Att Solheim Cup är stort har väl knappast undgått någon. Att det är så stort blev däremot en överraskning för åtminstone mig när vi kom ner till Tylösand i lördags! Faktiskt var det första gången jag överhuvudtaget besökte en golftävling "på riktigt". Jag är verkligen omgiven av golfspelare men spelar inte själv. Ännu, i alla fall.

Drygt tjugotusen åskådare räknade man med befann sig ute på banan, och bara det ramar ju in och ger en härlig stämning som är svår att uppleva via TV. Efter att ha tittat på flera avgöranden på 18:hålet till Europas fördel och "startutslagen" på första hålet i nästa match så gav vi oss iväg till hål 8. Vi kom dit i riktigt god tid och fick plats längst fram på läktaren som i sig låg ganska nära hålet. Stämningen var verkligen på topp - i väntan på att första laget skulle komma stod åskådarna (ett antal tusen personer) och gjorde vågen och var på allmänt gott humör. När spelarna väl dök upp så var vår placering perfekt, eftersom jag som icke-golfare kunde se och förstå svårigheterna på ett helt annat sätt en tidigare. Och hur spelarna löste dem såklart.

Söndag morgon ösregnade det, i kombination med lika mycket vind som på lördagen. Havet var mörkgrått med en massa vitt skum. Strax före lunch upphörde äntligen regnet och vinden mojnade - och plötsligt blev det riktigt skönt höstväder. Att prestera på världsnivå under de här klart olika väderomständigheterna visar ju vad som krävs för att vara stjärna i en utomhusidrott som golf...