Idag blev jag uppringd av en journalist som ville göra en intervju på temat "hur man håller sig i form". En och annan frågar sig säkert om min form, och visst - jag är ingen superatlet precis. Och visst, jag skulle verkligen vilja prioritera mer tid till träning, det är bara att erkänna. Men det gäller att bestämma sig för vad som är en rimlig nivå just nu, som man själv mår bra av.

För egen del så rider jag ett par gånger i veckan och springer ett par gånger i veckan på sommarhalvåret, fast jag måste erkänna att jag tyvärr inte kommit igång ordentligt i år med joggandet. De senaste två åren har jag verkligen gillat att springa - helt tvärtemot vad jag tyckte för några år sedan. Det är härligt att få bli riktigt svettig och trött av en löprunda. Så nu ska skorna fram! Dessutom så har Lotta, en av mina bästa vänner som öppnat en träningsanläggning i Östersund (Pulz Inn som jag verkligen kan rekommendera om du har vägarna förbi), fått mig att tycka att styrketräning är roligt. Det trodde jag verkligen inte var min grej, men där hade jag fel - jag har blivit riktigt inspirerad! Lotta har en bakgrund som ridinstruktör och jag tränade hoppning för henne, så hon vet förstås vilken pedagogik hon ska använda...;) Inte nog med det, min mamma som är 60+ och aldrig tränat i en förening, började i vintras träna styrketräning där  två gånger i veckan med en väninna! DET imponerade på mig!

Och vad tror jag då är bra att tänka på för den som inte tidigare rört så mycket på sig? Det var en av frågorna i intervjun. På den frågan finns det ju massor av svar och de flesta är nog egentligen redan sagda. Men en bra utgångspunkt är att fråga sig själv: vad vill jag, vad mår jag bra av och hur ser min ambitionsnivå ut när det gäller tid och ansträngning o s v. Sätt dig ner och fundera ordentligt på det, och försök att bortse från vad omgivningen förväntar sig - eller kanske snarare: vad du tror att omgivningen förväntar sig. Somliga älskar att ta ut sig fullständigt, andra vill ta det ganska lugnt - bara du kan bestämma vad som är rätt för dig!

Det finns 68 olika specialidrottsförbund inom RF, många med flera grenar på programmet. Alltså måste det finnas en idrott för dom allra flesta att hitta där! Så gå in på www.rf.se och titta bland specialförbunden - de kan hjälpa dig att komma i kontakt med en lämplig förening. Att idrotta är att investera i sig själv, både för glädje och fysiskt välbefinnande! Och tänk på min mamma - det är aldrig försent att sätta igång.

Skriv en kommentar!

3 kommentarer

Så lyder rubriken på vårt seminarium under årets politikervecka i Almedalen. Idag satt jag och Malin från vårt kansli på ett café och gick igenom upplägget mer konkret. Vi hade bestämt träff på en uteservering, men det visade sig vara en dålig idé eftersom regnet tjurigt öste ner. Inte var det speciellt varmt heller. Tänk vad det svänger - igår hade vi planeringsmöte med presidiet hemma hos oss och vi satt i utemöbeln och jobbade och tyckte stundtals att det var lite väl varmt...

Hur som helst, tillbaka till Almedalsförberedelserna: Vi, RF, har anordnat ett seminarium på onsdagen under politikerveckan de senaste 6-7 åren och de har varit väldigt välbesökta. Förra året satsade vi lite extra eftersom det var val-år, så då genomförde vi två olika seminarier och deltog i en hel del andra mötesplatser. Jag gillar själva stämningen i Visby den veckan, för det är något avslappnat och glatt över alla människor samtidigt som man får mycket uträttat.

I år vill vi belysa värdet av att vara (eller ha varit) idrottsledare när man söker jobb, framförallt som ung. Personalcheferna hos ett 20-tal av Sveriges största arbetsgivare tycker att det är en fördel med idrottsledarbakgrund för att få en skjuts in i arbetslivet. Det är kul och ett erkännande! Men nästa fråga vi måste ställa oss är om arbetsgivarna också tar vara på ledarerfarenheterna när man vill rekrytera chefer? Här tror vi att det finns en outnyttjad potential! Vi har beställt två nya SIFO-undersökningar som vi kommer att presentera resultaten av i Visby. Mera säger jag inte nu...

