Jan Granqvist är fortfarande med på i stort sett varenda träning och match som Råby Rönö IF spelar i division 6 sydöstra Sörmland.
FOTO: Ulf Bertilsson
– Inga problem. Det är ju snarare så att föreningen håller mig pigg och vital, än tvärtom.
Du satt som ordförande i huvudsektionen i över 50 år. Vad har du för uppdrag numera?
– Som hedersordförande sitter jag med på alla styrelsemöten. I första hand bidrar jag med erfarenhet, rutin och kontinuitet bakåt. Jag är också med på nästan alla A-lagets träningar och matcher och hejar på grabbarna.
Årtalet 1920 står på A-lagets samtliga matchtröjor. Hur kommer det sig?
– Det är mitt födelseår, spelarna och ledarna ville hedra mig för alla år jag ägnat åt klubben. Jag har kallats Mister Råby länge nu, men i rättvisans namn är det fler än jag som hållit ångan uppe.
När du var ung var du både spelare, tränare och ordförande. Var det bättre förr?
– Det är klart att det var. Då hade vi ännu fler sektioner och nästan alla som bodde här var med och idrottade och motionerade, på ett eller annat sätt. Själv var jag bland annat målvakt i fotboll, bandy och rinkbandy. Nu är det färre ungdomar som växer upp på landet och färre som orkar hålla i med idrottandet.
Vad har du fått ut av ditt mångåriga engagemang?
– Inte pengar i alla fall. Jag har alltid jobbat ideellt och aldrig tagit betalt för resor, telefonsamtal och så vidare. Min lön har varit känslan att göra något för bygdens ungdomar. Att få gehör och skapa trivsamma sysselsättningar tillsammans med andra har varit min lön för mödan.
Du har fått många utmärkelser. Bland annat av Riksidrottsförbundet och Svenska Fotbollförbundet. Vilket pris uppskattar du mest?
– Att jag i vintras blev vald till Årets eldsjäl 2009 på den lokala idrottsgalan i Nyköping. Det var en sådan otrolig värme som strömmade emot mig från publiken att jag grät av glädje hela kvällen.