I våras valdes jag in som suppleant i Föreningen för den Beridna Högvakten, och idag var jag med på mitt första möte. Förhoppningsvis har du sett Beridna Högvakten någon gång på Stockholms gator - i samband med vaktavlösningen från slutet av april till mitten av augusti, vid statsbesök eller riksmötets öppnande kan man se den fina vaktparaden. Ända sedan Gustav Vasas tid har Högvakten på Stockholms slott funnits, så vaktparaden har präglat Stockholmslivet under århundraden. I dagens form har Beriden högvakt funnits sedan början av 1900-talet. Den lär vara en av Sveriges största turistattraktioner!

Tidigare ägdes hästarna av försvaret men i samband med besparingar på 1980-talet så hotades högvakten och hästarna. Detta ledde till (efter mycket möda, får man anta) till att Föreningen för den Beridna Högvakten bildades 1985 och 1987 övertogs hästarna formellt. Idag finansierar föreningen inköp och utbildning av de ca 90 hästar som verksamheten kräver (jag kan varmt rekommendera ett besök på www.beridnahogvakten.se). Med andra ord är "vår" högvakt ett resultat av ett samarbete mellan Försvarsmakten och föreningen - och föreningen kan driva sin verksamhet tack vare sponsorer och ett stort antal enskilda medlemmar som tycker att detta kulturarv är viktigt att vårda. Ganska fantastiskt, eller hur!

Efter mötet gav jag mig ut på en ridtur på Djurgården i höstsolen. Jag hade min nya Tretorn-ridstövlar på mig (mera kända som "Malin Baryard-stövlarna") och jag gillar dem verkligen. Jag föredrar alltid bra utrustning, oavsett vad jag gör. Illasittande saker stör av dålig kvalitet stör, tycker jag. Och sen gör det ju ingenting om det är snyggt också...

Att få rida i lugn galopp längs Djurgårdskanalen en dag som denna, med höstens alla vackra färger och solens strålar, och bara njuta är verkligen livskvalitet tycker jag! Hästen Indigo som jag ridit i ganska många år nu verkade njuta lika mycket som jag. Och jag vet att ni är många som känner igen den där speciella känslan av lycka, oavsett vilken idrott ni ägnar er åt.