Att komma in som ny i en klubb, ett distrikt eller kanske ett specialförbund är inte alltid så lätt. Än svårare kan det vara om du är ung och kanske rent utav för att du dessutom är tjej. Vad är då viktigt? Jo, förstås att du blir omhändertagen på ett bra sätt, att du känner dig välkommen och accepterad. Det behöver inte vara så svårt, då är det en stödjande miljö.
Det motsatta är förstås om du inte får frågan att vara med eller att du blir erbjuden att vara med och bara får vara. Ingen ger dig några direkta uppdrag utan du liksom bara glider med. Ja, där har vi en icke stödjande miljö.
Det jag kan tycka vara svårt är det där mitt emellan, att uppdraget blir intressant och kul, men blir lagom mycket. Jag har själv varit med om att få ett mindre uppdrag som verkat spännande och lagom mycket, men som lett till mer och mer jobb. Så där så det jobbiga tar över det roliga. De som gett mig uppdraget har varit nöjda för att de släppt in mig men inte funderat över hur mycket jobb det blir och jag som ny kan ju inte veta allt vad det innebär.
Balansen är så betydande i vad som är en stödjande miljö och vad som inte är en stödjade miljö. Det kan alltså väga över åt fel håll…
De erfarna måste tänka till en extra gång innan de ger ett uppdrag och är nöjda för det. Samtidigt tror jag att det är viktigt att du som oerfaren och kanske ung, vågar ställa krav. Våga säga vad du tycker – Våga säga nej! Våga säga ja!
Lagom är bäst!!