Idag har jag varit i Linköping på Valla Folkhögskola och träffat ett gäng tjejer som är aktiva i ungdomssektioner i ridklubbar i Östergötland. Ridsportdistriktet där ordnade nämligen tredje träffen med "Bus-enkelt", en kombination av utbildning och träffpunkt för engagerade ungdomar inom ridsporten.

De flesta deltagarna var i 16-årsåldern, och medan jag berättade om min egen väg inom först ridsporten och sedan idrotten så blev det så uppenbart hur åren går... För min egen del så började det hela nämligen på precis samma sätt som för dessa tjejer - i Ungdomssektionen. Först i klubben och sedan så var jag också med på några distriktsträffar. 1988, när jag själv var 16 år, så var jag på min första ungdomsträff som Jämtland/Härjedalens IF ordnade. Och då var dagens deltagare inte ens födda...

Ja, ojojoj vad åren går. Och själv är man nog allra sämst på att inse detta faktum. Som förklaring på varför man tycker att tiden går snabbare och snabbare ju äldre man blir så hörde jag en gång för länge sedan följande förklaring. När man är sju år så är ett år en sjundedel av livet, men när man är trettio år så är ett år bara en trettiondedel av livet o s v. Det ligger nog en hel del i det, tror jag.

För övrigt - vilken underbar hösthelg det har varit! Nu ska vi laga fiskgryta, och till förrätt blir det en av mina favoriter: mozzarella caprese.