Läser i DN på webben att biljettförsäljningen till de olympiska sommarspelen i Peking 2008 har tagit fart. Tagit fart har däremot inte offentliga debatter och inslag i media om det är bra eller dåligt att OS förlagts till Kina riktigt gjort än, även om jag själv visserligen så sent som idag blivit intervjuad om sommar-OS 2008. Senast dessförinnan var förra veckan, då i radion.

De olympiska sommarspelen i Peking  kommer att skapa en omfattande debatt, det är jag säker på, men kanske dröjer den till efter sommaren. Och Kinas syn på framförallt mänskliga rättigheter kräver verkligen sina diskussioner, överallt i världen. Själv kommer jag att återkomma till frågan på min blogg, det är givet.

Svensk idrott har på flera RF-stämmor markerat att vår grundinställning är att vi ska ha idrottsutbyte med andra länder så länge ett land inte är belagt med FN-sanktioner eller restriktioner från UD eller EU. Utgångspunkten för den hållningen är att möjligheterna att påverka är större genom att vara på plats än att ställa sig vid sidan av. Personligen känner jag mig  övertygad om att det är helt rätt tänkt. Och samtidigt så tror jag knappast att det finns någon människa som inte känner en kluvenhet när hon eller han hör om övergrepp som dem i Kina - och på flera andra ställen i världen också, för den delen.

Vad jag hoppas på är en allsidig och saklig debatt, med många perspektiv. Jag hoppas det, därför att det är så vi lär oss och så som medvetenhet skapas och påverkan startar, oavsett om vi befinner oss inom idrottsrörelsen eller inte. OS är visserligen ett megaevent med en alldeles speciell karaktär, men kontaktytorna med Kina är många. Också därför tycker jag att det är viktigt att hela bilden fångas in, så att situationen för människorna i Kina blir belyst och diskuterad på ett mycket seriöst sätt. Och så tror jag att det kommer att bli.

Skriv en kommentar!

1 kommentar

Idag har vi haft vårt första Riksidrottsstyrelsemöte efter RF-stämman för drygt två veckor sedan, och det kändes mycket bra! Vi har fått två nya ledamöter in i gänget, Anita Engvik och Khennet Tallinger som det ska bli roligt att jobba med. Vi var ett fint gäng med förra styrelsen och det kommer vi att vara med den nya också! Dessutom har vi idag gjort förändringar på vice ordförandestolarna: Birgitta Ljung fortstätter som vice, och Jerker Löfgren kliver in i den rollen. Så nu är det bara för oss att vända blad, gå in i en ny tvåårsperiod och kavla upp ärmarna!

Efter styrelsemötet som varade hela dagen så gav jag mig iväg till stallet för en ridtur. Det är en så skön känsla att hämta sadel, träns, skydd och allt annat som behövs och gå ner till hästen för att göra iordning och sitta upp. Kvällen kändes nästan lite trolsk med väldigt fuktig och lite "tjock" luft. Väl ute i Lill-Jansskogen så mötte vi andra ryttare, joggare, hundägare på promenad och kvällsflanerare. En riklig aktivitet - det märks verkligen att stockholmarna uppskattar skog och grönområden. Och så fåren på Fisksjöäng - jag är svag för dem måste jag säga. Särskilt lammen som blir större för varje gång jag ser dem. Vallhunden är alltid med och håller ordning.

Våren är verkligen en härlig tid för ridning tycker jag, även om alla årstider har sin tjusning. Så här på senvåren har naturen vaknat på allvar och som ryttare tycker man plötsligt att allt slit i den kolsvarta och ofta geggiga hösten och vintern nog inte är så farligt ändå... Men snart ska hästarna ut på välförtjänt bete och då blir det riduppehåll för min del. Lite trist, för jag känner mig riktigt motiverad och på bettet! Idag infann sig känslan av flow ett par korta stunder. De stunderna kan jag leva på länge!

Skriv en kommentar!

0 kommentarer

Ja du gissar rätt - stökigheter i samband med derbyt Djurgården-AIK igår. Igen. Inte ett av de värre vad jag förstår, men en tunnelbanevagn vandaliserad mm och garanterat många skrämda människor. Dessa så kallade "supportrar" gör verkligen vad de kan för att förstöra för berörda klubbar, för fotbollen och för idrotten rent allmänt.

