – som vi även kallar idrottens riksdag. Den hålls i maj vartannat udda år tillsammans med SISU Idrottsutbildarnas stämma på det gemensamma Riksidrottsmötet och på plats finns över 200 ombud från Riksidrottsförbundets 70 medlemsförbund. De är där på ditt uppdrag. Svensk idrott fungerar så att föreningarna via sina förbund bestämmer vilka som ska vara med och fatta besluten på RF-stämman. Det kan kännas som en lång väg från dig som enskild föreningsmedlem och styrelsen via distrikt och förbund till RF-stämman. Men vägen är rak och öppen för alla svensk idrotts över tre miljoner medlemmar, och alla föreningar kan komma in med motioner.
Min första stämma var den i Östersund 1989. Jag hade fått frågan av Svenska Ridsportförbundet, som då hette Svenska Ridsportens Centralförbund, om jag ville vara ett av deras ombud eftersom jag bodde där. Jag var ung och färsk i sammanhanget. Men jag tvekade inte när frågan kom. Jag minns att jag tyckte pärmen med handlingar som skulle läsas igenom innan stämman var otroligt tjock. Vissa frågor förstod jag mer, andra minst sagt mindre av. Efter tre dagar med intensiva diskussioner var jag full av inspiration och matad med mängder av ny kunskap. Men jag var också helt slut.
I år hålls stämman i Uppsala 27–29 maj och jag vet att diskussionerna också den här gången kommer att vara intensiva och viktiga. På dagordningen står bland annat den samlade elitsatsningen och den möjlighet vi fått från regeringen att satsa för att svensk elitidrott ska fortsätta vinna mästerskapsmedaljer i den stenhårda internationella konkurrensen. För att lyckas måste vi ge våra förbund och deras aktiva de bästa förutsättningarna genom att bestämma hur vi bäst stöttar dem och tar till vara den kompetens som finns.
Vilka idrotter och grenar kan bli medlemmar i Riksidrottsförbundet? Den frågan ska vi också att diskutera på stämman och den är grundläggande för hur vi i framtiden ska kunna engagera så många som möjligt. Idag ser vi nya och spännande former av idrott som utvecklas ur de som redan finns, men också de som startas spontant och där det finns ett intresse att organisera aktiviteten. Om morgondagens unga vill engagera sig på sitt eget sätt måste vi vara beredda att anpassa vår verksamhet och våga prova nya former.
Apropå framtiden. På sidan 23 berättar Madelene Karlsson, 25 år, om sin väg från aktivitetsledare i sin skidklubb Ställbergs SK till Riksidrottsmötet, där hon ska vara ansvarig för ungdomsrådets ledare som är på plats. Unga vill engagera sig, det vet vi. Om svensk idrott inte bereder väg för dem och ger dem förutsättningar söker de sig någon annanstans. De är vår framtid men lika mycket vår nutid. I Uppsala ska vi besluta om vilken idrott de ska mötas av och vilja vara med i.