Riksidrottsförbundet

"Det finns en del paradoxer i idrottsvärlden. En av dem är att fusk anses föraktligt, samtidigt som vi okritiskt applåderar inställningen ”att vinna till varje pris”.

Var går egentligen gränsen? Dopningen ryser alla över – så långt får man inte gå och det är orättvist mot motståndarna, förstås. Samma upprördhet gäller flagranta regelbrott. Inom min egen sport, boxningen, finns det några ruggiga exempel. 1983 skulle den övermatchade boxaren Luis Resto upp i ringen, och den orolige tränaren Carlos ”Panama” Lewis preparerade hans handlindor med ett medel som gjorde dem stenhårda. Resto vann matchen, men fusket avslöjades och både boxare och tränare blev av med sina licenser. Restos motståndare Collins var illa däran och fightades aldrig mer. Ett år senare var han död, man misstänker att han tog livet av sig.

Men hur ska vi förhålla oss till små regelbrott, uppenbara domartabbar eller fotbollens filmningar, till exempel? Ska vi lära unga idrottsutövare att vinna till varje pris, eller ska vi inpränta att de till varje pris ska ägna sig åt fair play? Det är inte lätt att dra en tydlig linje. ”Domaren dömer” och ”alla filmar ju” är vanliga argument.

Själv minns jag ungdomens baskettid som en bra skola. När vi spelade fem mot fem på träningen fick vi själva skrika ut fouls och stegfel. Ibland uppstod diskussioner, men vi kom alltid fram till ett beslut som alla kunde leva med. Vi lärde oss ta ansvar för spelet.

Kommer ni ihåg när England inte fick sitt mål registrerat mot Tyskland i VM i somras? Alla utom domaren såg att bollen var inne med marginal. Varför var det helt otänkbart för målvakten Manuel Neuer att överlämna bollen till domaren och säga som det var, istället för att skryta om incidenten? ”Jag lurade domaren att tro att bollen fortfarande var i spel eftersom jag fortsatte så snabbt”, spekulerade Neuer.
 
En studie visar att mer än 50 procent av de manliga idrottsutövarna hellre skulle fuska än att förlora en viktig match. Jag tycker det är en skrämmande siffra. Vi riskerar att få en publik som lär sig acceptera filmningar och fejk. Inom fotbollen är det nog tyvärr redan ett etablerat faktum – inte bara i italienska Serie A.

Men vill vi fostra unga idrottsutövare som lär sig av sina förebilder att rent spel är ett relativt begrepp? Jag tror inte att idrotten någonsin har varit bättre eller sämre än den kultur den verkar i. Men vi måste alltid ifrågasätta värdet av att ”vinna till varje pris.”

Nya numret av tidningen Svenk Idrott