Inte sällan får jag höra att idrotten inte gör något och att det är dags att lägga över poliskostnaderna på klubbarna. I själva verket gör idrotten jättemycket för att förebygga bråk, och klubbarna avsätter stora belopp till detta. Enskilda individer lägger ner själ och hjärta för att hjälpa till att få rätsida på problemet och göra det möjligt för föreningarna att fokusera på idrotten och vanliga människor att kunna gå på matcher utan obehagskänsla. Och att polisen därmed ska få slippa ägna mer tid än nödvändigt åt så kallade supportrars idiotiska beteende. Inom RF driver vi sedan många år en samordningsgrupp för supporterkultur tillsammans med bl a fotbollen, hockeyn och bandyn plus berörda samhällsinstanser. Tanken är förstås att öka och sprida kunskap, kartlägga och förebygga.

Anvarsfördelningen är enkelt uttryckt att föreningarna svarar för säkerheten inne på arenorna och polisen utanför arenorna. Nu var det tack och lov ett tag sedan jag hörde rop på att idrotten ska stå för poliskostnaderna. Det skulle inte vara någon lösning, även om jag inser att det är synnerligen mänskligt att leta konkreta och enkla "åtgärder" i en fråga som är komplex och svårlöst. Men det här problemet  är för viktigt för att tiden ska ägnas åt att flytta runt ansvar på andra - det enda sättet att komma till rätta med några, relativt få, personer som förstör för så många stavas samverkan. Och det är precis det som pågår nu: mellan idrotten, lagstiftare, polis m fl. Det är jätteviktigt att det jobbet intensifieras och fortsätter! Vi måste hjälpas åt att förebygga - OCH att faktiskt bli tuffare med åtgärder. Vi hoppas på förslag till skärpt lagstiftning inom kort.

DESSUTOM, och det här gör mig så upprörd: Jag var själv inte på matchen, men tydligen så slängde man bananer från "norra stå" ner mot Djurgårdens målvakt. Det är ju inte klokt!! Hur är man funtad när man gör så?

Skriv en kommentar!

4 kommentarer

Ibland hamnar frågor i långbänk...

Just nu tänker jag på det här med idrottens skatteregler, och hur några ganska enkla (som jag tror i alla fall) politiska beslut skulle kunna förändra vardagsslitet rätt rejält för många föreningskassörer och andra förtroendevalda - inte minst i mindre föreningar.

Efter uppmaning från oss, RF, satte dåvarande finansministern Bosse Ringholm igång en Idrottsskattekommitté som skulle ge förslag på förenklingar och förtydliganden för idrottsföreningars skattesituation. I mars i fjol lämnade den ifrån sig sitt förslag (som vi tyckte var bra i stort) som gick ut på sedvanlig remiss. Och sedan hände - ingenting.

Jaja, men är inte det där en lyxfråga som bara berör några få föreningar, är en fråga som jag får ibland. Nej, inte precis - jag ska ge ett exempel: gränsen för att lämna kontrolluppgift är 100 kronor idag, samma som på 1930-talet om jag förstått det hela rätt... 100 kronor - ni kan ju tänka er vilken administration det blir hos våra föreningar. Bl a så föreslog utredningen att den gränsen ska höjas till 1000 kronor istället. En sådan förändring skulle åtminstone underlätta för många. Det här är ett av sex förslag i utredningen.

Nej, idrottsrörelsen är inte ute efter att bli ett "skattefrälse" - men vi vill ha tydliga, enka och förutsägbara regler - för det är ju i de flesta fall ideellt arbetande köksbordskassörer som ska hålla ordning på allt. RF-stämman i Örebro för två veckor sedan tog ett uttalande som uppmanar regeringen att snarast komma med besked i frågan. Tyvärr så har vi haft väldigt svårt  att överhuvudtaget få koll på hur detta ärende ligger hos regeringen - men nu hoppas jag verkligen på islossning!

Skriv en kommentar!