Helen Wiklund Wårell ur vår styrelse medverkar tillsammans med mig, och dessutom kommer Poolias VD och koncernchef Erik Strand och Thomas Engström, chef på Swedbank Gotland att medverka - och det ska bli mycket spännande att höra om deras funderingar.

För egen del känner jag mig enormt tacksam för mina idrottsledarerfarenheter, för dem har jag haft nytta av på massor av sätt - när jag pluggade, i jobb och för kontaktnät och vänner. Så här i efterhand ser jag vilken stor investering i mig själv det var med alla ideella timmar (ingen utbildning i världen kan ge samma sak), men det tänkte jag ju aldrig på då utan jag levde "här och nu" - jag och mina kompisar gjorde engagerade oss för att det var roligt och för att det behövdes. Att det sen gav så mycket på köpet för övriga livet är ju bara plus!

Skriv en kommentar!

1 kommentar

Hoppas att du haft en skön midsommar!

Själv är jag nästan barnsligt förtjust i midsommarens mat: sill och färskpotatis, jordgubbar och allt som hör till. I fredags, medan vi väntade på våra gäster, hade jag tänkt skriva att jag var lite orolig för hur min matjesilltårta skulle bli. Jag hade hittat ett recept i SvD som jag tyckte verkade gott och skred till verket, men man vet ju aldrig hur det slutar... Hur som helst så blev den riktigt god, om ni undrar. Rekommenderas!

Midsommar är ju också en helg där det händer mycket på idrottsfronten, även om åtminstone själva midsommaraftonens kväll är en av de dagar på året när det är minst idrott. Det var nämligen den enda em/kväll som gick att hitta för att göra ett längre driftsstopp för vårt IT-system utan att det skulle innebära alltför stora störningar för förbunden. Det var därför ni slapp mina funderingar om matjestårtan...;) Det innebär att några från vår IT-avdelning tillbringade kvällen, natten och midsommardagens förmiddag med att serva systemen. Tack för det!

Mera mat: Svenska Dagbladet har gjort en smakresa till Jämtland, för att lyfta fram länets mattraditioner och allt god mat som produceras där - ofta småskaligt. Jag gillar det jättemycket och hoppas att smakresan också fortsätter till andra län. Vi har så mycket svensk mattradition att vårda och utveckla, för att inte tala om all vikt som läggs vid god djurhållning och livsmedelssäkerhet som vi inte alltid värdesätter tillräckligt mycket tycker jag. Det är fantastiskt med all matinspiration vi kan få från andra länder - själv älskar jag italiensk mat t ex - men jag tycker verkligen att vi skulle kunna bli bättre på att värdesätta svenska råvaror! Jag vill tipsa om mera läsning på www.lrf.se och www.minmat.org - passar bra så här inför sommaren hoppas jag när vi brukar ha mera tid för sånt.

Skriv en kommentar!

0 kommentarer

Många personer väljs varje år till ett nytt förtroendeuppdrag inom idrottsrörelsen distrikt och förbund - till olika roller men till i grunden samma uppdragsgivare: föreningarna. Men idrottsrörelsens struktur är inte alltid så enkel att få en överblick över - eller som en deltagare i dag sa: "äntligen börjar jag få lite koll på alla förkortningar....." Eller vad sägs om SF, DF, SDF, IF, RF, SISU o s v, vi är verkligen duktiga på bokstavskombinationer, och vi har en tendens att svänga oss med dem i alla möjliga sammanhang som om de var självklara för alla.

Därför (nej inte bara för förkortningarna såklart) så gjorde vi ifjol en introduktionsdag dit vi bjöd in nya förtroendevalda i specialidrottsförbund, distriktsidrottsförbund och SISU-distrikt, och i dag så körde vi den andra upplagan av introduktionsdagen. Ett tjugofemtal ledare hade rest till Stockholm och Idrottens Hus för att dyka lite djupare ned i idrottens uppdrag, organisation och ekonomi. Ganska tunga ämnen kan det låta som, men väldigt bra att ha lite grepp om. Personligen så är jag också övertygad om att det blir roligare att jobba när man ser sin roll i ett sammanhang, vet och förstår hur "min" organisation hänger ihop med övriga idrotts-Sverige. För att inte tala om det personliga nätverket - och det tycker jag rent allmänt är viktigt: att bjuda till och underlätta för andra människor att få fler kontakter och lära känna nya personer som kan ha nytta och glädje av varandra på sätt som man inte vet i förväg.

