På fredag den 15 juni invigs Riksidrottsmuséet som ligger vid Djurgårdskanalen i Stockholm, granne med Tekniska muséet och snart också Polismuséet som öppnar efter sommaren - eller återinvigs ska man kanske säga för vårt museum låg tidigare vid Globen men har legat i malpåse under hela 2000-talet. Redan idag fick dock idrottsministern Lena Adelsohn-Liljeroth en förhandsvisning eftersom hon inte kan vara med på fredag. Lena är ju kulturminister så jag gör nog ingen vild gissning om jag tror att hon är extra intresserad av kombinationen idrott och kultur. För egen del var det andra gången inom loppet av några veckor som jag var där, förra gången var tillsammans med Stockholms idrottsborgarråd Madeleine Sjöstedt.

Efter ett långt sökande efter passande lokal - det var minst sagt en utmaning att hitta rätt plats att vara på - så blev det ett gammalt stall faktiskt, med utmärkt läge eftersom det finns promenadstråk, vatten och ett stort fält (Sportgärdet såklart!) där vi kan ha uppvisningar och prova på-aktiviteter. För det är viktigt att vårt museum blir levande och attraktivt för så många som möjligt, och att vår historia speglas ur så många perspektiv som det bara går. Alla som arbetar med muséet har gjort ett kanonjobb så jag är övertygad om att besökarna kommer att gilla det dom får se. Stor vikt har också lagts vid tillgängligheten, är man rullstolsburen eller har syn- eller  hörselproblem så ska man kunna uppleva alla föremål bra ändå och det är viktigt för oss.

Något som vore roligt i framtiden (men väldigt dyrt antar jag) är om vi skulle kunna ha simulatorer så att det går att känna hur det känns att åka störtlopp, sitta på hästryggen och hoppa 1,60-hinder, springa 100 meter på världsrekordtid o s v. Då skulle man kunna få en aning om vad som krävs bara i just de momenten, utöver allt annat såklart. Möjligheterna är stora och det är väl egentligen bara fantasin och pengarna som sätter gränser.

Jag gillar anslaget och färgerna som Riksidrottsmuséet kommunicerar - hoppas att du också gör det! Nu ska vi jobba för att alla åldrar kommer ditt på besök, och återkommer. Intresset för idrottshistoria är stort märker vi, det finns t ex många idrottshistoriska föreningar runt om i landet som är väldigt aktiva, och det är viktigt för idrottens historia är verkligen ett kulturarv som det är viktigt för oss att bevara.