1 kommentar

Har du sett "Inte många säger emot" på bio eller reklam-TV? Försök att göra det, den är tankeväckande. Under 60 sekunder tar filmsnutten tag i dina känslor och visar alkoholens dubbelnatur. En film om festens baksida skulle man kunna säga.

Jag har nyss varit på styrelsemöte med IQ-initiativet, och jag känner mig alltid uppåt efter de mötena. IQ bygger på en vision om ett smartare förhållningssätt till alkohol, och jag är glad att få engagera mig i den verksamheten. IQ handlar inte om att moralisera, utan om att få oss alla att tänka till. Tänka till om vad alkoholen spelar för roll i våra egna och vår omgivnings liv. Allt för många människor växer upp eller lever med alkoholens baksidor ständigt närvarande, men det syns sällan utåt. För många av oss betyder alkohol ett trevligt glas vin till en festligare middag, men jag har lärt mig massor i IQ-arbetet om hur saker och ting ser ut när alkoholen tagit kommandot och fått en helt annan innebörd utan att du och jag som utomstående ens anar det. När jag t ex fick veta att 20 % av alla gravida dricker alkohol regelbundet så trodde jag inte mina öron.

Just nu så har IQ ett samarbete med Fotbollförbundet, och 500 ungdomslag (10000 spelare) är med i IQ United. De lagen har ställt upp på några kriterier, bl a att alkhol och fotboll inte hör ihop - dvs inte är OK på läger och turneringar och att det inte heller är OK att tränare eller spelare kommer bakis på träning. Men den stora poängen är ju att  värderingar och förhållningssätt kring alkohol (och säkert annat också) tas upp till diskussion och fundering.

Är det något jag tror är viktigt och som vi inom idrotten kan hjälpa ungdomar med, så är det att våga och orka stå emot grupptryck. Att göra aktiva val själva. Sådant gör skillnad! Kan vara i stort som i smått. Att inte bara dras med utan att stanna upp och fundera: vill jag det här? Står jag för det här? Vad innebär det för mig och för andra?

Självklart så handlar allt inte bara om ungdomar. Jag tror inte att vuxna människor vill bli "uppfostrade" oavsett vad det handlar om. Utveckling, förändring och påverkan bygger på att hitta arbetssätt som får människor att vilja veta mer och vilja ta tag i saker av egen kraft. Inte att känna skuld och dåligt samvete, för då skjuter man lätt bort saken helt och hållet.

Att ta sig från måste och borde, till VILL... Det ger kraft!

Skriv en kommentar!

0 kommentarer

Vi hade bestämt det för jättelänge sedan och idag var det dags - föreningsbesök hos Stockholms Fältrittklubb på Ryttarstadion. Kunde knappast ha varit en bättre dag för det,  solen sken och det har äntligen kommit lite värme. Man kan ju tycka att jag borde känna till den klubben bra, men trots att jag själv ridit i de faggorna i flera år så har ett mer ordentligt besök inte blivit av förut.

Hur som helst så träffade jag några representanter för föreningen och vi började med en rundvandring. Det är en speciell känsla att kliva ut på en stor hoppbana på gräs - det spritter liksom i benen och man känner sig så glad! Jag gissar att det är lite samma känsla som för fotbollsspelare som springer ut på den första grästräningen för säsongen. Att det finns en sådan anläggning som Ryttarstadion i stort sett mitt i stan tycker jag är en stor tillgång för Stockholm. Dessutom med fälttävlanshinder!  Två ridskolor, en förening - i praktiken en stor fritidsgård för de ca 700 barn och ungdomar som finns där varje vecka. Dessutom så finns en bågskytteklubb precis granne med ett av stallen, men dem träffade jag inte den här gången. En rolig kombination!

Skriv en kommentar!

0 kommentarer

Sitter vid mitt skrivbord i LRFs (Lantbrukarnas Riksförbund) nya, fina lokaler i Stadshagen och klurar på ett konferensprogram. Det är något speciellt i luften här, som känns väldigt bekant. Stämmotider! LRF har sin riksförbundstämma på Sånga-Säby i nästa vecka, och de sista förberedelserna ska göras. Allt måste vara på plats och väl planerat när delegatarna kommer - jag känner igen känslan!