Verkligen roligt och energigivande måste jag säga att få träffa dessa nyvalda som med kraft och energi tar sig an sin ledarroll! Dessutom är det väldigt nyttigt för mig som centralt engagerad figur att få tänka till lite extra när alla möjliga sorters frågor kommer. Det är så lätt att ta saker för givet, men man kan alltid se frågor från ett annat håll och det piggar upp och stämmer till eftertanke.

På eftermiddagen bjöd vi personalen på RF och SISU på sommartårta, för att de gör ett så bra jobb i alla väder. Mycket välförtjänt!

Skriv en kommentar!

0 kommentarer

Länge hade jag sett fram emot den här helgen. För några månader sedan fick jag ett telefonsamtal om fest för Tanne Ridskolas mångårige chef - hela 40 års tjänst - Kjell Svensson. Kjell går i pension nu till midsommar, och som ett tack till honom ordnades ett speciellt hej då-kalas. Själv började jag rida när jag var 10 år och efter att ha varit livrädd hela första året, så släppte rädslan och jag och mina kompisar var i stallet i stort sett varje kväll, och på helgerna precis hela dagarna. Rekordet var 13 timmar någon lördag om jag minns rätt, och vi hjälpte till med allt möjligt och fick tidigt lära oss att jobba hårt och ta ansvar. Och vi älskade det!

Efter gymnasiet jobbade jag på ridskolan ett par säsonger och hade min häst uppstallad där. Så självklart har klubben, platsen och alla människorna betytt otroligt mycket för mig - för allt jag lärt mig, för allt roligt jag upplevt och för alla vänner jag fått. Och igår kom många av vännerna, och såklart många som jag inte har någon kontakt med men som det var väldigt roligt att träffa. Tänk vad de flesta är sig lika fortfarande! Ca 170 personer hade begett till Tanne (många med lång resväg)  för att fira Kjell, träffa varandra och vara med om ett jättefint program. Bl a bjöds vi på hopptävling med några ryttare som framförallt tävlade på 1970- och 80-talet och som inte ridit på flera år - urkul att se, inte minst för vinnarviljan hos t ex Mats Lif som vann. Men jag undrar hur de känner sig idag... - träningsvärk, kan jag lova! Vi fick också se kadrilj med tidigare ryttare och andra uppvisningar. Till middagen (vi åt buffé vid långbord som stod uppdukade i ena ridhuset) bjöds vi på flera sketcher och uppträdanden och vi fick oss många riktigt härliga och underbara skratt.

Jag tror att vi var många som inte kunde låta bli att drömma oss tillbaka till den tiden, så sorglös på något vis. En hel del tårar i ögonvrårna syntes också, för det är ju för många av oss en epok som går i graven. Jag blev så påtagligt påmind om vilken fantastisk uppväxtmiljö Tanne RIdskola med alla människor och hästar varit, och vad den betytt för mig. Så tack Kjell och alla ni andra för alla upplevelser genom åren, och för den trevliga tillställningen igår!

Skriv en kommentar!

1 kommentar

Så var det då äntligen dags. Fyra år har gått sedan Riksidrottsförbundet firade etthundra år och som gåva fått pengar till ett museum av regeringen och samtidigt löfte om hjälp från Stockholms stad. Än mer tid har förstås förflutit sedan det gamla muséet plockades ned och lades i den berömda malpåsen. Att hitta en ny lokal att etablera Riksidrottsmuseum på visade sig inte vara det lättaste, men tillslut så dök denna möjlighet upp där vi idag invigde det nya muséet. Granne med Tekniska muséet och snart också polisernas museum, inte långt alls från ytterligare ett museum - Sjöhistoriska - finns vi numera. Och idag firade vi nystarten tillsammans med ca 250 inbjudna gäster från framförallt idrotten. Jättesnyggt tycker i alla fall jag att det hela har blivit!

