Vad sägs om att sippa på en macchiato i solen på en uteservering på ett högt beläget café utanför Alba? Det är inte så tokigt, kan jag meddela! Här skiner solen, det har varit 20 grader varmt idag och vi har doftat på nyklippt gräs... Den svenska vintern känns just nu väldigt avlägsen och kontrasten mot påskens kyla är påtaglig. Vi har t o m tränat lite i gymmet idag, så då kan ni tänka er att vi har vårkänslor...;) Men det behövs med tanke på all den delikata italienska maten.

I kväll ska vi bege oss upp på kullarna till en restaurang som har en stjärna i Guide Michelin, bl a tillsammans med några som representerar slow food-rörelsen här. Och idag har vi hunnit med en riktig italiensk lunch som avslutades med den fantastiska hasselnötsglassen (en av mina absoluta favoriter) som är typisk för den här regionen. Det beror på att det odlas så mycket hasselnötter här, fick jag lära mig idag. Ganska logiskt.

När vi skulle handla mat igår så gjorde vi det i tre affärer: en för grönsaker, en för ostar och parmaskinka och en större för allt möjligt (men vi skulle ha yoghurt och lite annat). Faktum är att det nästan gick snabbare än att handla i en enda livsmedelsaffär i Sverige, trots att klockan var runt sex en fredag... Jag önskar verkligen att vi hade mera sånt i Sverige, för det är trevligare, ger bättre service och råvaror av finare kvalitet. En favoritaffär har jag i Stockholm av den karaktären, nämligen Chez Albert på Roslagsgatan. Fler såna, varför inte med profil på svenska kvalitetsråvaror och -produkter!

Skriv en kommentar!

1 kommentar

Tydligen kommer det att dröja 150 år till påsken nästa gång ligger exakt som den gjorde i år, och ungefär lika länge sedan den senast gjorde det också. Långa ledtider...

För egen del har jag upplevt den vintrigaste påsk jag kan påminna mig. Och den kallaste - igår morse (tidigt visserligen, jag var inte uppe då) visade termometern minus 24 grader. På dagarna när solen kom blev det förstås snabbt varmare, men ingen dag över -6 grader. Och vilka snö-mängder... Det var precis som jag minns det när jag var barn: höga snöplogkanter, massor av snö på taken och hela landskapet inbäddat i bomull!

Vi firade påsken i Härjedalen och har verkligen kunnat göra allt det där man vill göra på vintern i fjällen. Vi har åkt skoter, åkt i backarna i Lofsdalen, åkt turskidor, suttit på renskinn längst uppe på fjället och fikat och njutit av solen - och givetvis ätit sill, ägg och påskägg! Batterierna känns riktigt laddade efter en sån helg, tycker jag.

Känns lite märkligt dock att komma ner till Björkvik och se mer snö där än jag gjort på hela vintern... En av de saker som jag tycker är så speciell med påsken är just kontrasten mellan att åka skidor och skoter och uppleva vårvinter (för det är ju så påsken brukar vara) och sedan komma söderut och känna att det verkligen börjar bli vår.

Idag ska jag först vara på LRF och göra klart planeringen för en "Klimatkunskapsdag" som jag ska hålla i nästa vecka, och sedan åka ut till Arlanda för presidiemöte. Sedan i kväll blir det ridning, det längtar jag till!

Skriv en kommentar!

0 kommentarer

En ny idrottslig live-upplevelse! Just det, jag har bara sett konståkning på TV tidigare. Därför såg jag verkligen fram emot gårdagens VM-invigning och korta paråkningsprogram i Scandinavium.

Som med så många andra idrotter så var upplevelsen en helt annat på plats jämfört med från TV-soffan. Farten och "trycket i åkningen" blir helt annan från läktarplats tycker jag. Dessutom, vilka atleter... Konståkare har ju allt: styrka, smidighet, vighet, snabbhet, balans, koordination, mod, den artistiska känslan - ja, jag skulle kunna hålla på länge med den här uppräkningen. Visst, det ser man på TV också men jag tycker att det blev ännu mer påtagligt för mig i Scandinavium igår kväll. Bara att njuta!

Vad jag saknade var såklart kommentatorsrösterna... Ju längre jag tittade desto mer ville jag veta om exakt vad som bedömdes och vad som premierades. Att ha en person bredvid sig som verkligen kan den idrott man just då tittar på är guld värt - då uppstår efter ett tag en känsa av att börja förstå den idrottens väsen lite mer.

Åsså lite siffror: Arrangörerna har sålt 75% av biljetterna (och fler blir det säkert), och man räknar med ca 400 miljoner TV-tittare över världen!

Skriv en kommentar!

1 kommentar

I onsdags var det alltså dags för det något omskrivna mötet om internationella idrottsevenemang hos idrottsministern. Från idrotten deltog fyra SF-ordförande: Carl-Eric S från Skidförbundet, Yngve A från Friidrottsförbundet, Kari M från Handikappidrottsförbundet och Christer E från Ishockeyförbundet och Fotbollförbundets vice ordförande Björn A. Dessutom SOKs ordförande och GS och så Micke jag från RF. Jag tycker att vi på ett tydligt och bra sätt gemensamt beskrev idrottens syn på evenemangen och vad vi önskade från regeringen i den här frågan, som för övrigt är så positiv för hela landet. Förlustgarantier är t ex inte vad idrotten begär, vilket nu borde vara klargjort.

