För drygt en månad sedan avslöjade friidrottsstjärnan Patrik Sjöberg att han under flera år blivit sexuellt utnyttjad av sin tränare och styvfar Viljo Nousiainen. Avslöjandet var inte första (och dessvärre antagligen inte heller sista) gången vi tvingades läsa en nyhet om sexuella övergrepp inom idrotten. Men Patrik Sjöbergs historia är den som utan konkurrens fått störst medialt genomslag.
Mediegenomslaget är på både gott och ont. Gott eftersom den skapar en medvetenhet hos fler om ett existerande och oacceptabelt brott och problem, och får oss att prata om hur vi måste hantera det. Ont eftersom det ibland gör det svårare att föra en nyanserad diskussion om vad som faktiskt är bäst att göra, och hur vi och alla hundratusentals viktiga vuxenkontakter som finns inom idrotten kan hjälpas åt att förhindra övergreppen.
Det som hände Patrik Sjöberg var avskyvärt och kriminellt. Inget barn ska behöva utsättas för vad han, och flera av Viljo Nousiainens adepter, tvingades stå ut med. Vi kan inte ändra historien, men vi kan göra allt som står i vår makt för att den inte ska upprepas.
I krissituationer letar vi gärna efter enkla lösningar. Vi vill att det onda ska försvinna snabbt. Men komplexa problem kräver i de flesta fall komplexa lösningar. Pedofiler finns. De söker sig till miljöer där de kan komma i kontakt med barn och ungdomar och idrottsföreningarna är en sådan plats. De framstår ofta, likt Viljo Nousiainen, som fantastiska ledare, blir väldigt populära och vinner barnens tillit.
Riksidrottsstyrelsen antog för några månader sedan en policy mot sexuella övergrepp och en vägledning hur föreningen ska kunna förebygga dem och hantera dem om de ändå sker. Det viktigaste budskapet där är öppenhet. Vi måste alla kunna prata om vad vi ser, vi måste våga prata med varandra om vi uppfattar oroväckande signaler från tränare eller ledare. Vi måste lyssna på barnen och våga ta till oss deras signaler. Ett öppet klimat i föreningen är den bästa garantin mot att barn ofredas. Men ett öppet klimat innebär också att vi kan ske skillnad på fysisk kontakt med sexuella förtecken och fysisk kontakt utan sådana.
Idrottsföreningarna ska vara trygga miljöer där barn och ungdomar kan utvecklas tillsammans med vuxna. Kramar av glädje eller till tröst är självklara delar av en sådan miljö. Och måste få fortsätta vara det. Riksidrottsförbundet har begärt att föreningar, i likhet med exempelvis skolor och förskolor, ska kunna kräva av barn- och ungdomsledare att de visar upp begränsade utdrag från polisregistret, det vill säga utdrag som bara tar upp de relevanta brotten. Den möjligheten finns inte idag, och justitieministern har sagt att hon inte tycker att det är en bra idé eftersom det inte löser problemet. Självklart löser det inte problemet, men det kan vara en hjälp och ett steg på vägen. Kravet på registerutdrag kan skrämma iväg de tidigare dömda. Tyvärr är de ganska få. För att förhindra de övriga från att förgripa sig på barn och ungdomar i föreningen krävs att vi agerar på flera fronter.
Vill du som ledare veta mer eller få stöd och hjälp med att jobba för att förebygga och hantera övergrepp kan du alltid höra av dig till Riksidrottsförbundet, ditt distriktsidrottsförbund eller organisationer som har expertkunskap i att hantera den här frågan. Läs mer på www.rf.se