Jag längtar redan till att få tid att komma tillbaka och i lugn och ro titta på föremålen och sjunka in i filmklippens värld för att återuppleva många klassiska idrottsögonblick. Mest längtar jag nog efter att se någon av Ingemar Stenmarks alla suveräna åk, och samtidigt få lyssna till en annan av mina favoriter: Sven "Plex" Pettersson. Fortfarande får jag samma speciella känsla när han säger: "...Och nu är det Ingemar..."

Imorgon lördag blir det stor öppningsfest för allmänheten med massor av uppvisningar och prova på-aktiviteter. Läget är verkligen som gjort för det med Sportgärdet på den ena sidan och Djurgårdskanalens vatten på den andra. Jag hoppas såklart på massor av besökare!

Skriv en kommentar!

0 kommentarer

Klockan 08.00 imorse klev jag in i Gubbängshallen i Stockholm. Rakt in i en tillfällig cafeteria full av aktivitet, bl a annat hamnade jag mitt i domarsamlingen inför Stockholm Eken Cup som skulle invigas en stund senare. Jag skulle träffa Magnus som är sportchef för turneringen och medan han fixade med några andra saker så fick jag en kopp kaffe och en smörgås som jag fikade tillsammans med speakern Krister och Östersundsledaren Äcke. Ute var det lite småkyligt och regnet hängde i luften, men det gör liksom inte så mycket för det som märktes allra mest var den förväntan och glädje som kändes genom allt.

Jag var inbjuden att inviga turneringen, vilket jag också gjorde 45 minuter senare - då på Gubbängsfältet som var förvandlat till ungefär 60 (!) tillfälliga handbollsplaner på gräs, varav några miniplaner och några på konstgräs. Imponerande! Imponerande är också verksamheten, eller vad sägs om 10 000 deltagare (från födda -98 till senior) fördelade på 604 lag som under fyra dagar kommer att spela runt 2000 matcher... Imponerande är i allra högsta grad också anslaget som Eken Cup har, där man knyter an till FNs barnkonvention genom att varje år uppmärksamma någon av dess 40 artiklar. I år har Eken Cup valt att lyfta fram barns medbestämmande, trygghet och säkerhet - man sätter helt enkelt barnens egna villkor i centrum.

När klockan började närma sig 11 tog jag tunnelbanan till Gamla Stan för en lunchträff innan ett möte i en arbetsgrupp till  "Ungt ledarskap" som är Kungens stiftelse för att lyfta fram, stärka och belöna ett värdebaserat ledarskap bland unga människor. Jag har förmånen att få vara med i dess stipendiekommitté och det är en ära och roligt att få vara delaktig i en sådan bra sak. Tre stipendier, "Kompassrosen" heter stipendiet, delas ut årligen - ett till någon i offentlig sektor, ett till näringsliv och ett till ideell sektor/scouter - och första gången var i april i år. Idag fick vi träffa de tre stipendiaterna igen för att höra om hur de upplevt det hela, och alla är de verkligen riktiga vardagshjältar! Mera om stiftelsen, årets stipendiater och hur du gör för att nominera någon kan du läsa på www.ungtledarskap.se. Titta in där - det är roligt och viktigt att få belöna personer som är duktiga och står för bra saker tycker jag.

Sedan var det dags för möte i SISUs förbundsstyrelse på Idrottens Hus, där vi bl a diskuterade SISUs roll inom folkbildnings-Sverige, men det ämnet tänkte jag återkomma till en annan dag.

Skriv en kommentar!

0 kommentarer

För någon månad sedan ringde Bertil till mig och undrade om han och en föreningskollega  kunde få presentera tiokampen för mig. Så vi bestämde tid och idag sågs vi. Tiokampen är en förening i Upplands Väsby som arrangerar en tävling där alla får vara med utan prestationskrav och som inte kostar något för barnen.

