En förälder som lämnar sitt barn för att det spelat för dåligt. En tränare som beskriver spelsystem med hjälp av sexistiska associationer för sitt P14-lag. Året hade knappt börjat innan vi möttes av braskande rubriker som startade en diskussion om svensk idrotts grundläggande värderingar.
Även om båda historierna är extrema, och den första dessutom visade sig inte vara sann, pekar de ändå på behovet av en stabil värdegrund i föreningen, vad den vill stå för, och vad den faktiskt står för.
Svensk idrotts gemensamma värdegrund finns tydligt uttryckt i vårt idéprogram Idrotten vill. Den bygger på grundpelarna glädje och gemenskap, demokrati och delaktighet, allas rätt att vara med samt rent spel. Att all barn- och ungdomsverksamhet ska utgå ifrån ett barnrättsperspektiv och att kvinnors och mäns idrott ska behandlas lika är centrala delar.
Men ett nationellt och idrottsövergripande idéprogram måste omsättas i praktiken om det ska vara värt någonting. Värdegrunden måste förankras i och sätta spår i konkreta riktlinjer för den dagliga verksamheten i föreningarna. Och de som är inblandade i verksamheten måste leva efter den.
Därför kan frågan om föreningens värdegrund inte vara en fråga för bara styrelsen. Även om styrelsen är ytterst ansvarig är det viktigt att se värdegrunden som en process, där inte bara de förtroendevalda utan också ledare, aktiva och deras föräldrar deltar. Processen måste också bli konkret. Det är inte särskilt svårt att komma överens om orden, men för att göra skillnad måste alla berörda också vara överens om vad de betyder för hur medlemmarna ska bete sig i vardagen.
Omvärldens bild av en förening, och av hela idrottsrörelsen, skapas inte i första hand av orden utan av hur vi agerar. Ett dåligt agerande från en enskild individ kastar en skugga över hela föreningen, och över svensk idrott i dess helhet. Det går aldrig att säga att det är "någon annans" ansvar - var och en av oss som befinner sig någonstans i föreningslivet har ett delansvar. Och kom ihåg: Att låta bli att göra något när saker inte verkar stå rätt till är också det en handling. Uppmärksamheten kring och debatten om de två ovan nämnda händelserna visar detta med all önskvärd tydlighet.
Om vi även i framtiden ska kunna locka barn och ungdomar och deras föräldrar till idrottsrörelsen, och om vi också fortsättningsvis ska få samhällets stöd för det, måste vi visa att vi inte bara pratar om vår gemensamma värdegrund utan även lever och agerar utifrån den. SISU Idrottsutbildarnas Värdefullt-material är en utmärkt hjälp att ta tag i föreningens värdegrundsarbete. Använd det.