Det gäller att ladda upp ordentligt inför en EM-final. Själv gjorde jag det minst sagt annorlunda, genom att träffa några djur med riktigt klös i... Frösö Zoos tigerungar, som är sju veckor gamla. Det var en häftig och speciell känsla att hålla i ett riktigt rovdjur, om än litet just nu. Två sibiriska tigerungar har fötts i djurparken i år, en hane och en hona. Jag höll i honan och hon morrade nästan ingenting, vilket däremot hennes bror gjorde desto mer bredvid oss. Man vill egentligen bara krama dem, men det gäller att förstå vilken typ av djur man har att göra med.

För övrigt är Försö Zoo uppenbarligen en djurpark där djuren trivs bra - ett tecken på det är ju just när de förökar sig, och vi roade oss bl a med att studera de två kragbjörnsungarna som åt limpor och plomman och rullade runt. Lodjursungar finns också, och en massa andra förstås. Värt ett besök!

Dagen började riktigt skönt, det är något speciellt att vakna i den lite fjällaktiga luften på Frösön. Vi gick en promenad runt Frösöberget med hundarna, ca 7 km blir det ungefär. Sedan slappade vi mest bara och tog det lugnt innan vi grillade med några kompisar före EM-finalen. Lyxigt ledig tillvaro - och jag ska vara ledig hela den veckan. Jag brukar alltid ha sen semester för jag gillar det bäst, men i år tar jag en ovanligt tidig ledig vecka. Sedan blir det politikerveckan i Almedalen, där vårt seminarium ska handla om idrottens klimatarbete.

Skriv en kommentar!

0 kommentarer

Nästan tur att sommarvädret kommit av sig lite. Jag tänker såklart på att det passar bra med mer tid framför TV:n och fotbolls-EM. Att de flesta som redan är idrottsintresserade tittar är ju ingen överraskning, men att så många vänner och bekanta som inte alls är särskilt intresserade av sport ändå verkligen laddar upp - ja, nästan minutiöst planerar för att titta på Sveriges matcher i EM hade jag inte riktigt väntat mig. Men det säger något, kanske mest om vikten av att samlas kring någonting. Med fördel något blågult och något positivt!

I eftermiddag åker vi ned, hela Riksidrottsstyrelsen, till Österrike för styrelsemöte och möte med Fotbollförbundet - men naturligtvis, för att gå på Sverige - Ryssland-matchen i Innsbruck. Det ska bli kul! Och spännande...

Förra veckan formligen galopperade förbi, som vanligt. Ojojoj, vi är redan i mitten av juni. Mitten av juni! Var tar alla dagar vägen? Utöver olika möten så följde jag med "min" avdelning på LRF till Strömsholm onsdag/torsdag för en lunch-till-lunch-konferens. Förutom själva konferensandet så fick alla som ville prova på att rida. Jag och min chef Camilla (som också rider) fick rida en halvtimmes lektion på varsin "riktig" dressyrhäst - Camilla på Grand Prix-hästen Sandemann och jag på Norton (en nittonårig häst e Maraton som är utbildad S:t Georg). En fantastisk känsla att få rida en så lydig och välutbildad häst, och att få göra det i den miljön. Ni som varit på Strömsholm och sett det gamla, vackra vita ridhuset förstår nog vad jag menar... Jag har ändå varit många gånger på Strömsholm - inte minst under mina år i Ridsportförbundet - men aldrig tidigare ridit där. Det var inte sista gången, hoppas jag.

Skriv en kommentar!

0 kommentarer

Skansen, Kungafamiljen, artister och strålande sol - inramningen var perfekt för nationaldagsfirande i fredags! Jag skulle få hålla nationaldagstalet ungefär i mitten av det timslånga programmet på fredagkvällen, när Stockholm visade sig från sin allra vackraste sida. Det var en ära för mig personligen att få göra det, men framförallt för RF.

Det blev ganska många timmar kring Sollidens scen den eftermiddagen, för genrepet började redan lite före kl. 15.00 och programmet inte förrän kl. 19.00. Roligt och intressant att få se lite mer på nära håll hur mycket arbete det ligger bakom en sån produktion. Och hur proffsiga artisterna är.

Kvällen kom och värmen var inte riktigt lika tryckande längre, det hade börjat fläkta lite mer och det var välbehövligt måste jag säga. Stämningen var härlig, massor av glada människor - och så började då de inbjudna gästerna komma för att alla skulle vara på plats när Kungafamiljen anlände. Traditionsenligt i Hovstallets en av fantastiska vagnar, dragen av deras rutinerade och välutbildade hästar. Föreställningen kunde börja!