Idén som verkligen inte är ny - man firade 40-årsjubileum år 2000 - är att alla barn i kommunen från att de är 10 år till 17 år varje år kan vara med i Tiokampen. Man tävlar i tio (såklart) olika idrotter vid åtta tillfällen under året. Alla som varit med får pris och är man med alla åren får man en speciell medalj. Flera föreningar hjälps åt med arrangemangen och kommunen stöttar. Kul och bra form för att prova på andra idrotter än den man vanligtvis håller på med - eller ett bra sätt att börja överhuvudtaget. Föreningen vill gärna sprida idén till andra kommuner, så titta in på www.tiokampen.nu så hittar du kontaktpersoner där. Att få träffa sådana entusiaster som Bertil och Bertil idag är alltid lika uppiggande!

För övrigt: av alla tålamodsprövande saker så måste Stockholmstrafiken höra till de värre... Särskilt den här tiden på året är det bara att lyfta på hatten för bussförare och andra som jobbar för att vi ska ta oss fram. Måste bara få det sagt när jag idag konstaterade att jag nog kommit hem lika snabbt om jag promenerat.

Skriv en kommentar!

2 kommentarer

På fredag den 15 juni invigs Riksidrottsmuséet som ligger vid Djurgårdskanalen i Stockholm, granne med Tekniska muséet och snart också Polismuséet som öppnar efter sommaren - eller återinvigs ska man kanske säga för vårt museum låg tidigare vid Globen men har legat i malpåse under hela 2000-talet. Redan idag fick dock idrottsministern Lena Adelsohn-Liljeroth en förhandsvisning eftersom hon inte kan vara med på fredag. Lena är ju kulturminister så jag gör nog ingen vild gissning om jag tror att hon är extra intresserad av kombinationen idrott och kultur. För egen del var det andra gången inom loppet av några veckor som jag var där, förra gången var tillsammans med Stockholms idrottsborgarråd Madeleine Sjöstedt.

Efter ett långt sökande efter passande lokal - det var minst sagt en utmaning att hitta rätt plats att vara på - så blev det ett gammalt stall faktiskt, med utmärkt läge eftersom det finns promenadstråk, vatten och ett stort fält (Sportgärdet såklart!) där vi kan ha uppvisningar och prova på-aktiviteter. För det är viktigt att vårt museum blir levande och attraktivt för så många som möjligt, och att vår historia speglas ur så många perspektiv som det bara går. Alla som arbetar med muséet har gjort ett kanonjobb så jag är övertygad om att besökarna kommer att gilla det dom får se. Stor vikt har också lagts vid tillgängligheten, är man rullstolsburen eller har syn- eller  hörselproblem så ska man kunna uppleva alla föremål bra ändå och det är viktigt för oss.

Något som vore roligt i framtiden (men väldigt dyrt antar jag) är om vi skulle kunna ha simulatorer så att det går att känna hur det känns att åka störtlopp, sitta på hästryggen och hoppa 1,60-hinder, springa 100 meter på världsrekordtid o s v. Då skulle man kunna få en aning om vad som krävs bara i just de momenten, utöver allt annat såklart. Möjligheterna är stora och det är väl egentligen bara fantasin och pengarna som sätter gränser.

Jag gillar anslaget och färgerna som Riksidrottsmuséet kommunicerar - hoppas att du också gör det! Nu ska vi jobba för att alla åldrar kommer ditt på besök, och återkommer. Intresset för idrottshistoria är stort märker vi, det finns t ex många idrottshistoriska föreningar runt om i landet som är väldigt aktiva, och det är viktigt för idrottens historia är verkligen ett kulturarv som det är viktigt för oss att bevara.

Skriv en kommentar!

1 kommentar

Efter avslutat möte och middag igår kväll så begav vi oss vid 22-tiden iväg ned till hamnen för båttur ut på havet bland isbergen. Vi är ca 35 personer som deltagit i konferensen och nu delade vi upp oss för att åka med tre fina, gamla träskutor. Tur med vädret hade vi också för solen sken. Det var tydligen bara två grader varmt i luften men eftersom luftfuktigheten är så låg så kändes det varmare än så. Vattenytan låg helt spegelblank framför oss, bara uppblandad med alltifrån små isklumpar och flak till rejäla isberg, och så en och annan båt förstås. Det var en slags magisk upplevelse att åka runt på havet och titta på alla dessa isformationer som flyter omkring. "Toppen av ett isberg" har nu verkligen fått en reell innebörd för mig - de är enormt stora trots att man ser en mindre del av dem. När vi kom tillbaka var klockan 00.20 och solen lyste fortfarande.

