Igår blev jag kontaktad av några journalister som ville veta mera om vad JämOs kritik mot idrotten handlade om. JämO har granskat RFs och 17 SFs jämställdhetsplaner - alltså de som man enligt lag är skyldig att ha vid minst tio anställda, inte den jämställdhetsplan för idrotten som RF-stämman har beslutat om (den spänner över ett större område). Igår var man klar med resultatet av genomgången, tydligen.

Vi hade nämligen inte blivit kontaktade om att granskningen var klar, utan fick läsa det i JämOs pressmeddelande. Och "informationen" om att granskningen skulle göras gick till på ett liknande sätt - vi var på samma konferens om etik och värderingar inom idrotten, i Ö-vik. Där offentliggjorde JämO i sitt föredrag (jag fick veta det en stund innan) att idrottsrörelsens planer skulle granskas och samma dag kom ett pressmeddelande i frågan. Dessutom skulle planerna vara inskickade tio dagar från då, och då hade breven inte ens gått till SF. I praktiken innebar det att förbunden skulle ha en vecka på sig.

Har jag något emot att idrotten granskas? Nej definitivt inte, tvärtom: det är en självklarhet att vi ska följa gällande lagar och regler. Dessutom så har vi utan tvekan mycket kvar att göra när det gäller jämställdhetsarbetet och jämställdheten även ur andra perspektiv än de som nu blivit granskade. Det är sättet det gick till på som jag är kritisk mot.

Och just därför kan jag inte låta bli att undra om det verkligen är så här en myndighet ska kommunicera, via media?? Varför bjöds vi inte in till ett möte där vi hade kunnat diskutera detta, informerat idrottsrörelsen och efter granskningen träffats för att prata om vilka insatser vi behöver göra och hur/om JämO ev skulle kunna bistå i det? Som sagt, och det gäller för övrigt inte bara idrotten utan på de flesta områden i samhället: vi behöver hjälpas åt för att få bättre kraft i jämställdhetsarbetet. Vi behöver hjälpas åt att gå från måste till VILL i den här frågan, för vi har helt enkelt inte råd att inte använda hela kompetensen.

Att göra så här väcker istället onödig irritation, och tar fokus från den viktiga frågan om kvalitet i jämställdhetsplanerna (och därmed -arbetet). Vi vill verkligen förbättra oss på detta område och samarbeta, men det är inte så lätt en sån här gång.

Resultatet då? Ja totalen vet vi inte så mycket om ännu, men ett SF där det handlade om smärre kompletteringar (av material som redan fanns) har hört av sig och var förstås besvikna över ett pressmeddelande som man uppfattade som missvisande.