Riksidrottsförbundet

– Nej. Just nu ligger vi åtta i tabellen men är på slutspelsplats. Tyvärr har vi tappat tre viktiga spelare för laget. Kristyna Selicharova som utsågs till förra säsongens bästa målvakt, flyttade tillbaka till Tjeckien och lade handbollskarriären på hyllan. Även Cecilia Fröding som dominerade i laget och Jessica Enström, en av Sveriges bästa handbollsspelare, slutade. Det har förstås påverkat oss.  Förmodligen har vi också lagt ribban för högt med tanke på förra säsongen.

Vad var det som lockade dig till handbollen?
– Jag har alltid varit intresserad av idrott. När min egen dotter Jessica började spela handboll, blev jag en engagerad förälder.  Hon spelade i IVH tills för två år sedan. Nu har hon slutat som elitspelare.  Jessica har blivit mamma och jag har blivit morfar. Det är fantastiskt.

Vad är det som är så bra med handbollen?
– Det är spänningen, det snabba spelet och den tekniska utvecklingen.  Det händer mer i damhandbollen. Den är roligare att titta på än i herrhandbollen just nu.

Du är en erkänt bra ledare. Du får massor av beröm av både spelare och tränare. Om inte Auvo fanns skulle det inte fungera, säger de. Vad är det som gör dig så omtyckt?
– Det är svårt att svara på själv. Men jag kan handboll och engagerar mig i spelet och i spelarna. Ibland känns det som om jag är en extrapappa för tjejerna. Stöttar när det går dåligt och berömmer när det går bra. Jag är en sammanhållande länk som sköter allt, från material och tvätt av kläderna till allt praktiskt under resorna.
– Dessutom får jag så mycket feedback av tjejerna. De hjälper till och håller ordning på grejerna. Det gillar jag.

Finns det något negativt med att vara lagledare?
– Nej.  Det är en tacksam uppgift. Tränarna är mer utsatta, när det går sämre i matcherna. De måste alltid stå till svars inför publiken och medierna.

Hur mycket tid ägnar du åt handbollen?
– Jag åker hemifrån klockan 17 varje kväll och är hemma vid 21-tiden så gott som varje kväll. Dessutom spelar vi ju ofta på helgerna och reser i hela södra Sverige.  Mycket tid blir det. Det är tur att min fru också är intresserad av handboll. Det blir som vår familj. Vi har fortfarande kontakt med spelare som slutat.

Vilken är din största utmaning?
– Att lyfta fram damhandbollen som så ofta hamnar i skuggan av herrhandbollen. Där har även medierna en viktig roll.
– Utmaningen är också att utveckla vårt lag så att vi är med och slåss uppe i toppen igen. Med Eva Agarsson som tränare är det en fröjd att vara lagledare. Hon är så klok och skicklig och jag har fullt förtroende för att vi fixar det.
– Men vi har många unga spelare och de måste få tid att utvecklas.

Namn: Auvo Horttana
Ålder: 57 år
Familj: Fru och två vuxna döttrar
Bor: I Hallstahammar
Personligt: Är snickare till yrket. Lagledare för IVH damer elit i Västerås.
Intressen: Jag har ett nyväckt intresse för golf och spelar så ofta det finns tid.
Motto: Det låter som en klyscha, men jag är glad och lycklig att jag är frisk och har ett jobb att gå till. Hallstahammar drabbades hårt av lågkonjunkturen. Jag ser så många arbetslösa som är vilsna och inte vet vad de ska ta sig till.