Söndag morgon brukar vara hemresedag från Nordiskt Idrottsmöte, men det går inga flyg från Grönland på söndagar så idag stod "sejltur" på programmet, en heldagstur. Vädret var den här dagen däremot inte lika vackert, det har småregnat och varit ganska grått men det gör inte så mycket. Den här gången åkte jag och ordförandena från Norge, Danmark (som båda är nyvalda) och Finland tillsammans med Nuka som är ordförande för Grönlands Idrottsförbund i hans egen båt. Vi åkte nästan ett par timmar till vi kom fram till Rodebay, en liten by med 50 invånare och 200 hundar (sibirian huskey-typ) där vi åt lunch. För där fanns en jättegullig liten restaurang med god mat!

Jag har fått lära mig mycket om Grönland de här dagarna, inte minst vad det innebär att bedriva idrott här. I Grönland (ja, de säger så) bor ca 55 000 personer, i ungefär 15 olika "byar". Störst är huvudstaden Nuuk med ca 15 000 innevånare, och totalt är det fem byar som har 3000 invånare eller fler. Men vad som är väldigt speciellt är att det inte finns väg mellan en enda (!) av byarna. Vill du resa mellan dem så är det antingen flyg eller båt som gäller, men flyg är dyrt (ca 7000 kr) och båt tar lång tid - ofta flera dagar enkel resa. 15 000 av grönlänningarna är medlem i någon av de ca 250 idrottsföreningarna, så idrottsintresset är helt klart stort! Skidor, handboll, fotboll och taekwondo är några av de idrotter som är mest populära här. Och så de speciella grönländska lekarna förstås!

Skriv en kommentar!

0 kommentarer

När vi kommit fram igår eftermiddag lokal tid något försenade- tidsskillnaden är minus fyra timmar - så startade vi första konferenspasset för årets Nordiska Idrottsmöte. En gång per år träffas Riksidrottsförbundens motsvarighet i Sverige, Norge, Danmark, Finland, Island, Grönland, Färöarna och Åland för konferens. Förra året var vi på Bornholm med Danmark som värdar och nu alltså på Grönland. Konferensen har i år två huvudämnen - dels "ligestilling" och dels OS i Kina och mänskliga rättigheter.

Ligestilling är egentligen mer synonymt med begreppet jämlikhet, men det vi talat om igår och idag var jämställdhet mellan könen. Vad gäller de nordiska länderna så ser statistiken på flera håll ganska så lika ut, medan arbetssättet nog skiljer sig en del. Här ansvarade Sverige och Karin Redelius för ett uppskattat pass i syfte att ge kunskap och inspiration för att arbeta vidare med frågan i respektive land.

"OL i Beijing - en unik sjanse for menneskerettighetene" var titeln på ett föredrag av Amnesty Internationals norske generalsekreterares föredrag för oss denna förmiddag. Han gav oss en god inblick om situationen i Kina utifrån sitt perspektiv, och gav oss också konstruktiva tips på vägen. John Peder som han heter var tydlig i sin inställning om vikten av att idrotten och organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter samarbetar, inte tvärtom, och han har helt rätt i det. En lärorik diskussion följde som var mycket bra för oss. Frågan är om vi kan hitta ett gemensamt nordiskt förhållningssätt eller om varje land har sitt.

