Befinner mig på väg från politikerveckans Almedalen ner till Falsterbo och Falsterbo Horse Show. En inte helt okomplicerad aktivitet, men idag funkade det smidigt att flyga via Arlanda i alla fall.

”Som vanligt”, för det måste man väl få säga numera, gjorde vi onsdagen till Idrottens Dag. Rent konkret innebär det att vi ordnar seminarium, precis som i fjol två stycken till antalet, samtidigt som flera SF står för idrottsaktiviteter i själva Almedalsparken som såväl vuxna som barn får prova eller titta på. Idrottens dag avslutades med att vi tillsammans med Svenska Spel ordnade ett mingel för inbjudna personer plus att vi bjöd på VM-fotboll via storbildsskärm på Stora torget i Visby. Detta var nionde året som RF fanns på plats i Almedalen, men de första åren begränsade vi oss till just ett seminarium. Med åren har vårt engagemang successivt vuxit, och jag tycker att det inte är något snack om att vår satsning, numera ihop med SISU Idrottsutbildarna och ett antal SF, ligger helt rätt.

Varför jag tycker det? Någon självklarhet är det ju faktiskt inte, eftersom konkurrensen minst sagt är mördande. 1470 seminarier/arrangemang hörde jag nämnas, så någonstans runt det ligger väl siffran. Så att synas utifrån de premisserna gör sig inte själv – det kan jag lova. Och ”att synas” är åtminstone inte för oss något självändamål, utan vi måste få någon effekt av nedlagt arbete även efter att folk packat ihop och åkt hem från Visby.

Dagligen ges några specialtidningar ut i Visby. Resumé har i många år ”flyttat” till Almedalen för att spegla det som sker under politikerveckan, så varje morgon kan man ta sin tidning ur ett ställ och läsa recensioner och titta på vimmelbilder från en del av det som skett dagen innan. I år fanns även en gratis ”Almedalsvariant” av Expressen, en ”Expressen light” skulle man kunna säga, där man kunde läsa om ungefär samma saker fast annorlunda uttryckt. Inte ett ord om någonting som hade med idrottens dag att göra i någon av dem. Dock vill jag minnas att vi något år, kan ha varit i fjol, fått en notis i Resumé. Det kanske låter självupptaget, men lite konstigt tycker jag allt att det är. Jag tror ni kommer att förstå varför strax.

Vi arrangerade som sagt två seminarier, eller formellt RF ett på förmiddagen och SISU Idrottsutbildarna ett på eftermiddagen. Vårt seminarium löd under rubriken ”Vem ska bestämma idrottens regler?”, och handlade om hur EU allt mer blandar sig i idrottens inre angelägenheter – rent konkret i detta fall via Konkurrensverkets dom mot Svenska Bilsportförbundet (SBF) som avkunnades den 19 maj. Domen säger att SBF måste ändra i sina tävlingsregler, men innebörden är principiell för samtliga idrotter – och vad KKV gör är att de jämställer en förening med ett företag, och med det får inte konkurrensen ”störas” genom våra regler. Effekten av det synsättet (förening = företag) kan bli mycket långtgående. Själva ämnet kommer jag att fördjupa mig i i min nästa blogg, men du kan också läsa lite mera på www.rf.se så länge.

Jag inledde genom att ge vår syn på innebörden av domen och vilka långtgående effekter den kan komma att få, och därefter gav oss Jörgen Hettne (jurist och bl a expert på EU-rätt) en förträfflig pedagogisk kortlektion i EU-rätt rent allmänt följt av detta case i synnerhet. Därefter följde diskussion – allt under ledning av Lennart Ekdal som även i år åtagit sig att vara moderator (och som även i år gjorde det förtjänstfullt). Över 90 personer (!!) kom till vårt en och en halv timme långa seminarium. Ämnet är ju inte det mest lättillgängliga, och ändå var alltså varenda stol upptagen – och deltagarna (en blandning av politiker, tjänstemän, idrottsledare och företrädare för andra organisationer) var verkligen aktiva och intresserade!! Känns jättebra.

Seminarie nummer två handlade om våra viktiga värderingsfrågor – ”Vad är världens bästa idrott, och hur når vi dit?”. Allt utifrån vår vision ”Svensk idrott – världens bästa”, och vårt värdegrundsarbete genom satsningen ”Värdefullt”. SISU Idrottsutbldarnas ordförande Pia Zätterström inledde, Lennart Ekdal höll i ordet och hela ämnet diskuterades utifrån tre perspektiv: föreningen, ledaren och individen. Och med för att ge sina erfarenheter var inga mindre än Visby Tennisklubbs ordförande och tränare, fotbollsledaren Tommy Söderberg och skidstjärnan Ida Ingemarsdotter. Och om det förra seminariet inte hade en ledig stol, så var detta överfullt. Vi höll på i en timme och fyrtio minuter, men jag tror att vi utan problem hade kunnat resonera kring ämnet i ett par timmar.

Så för att summera vårt nionde år i Almedalen så kan vi inte göra annat än att vara nöjda. Men att behålla en position, för det tycker jag vi kan säga att vi har skaffat oss, kräver sitt. Jag känner mig enormt ödmjuk inför att vi även i år fyllde Bryggarsalen – men direkt efter sommaren ska vi sätta oss och fundera på vad vi ska göra till nästa år. Angelägna ämnen, och vässa upp oss ännu ett snäpp är det som gäller!