Riksidrottsförbundet

”Sport och idrott har alltid intresserat mig. Som tonåring satt jag klistrad framför tv:n vid de flesta sportsändningar. Men ännu mer än att titta på andra, så gillar jag att göra något själv.

Som ung tävlade jag mer eller mindre seriöst i ett antal sporter: fotboll, löpning, basket, handboll, segling och framförallt frisbee. På 70 och 80-talen var frisbee en ung sport. Vi som höll på gjorde i stort sett allt. Organiserade SM samtidigt som vi deltog i, tränade yngre spelare - och jobbade för att bli accepterade av RF. Det var en rolig gemenskap, vilket jag tycker är en av de viktigaste sidorna av idrott.

En annan livsviktig del av idrott är att den hjälper en att hålla sig i form. När man blir äldre kan det bli svårt att hitta tid till att träna regelbundet. Här har jag dock varit mycket priviligierad. Som astronaut ges goda möjligheter att hålla sig i form och när vi tränar flygträning ingår flera gympass i veckan, med egna tränare.

När jag blev utsedd till min första flygning, och dessutom att få göra några rymdpromenader med Beamer, en erfaren rymdman, så var det första han sa: ”Du behöver lägga på några kilon.” Och han menade inte runt magen. I rymden är allt viktlöst och för det mesta behövs nästan inga muskler alls, men rymddräkten är jobbig att arbeta i. Den är som en uppblåst ballong och alla rörelser i den kräver kraft. Saker på utsidan av rymdstationen kan också sitta mycket hårt fast när de behövs.

Vid 46 års ålder betvivlade jag att det skulle gå att bygga upp muskler – jag var ju inte heller otränad utan kände mig både fit och stark. Men jag fick ett nytt träningsprogram och körde 2-3 styrkepass i veckan. Till min förvåning gick det riktigt bra och till slut hade jag ökat 3-4 kg.  Denna extra styrka var nästan mer användbar under rymdpromenadsträningen, som sker under vatten.

Där jobbar man inte bara mot den uppblåsta rymddräkten, utan också mot kvarvarande tyngdkrafter som inte balanseras ut helt av vattnet. Det är betydligt jobbigare än i rymden. Sedan är det bra att ha uthållighet också. En rymdpromenad kan ta sju timmar och det enda man får i sig är lite vatten från en påse på magen, med ett sugrör som sticker upp.

I dag är jag ”kontorsslav” och det är svårare att hitta träningstillfällen och att motivera sig utan klara mål, som en rymdpromenad eller kanske ett maraton. Men varje gång jag tränat – typiskt ett styrkepass och ett löppass i veckan - känns det härligt och jag frågar mig varför jag inte gör det oftare. Idrott är till för hela livet.”