 Efter en god lunch - mycket och god fisk såklart - så hoppade vi in i minibussarna för att åka ner till Ilulissats centrum och titta lite på byn och förstås se på den idrott som lördageftermiddagen bjöd på. Vi stannade till vid idrottshallen och fotbollsplanen på grus som var inramad av berg och klippor. Inne i hallen pågick en handbollsmatch, med åskådare från byn. Men det som fascinerade mest var den uppvisning vi fick av de speciella grönländska idrottsgrenarna som alla har en koppling till färdigheter som kan behövas i verkliga livet som grönlänning - på isflaken, när man fångar fisk eller jagar. Det vi fick se var avancerade uppvisningar i styrka och smidighet, eller vad sägs om att hoppa upp och sparka till en pinne som hänger i ett snöre över två meter upp i luften och sedan landa på samma fot som du sparkat med... Eller att göra samma sak fast sparka med båda fötterna jämfota? Eller att stå på knä utan att ha händerna i golvet och hoppa upp och en bra bit framåt och landa i balans på båda fötterna? Häftigt!

Nu börjar snart nästa arbetspass, men jag återkommer.

Skriv en kommentar!

0 kommentarer

Just nu sitter jag på flygplatsen i Kangerlussuaq på Grönland och väntar på planet som ska ta oss vidare till Ilulissat där vi ska tillbringa helgen med Nordiskt Idrottsmöte. Vi flög via Köpenhamn och resan därifrån och hit tog fyra och en halv timmar ungefär. Nu är det bara en timme kvar till nästa flyg men väntetiden var ganska lång så vi passade på att hoppa på en buss för en rundtur.

Det är ett märkligt landskap, väldigt kargt och det känns som att flygplatsen ligger mitt i ingenstans. Vi trodde alla att Kangerlussuaqs ort skulle ligga en bit härifrån, men det visade sig att själva orten består av ett trettiotal barackliknande hus några hundra meter från flygplatsen. Om vi förstått det rätt så befinner vi oss på en tidigare amerikansk bas. Men här finns faktiskt både en idrottshall och en bowlinghall.

Bussen segade sig upp för smala vägar och det kändes som att vara mitt uppe i fjällvärlden. Efter en stunds åktur så stannade busschauffören och vi klev ur och traskade iväg en bit. Storslaget, och det doftar så gott. När vi kikade ut över en dal, så såg vi en överraskning. Myskoxar! Fyra stycken, och de två yngre hannarna galopperade runt lite och busade. Jag älskar att få se vilda djur i naturligt tillstånd, så detta var verkligen en upplevelse värd att minnas.

På bussen så hamnade jag bredvid en dansk som varit på Grönland ett tag och turistat. När vi pratat en stund så visade det sig att han bott i Östersund, min hemstad, i tio år och arbetat som läkare. Världen är verkligen liten ibland? Nu skulle han stanna till på måndag här i Kangerlussuaq, bland annat för att titta på inlandsisen eftersom denna ort är den som ligger närmast till.

Nu när jag ska skicka mitt blogginlägg så visar det sig att 3G inte fungerar här? Vad bortskämd man blivit med uppkopplingen ska fungera överallt, slår det mig. Hur som helst så får vi hoppas att det går bättre i Ilulisat - men jag inser att mina berättelser från denna fascinerande ö kommer att bli lite försenade.

Skriv en kommentar!

0 kommentarer

Igår blev jag kontaktad av några journalister som ville veta mera om vad JämOs kritik mot idrotten handlade om. JämO har granskat RFs och 17 SFs jämställdhetsplaner - alltså de som man enligt lag är skyldig att ha vid minst tio anställda, inte den jämställdhetsplan för idrotten som RF-stämman har beslutat om (den spänner över ett större område). Igår var man klar med resultatet av genomgången, tydligen.

Vi hade nämligen inte blivit kontaktade om att granskningen var klar, utan fick läsa det i JämOs pressmeddelande. Och "informationen" om att granskningen skulle göras gick till på ett liknande sätt - vi var på samma konferens om etik och värderingar inom idrotten, i Ö-vik. Där offentliggjorde JämO i sitt föredrag (jag fick veta det en stund innan) att idrottsrörelsens planer skulle granskas och samma dag kom ett pressmeddelande i frågan. Dessutom skulle planerna vara inskickade tio dagar från då, och då hade breven inte ens gått till SF. I praktiken innebar det att förbunden skulle ha en vecka på sig.

Har jag något emot att idrotten granskas? Nej definitivt inte, tvärtom: det är en självklarhet att vi ska följa gällande lagar och regler. Dessutom så har vi utan tvekan mycket kvar att göra när det gäller jämställdhetsarbetet och jämställdheten även ur andra perspektiv än de som nu blivit granskade. Det är sättet det gick till på som jag är kritisk mot.

