Troligen har du följt debatten om tidig elitsatsning, som startade i gårdagens Svenska Dagbladet och som fortsatt idag. I annat fall rekommenderar jag ett besök på webben - vår och andras (ämnet har engagerat för det finns massor av kommentarer att läsa). Det är en diskussion att välkomna, och den är inte ny utan återkommer med ojämna mellanrum. Skälet till debatten den här gången är bl a annat att idrottsministern för några veckor sedan bjöd in RF och Sim-, Fotbolls- och Ishockeyförbundets företrädare till en hearing om tidig elitsatsning - det i sin tur mycket föranlett av en DN-artikel i ämnet för någon månad sedan.
Vad är då problemet med tidig elitsatsning? (Inom idrottsrörelsen delar vi in idrotten i barnidrott t o m 12 års ålder, ungdomsidrott 13-19 år och därefter vuxenidrott) Ja, för det första så är det helt förkastligt att skicka signalen till barn som älskar sin idrott och sina kompisar i laget eller föreningen att de inte är duktiga nog. Sånt kan sätta spår för livet hos det barn som drabbas och leder dessutom till att vi riskerar att tappa barn som egentligen gärna vill vara kvar i idrotten. För det andra så är risken stor att man tappar en massa talanger som skulle kunnat bli verklig elit som vuxna. Det borde vara uppenbart för de flesta att barn och ungdomar utvecklas i olika takt OCH att det som avgör om någon når den yppersta senioreliten är långt ifrån bara tidigt visad talang utan minst lika mycket motivation och träningsvilja i många, många år innan personen i fråga "slår igenom".
Denna företeelse ska som sagt tas på allvar och det vilar ett ansvar på alla oss ledare runt om i idrotten att fundera på - och agera så - att för tidig elitsatsning och utgallring av barn inte sker. Samtidigt så finns tyvärr någon enstaka som tar tillfället i akt att få diskussionen att låta som att detta är "det normala" inom idrotten. Det är det inte. Tvärtom så är de flesta ledare fantastiska människor som lägger ner själ och hjärta på att barn ska få det bra, bra idrottsverksamhet och bra samtal och umgänge med vuxna. Och det görs massor, inte minst inom ramen för Idrottslyftet där förbunden i sina planer som de skickat in till oss planerar för utökad ledarutbildning och förnyelse av formerna för barn- och ungdomsidrotten för att öppna dörrarna för fler.
För tidig elitsatsning leder - förutom att det är ansvarslöst mot barnen - alltså inte ens till det man tänkt sig, nämligen att få fram så stor elit som möjligt. Många gånger blir det precis tvärtom, man tappar många för att man sållat bort dem för tidigt. Hur tänker man då, kan man undra?