Idrottsministern berättade att en tjänstemannaarbetsgrupp håller på att tillsättas, som ska ledas av Näringsdepartementet och ha representanter från Kulturen och Finansen. Förhoppningsvis innan sommaren ska de ha kommit fram till regeringens syn på de internationella evenemangen. Givetvis tycker vi att det är bra att arbetet nu kommer igång och att det inkluderar flera departement, även om vi tycker att gått onödigt trögt. Nu är förväntningarna stora på det strategiska förhållningssättet och att perspektivet är brett i de resultat som kommer ut av gruppens arbete.

I torsdags anordnade Socialdemokraterna ett idrottsseminarium som en del av deras välfärdsrådslag. Syftet är att arbeta fram en förnyad idrottspolitik för deras parti. Både SF och DF var inbjudna (plus RF, SISU och SOK) och i Riksdagens första kammarsal fanns nog åtminstone ett åttiotal deltagare på plats, skulle jag tippa. De teman som stod på programmet var finansiering, folkhälsa och internationella evenemang, plus ett samtal mellan mig och Mona Sahlin och en öppen programpunkt. De "områden" som Mona Sahlin pekade ut som viktiga i en eventuell socialdemokratisk idrottssatsning var bättre målstyrning (mindre detaljstyrning läser jag in i det), satsning på internationella evenemang (50 mkr/år ska sättas av för detta i skuggbudgeten plus att en strategi ska tas fram med början omgående) samt att idrotten ska in som en given del i samhällsplaneringen (t ex idrottsytor när bostadsområden byggs).

Även Folkpartiet jobbar med sin idrottspolitik för närvarande och de lyssnar också av vad idrottsrörelsen tycker, men de har en litet annat upplägg för sitt arbete. Det är alldeles utmärkt att ett sådant jobb pågår i dessa partier! Jag hoppas att de övriga följer efter, annars kommer de på efterkälken inför nästa val. För visst känns det som att idrotten kommer att spela en roll även i valrörelsen 2010...

Skriv en kommentar!

0 kommentarer

Nu skriver jag det igen - oj, vad tiden går snabbt. Det gör den alltid i mars tycker jag, lite synd för det är en av mina favoritmånader så jag vill att den ska räcka länge... Det här är månaden som innebär en extra årstid, i alla fall om man som jag kommer från Jämtland, nämligen vårvintern. En helt underbar tid på året som blandar vinter och snö med sol, vår och allt ljusare dagar! Sen så fyller jag år i mars också, det spelar säkert in. Och så ligger ju påsken ofta i mars, och påsk är en speciell högtid tycker jag.

I mars månad händer det också kolossalt (hur stavas det, egentligen?) mycket på idrottsfronten: serier avslutas, årsmöten och konferenser ska äga rum och mycket, mycket annat. Kul!

Första veckan i mars går ju numera alltmer i det kvinnliga tecknet eftersom internationella kvinnodagen inträffar då. Det är förträffligt trevligt med denna koncentration på kvinnors inflytande tycker jag, men man måste ju fråga sig hur bevakningen och intresset ser ut övriga 51 veckor på året... Själv hade jag förmånen att få vara med på Veckans Affärers 10-årsjubileum för sin lista "näringslivets 125 mäktigaste kvinnor" i Blå Hallen i onsdags. Jag gillade upplägget på den kvällen för att det var en blandning av humor och allvar med tonvikt på att hylla duktiga kvinnor som verkligen lyckats. I fredags medverkade jag på en seminariedag på Lunds universitet med rubriken "Genus och idrott" - i princip fullsatt i salen och med en salig blandning av föredrag, men en hel del med utgångspunkt i den mediala bevakningen av damidrott. Också mycket givande, även om jag inte kunde stanna hela dagen.

I själva verket gav jag mig av vid lunch, för att flyga upp till Östersund och JVM i curling. Just det, ett VM till endast en månad efter att skidskytte-VM avslutats. Och parallellt med detta VM, endast 80 km därifrån i Åsarna, pågick polarhunds-VM med hundar och hundförare som gjorde upp om titlarna i spår lagda av Thomas Wassberg! Tonvis med hundlort för arrangörerna att ta reda på efter de fem dagarnas tävlingar rapporterade lokalmedia om, bara en sån sak...

Varför arrangerar då Östersund flera VM enbart i år? Givetvis inte alls den enda staden som har många arrangemang, men nu tar jag den som exempel. Jo, därför att staden har en strategi för detta, precis som Göteborg som ett annat lysande exempel har. När kommunen får en förfrågan från idrotten om ett arrangemang så vet man precis hur man ska förhålla sig till den, för man har en klar idé om varför det är viktigt och bra för staden/regionen att stå som värd - och, kanske mest viktigt, man är beredd att aktivt stödja arrangörerna.

Jag hoppas att det är strategifrågan vi (äntligen) ska tala med regeringen om på morgondagens möte med idrottsministern på just temat  internationella idrottsevenemang.

Skriv en kommentar!

0 kommentarer