För två veckor sedan gick jag med just den där förväntansfulla och lite pirriga känslan, för det var dagen innan avresa till Örebro där årets Riksidrottsmöte skulle hållas. Vi håller RF-stämma varannat år, medan LRF har sin stämma varje år. Jag tycker att årets RF-stämma blev väldigt bra - konstruktiva diskussioner och mycket god organisation från Örebroarnas sida. Nu har vi vänt blad: stämt av de gångna två åren och bestämt huvudinriktning för de kommande två. För egen del känner jag att jag kan gå in i denna mandatperiod med mycket mera på fötterna, inte minst för att jag nu har en tvåårsperiod i ryggen som erfarenhet. Det ska bli kul att ta nästa steg på den ständiga resan att vara med och utveckla svensk idrott!

Så här efter den anspänning och kraftsamling som en stämma ändå är, så slås jag återigen av hur många människor som jag arbetar tillsammans med  som jag verkligen uppskattar och ser fram emot att träffa och ta tag i olika frågor tillsammans med. Ibland glömmer man att stanna upp och reflektera över tillvaron - t ex vilken förmån det är att vara omgiven av så många duktiga och positiva personer: i styrelsen, på kansliet, i förbunden. Att det är kul att gå till mötena även de gånger frågorna  kan vara krångliga.

Skriv en kommentar!

0 kommentarer

Ibland önskar jag mig att det fanns tidsmaskiner så att det gick att åka iväg bakåt i tiden och uppleva hur det var då. Just nu är jag inne på att jag skulle vilja hälsa på i början av 1900-talet, för det var då som idrottsrörelsen tog fart på allvar. Vad tänkte de på då, vilka var de viktiga frågorna? Ja, jag vet att man kan läsa sig till en hel del - men jag skulle ändå ha velat fråga lite mer om vad de såg framför sig och känna på känslan.

I lördags firade Östergötlands Idrottsförbund 100 år, och det gjorde man i Linköping med jubileumskonsert, en speciell utställning i form av ett omklädningsrum som beskriver det gångna seklet, utmärkelser och middag med underhållning och storband. Ett par, tre hundra personer var där för att gratta förbundet på olika sätt. Men det som nästan alltid fastnar mest hos mig är glädjen och stoltheten i ögonen hos de äldre idrottsledare som har lagt i stort sett en livstid på sitt idrottsledarskap och som inte precis är bortskämda med att bli belönade - men som här uppmärksammades med guldnål eller jubileumstavla. Inte sällan med en tår i ögonvrån. Då blir man påmind om vad idrotten betyder och kanske framförallt vad de personerna betytt för idrotten.

Östgötarna hade också fått rösta fram århundradets ledare, förening, idrottskvinna och idrottsman i Östergötland. Folkets röst! För egen del fick jag förmånen att dela ut priset till idrottskvinnan som - förstås - blev Pernilla Wiberg. Pernilla var på plats och för mig som är en "alpin wannabee" så var det förstås extra kul!

Skriv en kommentar!

2 kommentarer

Hur börjar man egentligen sitt första inlägg på en ny blogg...?! Ni anar inte hur mycket jag funderat på det. Istället är det bättre att bara sätta igång - för kommer du inte ur startblocken så kommer du aldrig i mål, som det så klokt heter.

Vad Riksidrottsförbundet gör kan ni redan läsa om på hemsidan och i tidningen Svensk Idrott. Men vad jag som ordförande ägnar mig åt på dagarna och vad jag funderar på rent allmänt - det tänkte jag skriva om på den här bloggen. Den här rollen ger många möjligheter att påverka och säga vad man tycker som inte så många andra människor får. Å andra sidan kan ni ju tänka er hur frustrerande det kan vara att inte kunna bemöta alltifrån faktafel till rena påhopp. Nu händer det sistnämnda väldigt sällan, det mesta är bra och det är ju också vad jag helst vill skriva om. Hur som helst: vad det blir får vi se efterhand.

Välkommen till KarMa - en blogg om idrott och annat!

Skriv en kommentar!

4 kommentarer