Det var en härlig (och ovanlig) känsla att få stå på Sollidens scen och se alla tusentals glada svenskar som kommit för att fira! Mitt tema handlade om hur mycket våra svenska idrottsmän och idrottskvinnor ger oss att jubla över, och att bakom dem finns alla trogna ledare och föreningar. Jag är tacksam för möjligheten att få tala om det en sådan här dag!

Morgonen efter, lördag, blev det tidig uppstigning för att åka till Finland och deras idrottsinstitut Vierumäki. Vierumäki är en imponerade anläggning - eller vad sägs om 400 000 besökare per år varav 190 000 övernattninar... De kombinerar toppidrott (officiell träningsanläggning för Finlands Olympiska Kommitté t ex) med möjlighet till universitetsutbilding och samarbetar med näringslivet. För att ge en aning om storleken: golfbana, tre ishallar, jag vet inte hur många tennisbanor mm mm.

Anledningen att vi åkte dit var det årliga Nordiska Idrottsmötet - samma helg i fjol hölls det på Grönland och det skrev jag en del om. I år behandlade vi bl a följande ämnen: internationella evenemang och "nordbor" på valda platser i den internationella idrotten, jämställdhet, EU och de nationella spellagstiftningarna mm. Ett bra möte, tycker jag, men nu känner jag mig lite trött.

Skriv en kommentar!

2 kommentarer

Skolavslutning!

Den känslan fanns i hela kroppen igår förmiddag när GIHs tränarprogram och hälsopedagogprogram utexaminerades. Jag hade fått äran att tala till studenterna och hela avslutningen var verkligen en traditionsenlig tillställning med de riktiga sommarsångerna. Vilken härlig tid de går till mötes!

Mellan GIH och Stockholms stadion är det ju inte långt alls och medan studenterna tillbringade sin sista timme som just studenter på GIH så pågick Ungdomsspelen på Stadion för fullt. 450 barn och ungdomar med utvecklingsstörning deltog och de hade kvalat via sju olika deltävlingar i Stockholms län (en var i Uppland) - ungefär 2200 tjejer och killar hade deltagit. Nu var det dags för final och stämningen var på topp när de tågade in skolvis med sina fina textade skyltar. Riktig idrottsglädje fick vi se där på morgonen innan jag och Helena Björck traskade vidare upp till GIH!

Efter GIH-avslutningen bar det av till Blekinge och Karlskrona. Landshövding Ingegerd Wärnersson i samarbete med 100-årsjubilerande Blekinge Idrottsförbund hade bjudit in till en eftermiddag på temat "Idrotten och näringslivet i samspel för ett starkare Blekinge". Förträffligt, tycker jag, att se och jobba med idrottens roll i den regionala utvecklingen! Staffan Lindeborg var moderator och utmärkt som det - och det fyrtiotalet personer som kommit var verkligen engagerade och konstruktiva. Kul!

Jag bodde över i Karlskrona, och började denna dag med att äta frukost på verandan invid det glittrande havet...

Sedan, tillbaka till Stockholm och dagens möten.

Skriv en kommentar!

1 kommentar

Nordiskt samarbete har funnits väldigt länge inom idrotten. Igår kom Norges Idrottsförbund och olympiska och paralympiska kommitté till oss på besök, med ordförande, vice ordförande, generalsekreterare och en tjänsteman och träffade vårt presidium. Ett urbra möte, där vi ägnade många timmar åt att diskutera frågor där vi står inför liknande utmaningar, eller där den ena organisationen kommit längre än den andra. Vi började förstås dagen på Bosön som ju är en oemotståndlig plats en sådan vacker dag, och sedan fortsatte vi mötet på Idrottens Hus. Tycker du förresten att deras förbundsnamn var långt? Ja visserligen, men så har de också kommit betydligt längre än vad vi har när det gäller att samordna och effektivisera sitt arbete till gagn för norsk idrott över "olympiska eller ickeolympiska gränser".

När de sista självande förberedelserna för Stockholm Maraton pågick i lördags morse klev jag in i bilen för att åka till Bollnäs och Svenska Handikappidrottsspelen. Strax före klockan elva skulle de invigas på torget av ingen mindre än Kronprinsessan Victoria. Torget var precis fullt av människor och de fick bl a se ett rullstolslopp med några blivande paralympier.

Direkt efter invigningen och loppet lyssnade jag på ett seminarium om inkluderad idrott. Väldigt bra. Bl a berättade några av landets skickliga tränare om fördelarna med att träna tillsammans oavsett om man har funktionshinder eller inte. Friidrottstränaren Håkan Andersson har på senare år även blivit paralympisk rådgivare och jobbar "inkluderat". Eller som en av hans adepter Per (som är sprinter och synskadad) uttryckte det: "jag behövde en tränare som kan friidrott, inte en som vet allt om synskador".

Skriv en kommentar!

1 kommentar