Vi befinner oss i utredningstider kan man säga. För den statliga idrottsstödsutredningen har sista remissvarsdatum passerats i och med september månads utgång, och om några veckor presenteras idrottens egen organisationsöversyn gjord av oberoende utredare. Dessutom pågår den statliga stiftelse- och föreningsskatteutredningen, vår egen interna dopingutredning och inte minst vår interna översyn av SF-bidragsfördelningssystemet.

I dagens Svenska Dagbladet finns en artikel som refererar remissvaren på idrottsstödsutredningen, med rubriken "Skarp kritik mot utredning" och en underrubrik om att remissvaren innehåller både ris och ros. Det stämmer bra. Jag vet inte exakt hur många SF som svarat men en hel del har gjort det. RFs remissvar har funnits på vår hemsida sedan styrelsen ställde sig bakom det för en vecka sedan.

Sant och falskt om hur pengar fördelas

Utredningen innehåller både saker som vi gillar och sådana vi inte gillar, och det är väl  så det ofta är.Vad tidningsartikeln tar upp på ett bra sätt är den envisa myten om RFs bidragsfördelningssystem. Man kan tycka mycket om SF-bidragningsfördelningssystemet - och det gör många, därav ovan nämnda utredning - men man bör hålla sig till fakta. Dessutom kan "man" i det här fallet inte gärna vara en statlig utredare, eftersom dennes uppdrag omöjligt kan vara att gå in och tycka om den självständiga folkrörelsens egna angelägenheter. Att våra representanter i utredningen upprepade gånger påpekat fakta utan att få gehör är anmärkningsvärt.

Och vad är då fakta? Under flera år har vi hört sägas hur de stora förbunden får mycket pengar på de mindres bekostnad. Sant är ju förstås att de stora förbunden får mest i absoluta tal, men inte relativt sett. Som RF beskrivit i sitt remissvar på idrottsstödsutredningen och som SvD återger i artikeln, så får Svenska Fotbollförbundet drygt 20 mkr per år men skulle - om SF-stödet relaterades till storlek - ha uppåt 80 mkr per år. De får de inte, utan mellanskillnaden fördelas till andra SF. Jag tar just fotbollen som exempel, eftersom de blivit den "politiskt korrekta slagpåsen" när det gäller pengafördelningen. 

Antagligen är det inte möjligt att alla 67 berörda SF blir nöjda med det kommande fördelningssystemet heller. För vad är det egentligen man ska utgå ifrån: den som har mest aktiviteter, den som har starkast utveckling, den som har det tyngst, den som har störst behov av stöd, eller något annat? Ingen har det rätta svaret, för det finns argument för och emot alla bevekelsegrunder. Vad som är "bästa kompromiss" är vad SF själva genom vår egen utredning ska försöka ge svar på.

Alla har rätt till sin åsikt men avsiktlig mytbildning kan aldrig vara OK, oavsett vem den kommer ifrån.