Igår kom tidningen Affärsvärlden med en ganska stor artikel om den samlade elitsatsningen. Temat var, föga överraskande, ”konflikten mellan RF och SOK”. Det mesta var sig ganska likt – man försöker få det att framstå som en barnslig maktkamp, och glömmer vad som är sakfrågan på riktigt. Nämligen att RF som medlemsorganisation har uppdrag från stämman (i det här fallet gäller det en samlad elitsatsning), med samtliga 70 SF representerade, att respektera och genomföra! Och detta stämmouppdrag ligger dessutom helt i linje med Regeringens beslut om förutsättningarna för stödet (läs pengarna) till en samlad elitsatsning. Det hade varit bra om någon journalist någon gång kunde ta sin utgångspunkt i det.
Vad som dock är överraskande är följande citat: ”Kampen mellan riksidrottarna och SOK har nu också börjat föras inför öppen ridå. SOK har bland annat anlitat PR-firman JKL för att vinna över opinionen för sin syn. Det var knappast någon slump att det dök upp en debattartikel i Dagens Nyheter…” Det är alltså debattartikeln jag refererar till i mitt förra inlägg som avses.
Jo, jag har sett mönstret från DN Debatt-artikeln den 30 september. Först kommer debattartikeln, morgonen radiodebatt i P1 följt av ett antal inslag i lokalmedia. Ganska klassiskt för ett PR-upplägg om man får tro dem som kan – och det gör jag. Igår kom alltså del två i form av Affärsvärldens artikel - och där står uttryckligen att en PR-byrå anlitats, och varför.
Är det då något att bli upprörd över? Ja, det är det. Att anlita PR-konsulter för att ”vinna över opinionen för sin syn” innebär i det här fallet att anlita konsulter för att obstruera mot RF-stämmans beslut. För att vara tydlig: det handlar alltså om att motarbeta det upplägg svensk idrott i demokratisk ordning på RF-stämman kommit överens om för den gemensamma elitsatsningen. PR-konsulter arbetar väl dessutom knappast gratis, och jag hoppas verkligen inte att det är statliga elitstödsmedel som finansierar denna kampanj.
Alla vi som verkar inom svensk idrott har ett stort ansvar att hantera såväl enkla och roliga frågor, som de som är svåra och jobbiga. Nu verkar det som att media används som ett verktyg mer än någonsin. Affärsvärlden har uppenbarligen pumpats med (partisk) information inifrån styrgruppens möten. Mötena är förstås inte hemliga, men om man ska klara att lösa (svåra) frågor på ett förtroendefullt sätt så ökar knappast de möjligheterna om någon väljer att läcka sin information till tidningarna. Och vi vet att en annan dagligt utkommande tidning också ligger i startgroparna för en artikel, vad vi kan förstå utifrån samma vinkel. Är detta sättet vi – inom samma idrottsfamilj, med samma medlemmar – ska lösa frågor på? Ska vi verkligen anlita PR-företag när stämmobeslut inte går styrelsens, eller vår personliga, väg? Och för vilka pengar då?
Jag är också citerad på några ställen i artikeln i Affärsvärlden, och på en punkt vill jag förtydliga vad jag menar. Så här står det i anslutning till referatet om den nämnda DN-debattartikeln; ”Planterad och osaklig, menar man om artikeln på Riksidrottsförbundet, som hävdar att idrottarna inte begriper sig på idrottspolitik. – Det är ju oanständigt att be dem skriva på. De vet ju inte hur mycket de får från RF och hur mycket de får från SOK, säger RFs ordförande Karin Mattsson Weijber.”
Jag tror inte någon hos oss anser att aktiva inte skulle begripa sig på idrottspolitik. Kunskapen är förmodligen lika varierande hos dem, som hos alla andra. Min poäng är att de aktiva inte har en chans att veta varifrån pengarna kommer, eftersom SOK inte vid något tillfälle (medialt eller på sin hemsida) nämner den gemensamma elitsatsningen – trots att merparten av pengarna faktiskt kommer därifrån och inte från SOKs sponsorer. Hade de aktiva vetat detta och att de dessutom tydligen är en del i en PR-kampanj – då hade de nog inte gått till angrepp mot idrottsministern på det sätt de faktiskt gjorde i debattartikeln.
Slutligen – det är förstås tacksamt att spegla en ”kamp” mellan organisationerna RF och SOK. Men glöm inte att varken RF och SOK har något eget berättigande. Vi finns till för att göra bra saker för våra medlemmar, nämligen förbunden och föreningarna – och därmed för alla aktiva. Det är där analysen ska börja, när man funderar på vad den beskrivna ”kampen” handlar om.