Och just därför kan jag inte låta bli att undra om det verkligen är så här en myndighet ska kommunicera, via media?? Varför bjöds vi inte in till ett möte där vi hade kunnat diskutera detta, informerat idrottsrörelsen och efter granskningen träffats för att prata om vilka insatser vi behöver göra och hur/om JämO ev skulle kunna bistå i det? Som sagt, och det gäller för övrigt inte bara idrotten utan på de flesta områden i samhället: vi behöver hjälpas åt för att få bättre kraft i jämställdhetsarbetet. Vi behöver hjälpas åt att gå från måste till VILL i den här frågan, för vi har helt enkelt inte råd att inte använda hela kompetensen.

Att göra så här väcker istället onödig irritation, och tar fokus från den viktiga frågan om kvalitet i jämställdhetsplanerna (och därmed -arbetet). Vi vill verkligen förbättra oss på detta område och samarbeta, men det är inte så lätt en sån här gång.

Resultatet då? Ja totalen vet vi inte så mycket om ännu, men ett SF där det handlade om smärre kompletteringar (av material som redan fanns) har hört av sig och var förstås besvikna över ett pressmeddelande som man uppfattade som missvisande.

Skriv en kommentar!

1 kommentar

Italien. Jag säger det igen - vilket fantastiskt land. Och vilken fantastisk bröllopsfest vi har fått uppleva! Det var precis som i sagorna med ordentligt kalas och förstklassig italiensk mat på kvällen och brunch i det gröna dagen däepå. Det känns som att jag varit på utflykt till drömmarnas land en stund.

Tillbaka i verkligenheten: När jag klev in i planet som skulle ta oss hem till Sverige så var nästan det första jag tänkte på om det skulle finnas svenska tidningar - och det gjorde det förstås. Jag uppskattar så mycket att få sjunka ned i en flygstol med dagens tidning när man varit utan dem några dagar, tillsammans med en kopp kaffe. Aftonbladet fanns, så jag tog den. EM-kvalmatchen i Köpenhamn var förstås ett givet ämne, eller rättare sagt händelser runt om. Det finns mycket att säga om utgången av den, minst sagt.

Några sidor längre fram i Sportbladet kommer jag till SImon Banks krönika och blir ändå lite glad en stund. Glad för att jag tycker att han skrivit bra och för att jag uppskattar förmågan och viljan att ta ett större perspektiv och att sätta sig in i situationen för ffa domaren.

Problemen finns dock kvar i allra högsta grad och om en vecka, den 11 juni, träffas represantanter för oss, Fotbollförbundet, Rikspolisstyrelsen och justitiedepartementet som uppföljning på den hearing som idrottsministern och justitieministern höll i februari i år. På mötet är det just åtgärder för att förbättra ordningen vid idrottsevenemang som står på dagordningen.

Skriv en kommentar!

0 kommentarer

Igår bar det av till Italien för att gå på bröllop. Vi flög hit med SAS och allt flöt perfekt - något som vi ju inte alls kände oss övertygade om i början av veckan när strejken pågick för fullt. Puh. Jag har alltid tyckt mycket om Italien, precis som de flesta svenskar verkar göra, och det här blir en efterlängtad minisemester i norra delen av landet. Aldrig tidigare har jag varit på ett bröllop utanför Sverige, så bara det blir en upplevelse i sig.

Vädret är inte det allra bästa för det småregnar lite och mycket bygger på att vara utomhus. Men det kommer att ge med sig tror jag. Trädgården där middagen ska vara är fantastisk med alla blommor och träd och kyrkan är gammal, liten och vacker. Ungefär hälften av gästerna är italienare och andra hälften svenskar, de flesta kom igår och alla är förstås glada och förväntansfulla.

Nyss åt vi en pasta med tomat och riccotta till lunch uppe i en bergsby med fantastisk utsikt över vingårdar och alper - storslaget! Det är helgdag här idag så det är lugnt och stilla ute på de små gatorna.

Skriv en kommentar!

0 kommentarer