På fredagseftermiddagen klev vi in i bilen för att åka ner till Flyinge (som ligger några mil från Lund) och titta på Svenskt avels- och sportchampionat 2007. Under fyra dagar så tävlar landets bästa 3, 4, 5 och 6-åriga hästar i sin respektive ålderskategori och vinnare utses i hoppning resp dressyr. Jag har varit på dessa tävlingar flera gånger (även om jag missat dem ett par år nu), men den här gången var lite speciell. Anledningen är min egen treåring, en häst som jag "impulsköpte" när han var föl, som gått till final i hoppning för treåringar. Han visades på treårstest i Nyköping i maj, och nu var det alltså dags för Flyinge!

Eccellente UW, som han heter, är en fantastiskt trevlig häst som både rör sig och hoppar mycket bra. Sedan två år tillbaka står han på Hjelmskyl utanför Flen hos famljen Karlsson som gjort allt arbete med honom på ett mycket bra sätt. För egen del så är det förta gången jag följt en häst ända från fölstadiet på det här viset, och jag måste säga att det är fantastiskt att få se utvecklingen - och självklart ännu roligare med en så trevlig individ som Eccellente är.

I lördags eftermiddag skulle Eccellente "i elden". Hästarna löshoppade en i taget, d v s utan ryttare på ryggen eftersom de bara är tre år gamla. Redan kl. 07.00 på morgonen startade första häst, och Eccellente hade startnummer 50 av totalt 63 hästar. Vi hade suttit och tittat i flera timmar när det var hans tur, och som hästintresserad är det verkligen intressant att se så många fina hästar. Förhoppningsvis  kommer ju flera av dem att höra till Sveriges bästa hopphästar om ett antal år!

När det var dags för min häst att hoppa upptäckte jag att jag kände mig riktigt nervös... Innan hade jag känt mig så lugn, men helt plötsligt så pirrade det ordentligt i magen. Eccellente kom in och skötte sig jättebra, men rev tyvärr ett par gånger. Domarna gav honom fin kritik, men tyvärr så blev han inte en av de tio som gick vidare till söndagens final. Just i det ögonblicket blev jag ju såklart lite besviken (även om vi försått det redan innan), men det gick snabbt över eftersom alla erfarenheter blev så positiva - för en viktig sak är ju hur en så ung häst reagerar på uppgiften totalt sett: nya miljöer, nya människor, lång resa o s v. Så jag känner mig ännu gladare över denna fantastiska häst efter den här helgen!

Egentligen hade jag tänkt skriva om Flyingehelgen sent igår kväll när vi kommit hem, men jag orkade inte. Tänk att man kan bli så trött av att vara lite nervös...