Hej igen - det var ett tag sedan jag skrev!

Inte så att det inte funnits något att skriva om, tvärtom skulle man väl kunna säga efter denna veckas mediala diskussioner om internationella evenemang. Igår Svenska Dagbladet, idag Göteborgs-Posten (allt finns att läsa på nätet) - allt föranlett av ett, eller rättare sagt två, pressmeddelanden i fredags. Ni kan läsa vårt på vår hemsida.

Vad som fick mig att bli så arg, och faktiskt också så trött, var att idrottsministern gick ut med ett pressmeddelande om att vi ska bjudas in till att samtala om tankar och idéer om internationella evenemang. Istället för att bara läsa om det i media skulle vi träffas och prata.

Vad är då problemet? Jo, att vi under sex års tid arbetat med denna fråga och de senaste ett och ett halvt åren lyft den vid i stort sett varje ministerkontakt - utan att få  något som helst svar på ens hur regeringen ser på innebörden i regeringsförklaringen 2006, eller hur frågan ska hanteras. Där sa statsministern nämligen att Sverige aktivt ska verka för att Sverige ska få arrangera fler stora internationella idrottsevenemang. Att då få läsa att vi dittills bara kommunicerat detta via media (för det var ju faktiskt innebörden)... Jag tror de allra flesta skulle reagera som vi. Dessutom är det handling som nu måste till - det är ett jobb som behöver göras för att få fram strategin, och vi har flera gånger förklarat oss villiga att hjälpa till med det.

Ett annat argument som dryftats är att av dom sex år vi refererar till så har fem varit med en socialdemokratisk regering. Ja, visserligen men att ett regeringsskifte skett kan väl ändå inte innebära att allt som hänt och gjorts innan inte räknas. Långt ifrån alla människor byts ju ut, så visst måste man väl kunna förvänta sig att någon historik finns även om den politiska inriktningen ändras. Den absoluta merparten av oss jobbar ju ändå i sammanhang där tillvaron inte utgår ifrån fyraåriga mandatperioder.