För drygt ett år sedan skickade EU-kommissionen ut en så kallad grönbok för att initiera en diskussion om ett framtida momssystem i Europa. Vem som helst kunde skicka in svar. Det kom sammanlagt 1 726 svar. Av dem var 1 115 från ideella föreningar, de allra flesta från Sverige och ett antal från Finland. De handlade om att försvara medlemsstaternas rätt att undanta ideella föreningar från skyldighet att redovisa moms.
Eftersom bland annat den svenska regeringen och EU-parlamentet lyfte samma fråga i sina svar borde Kommissionen ha fått en signal som inte går att missuppfatta. Men icke. Den hävdar att det är vi i Sverige, och EU-parlamentet, som missuppfattat frågan. Den menar att det vi vill åstadkomma redan går att göra, genom en omsättningsgräns för momsredovisningsplikt och ett kompensationssystem. Men sådana bestämmelser måste gälla även företag, inte bara för ideella föreningar.
Efter ett sådant besked kan det ligga nära till hands att se slaget förlorat. Men det är det inte. Liksom Anders Borg är vi beredda att kämpa ”ända in i kaklet” för Sveriges rätt att göra skillnad mellan ideella föreningar och vinstdrivande företag, i momsreglerna likaväl som i andra frågor.
För det är det den här frågan handlar om. Och vi har EU-parlamentets stöd i detta.
Att Kommissionen över huvud taget tar upp frågan om ideella föreningars momsredovisning tyder på att de tagit intryck av det arbete som inte minst den svenska idrottsrörelsen bedrivit. För i hela det stora momskomplexet är den ju trots allt en ganska marginell del. Den insikten ska vi ha med oss när arbetet nu går vidare.
Det är inte Kommissionen som tar det slutliga beslutet, det är ministerrådet, alltså EU:s samlade finansministrar. Det är dessa herrar, och några få damer, vi måste få att inse att en omsättningsgräns och/eller ett kompensationssystem kommer att leda till en gigantisk administration, för både föreningarna och staten. Samtidigt kommer det inte att leda till ökade skatteintäkter för vare sig staten eller EU.
Problemet idag är att Sverige har stått förhållandevis ensamt i den här kampen. Anders Borg behöver stöd från fler kollegor för att lyckas. Därför är vårens huvuduppgift att förmå fler länder än de nordiska att driva frågan om att varje medlemsstat borde få avgöra själv. Det påverkar inte den inre marknaden. Subsidiaritetsprincipen borde få gälla.
Det är också viktigt att hålla grytan kokande här i Sverige. Ett fortsatt starkt tryck på hemmaplan är något av det bästa Anders Borg och hans medarbetare kan ha med sig i packningen till vårens möten i Bryssel och Köpenhamn.