En av årets, i och för sig många, höjdpunkter är Svenska Idrottsgalan. Att få belöna och hylla våra svenska idrottsprestationer och idrottshjältar/-hjältinnor känns liksom långt in under huden. Nästan alltid är galan tredje måndagen i januari, så även i år.
Eftersnacket är också intressant. Det visar tydligt vilka olika saker vi gillar bäst och tar till hjärtat, nämligen. Årets reaktioner har varit väldigt positiva, men just med väldigt varierande favoritinslag. Mitt eget var.... att vi äntligen fick ge Ingemar Stenmark hederspriset! Jag är knappast unik i att ha Ingemar som min första idrottsidol, och mina första idrottsminnen handlar just om - ja ni vet det: att man rullade in TV:n som stod på en ranglig ställning in på lektionerna i skolan så att vi kunde titta när han åkte. Till det kommer att jag är uppvuxen med att när jag var liten och vaknade på helgerna så stod TV:n alltid på med skidåkning - och jag kan fortfarande höra Plex kommentera... Så hederspriset till Ingemar var stort!
Idrotsgalan är ett sätt att summera idrottsåret 2010, men naturligtvis inte komplett. Ett annat sätt är att summera guldmedaljer i VM, OS och Paralympics. Det gör vi varje år. 2010 års skörd ger 51 guldmedaljer - vilket innebär att fjolåret blev 2000-talets mest guldmedaljrika år! Hittills, är det väl bäst att tillägga. Hela listan på dem som bärgade gulden ser du på www.rf.se
Hur ska vi då göra för att fortsätta vara lika framgångsrika i svensk idrott? Ja, det arbetet pågår varje dag, året runt ute i klubbar och SF, och det finns stor kompetens där - och även hos RF, SOK och SPK (paralympiska kommittén) som ska stötta det jobbet.
Hur gör man då? Jag är inte den som har rätt kompetens att beskriva det - men så mycket kan jag säga att man INTE gör det genom att "sortera ut" barn (barnidrott pratar vi om t o m 12 års ålder) för tidigt. Det finns flera skäl till det. Ett är att alla barn faktiskt ska ha rätt att vara med inom idrotten, och att idrotten har också har andra syften utöver att vinna fler medaljer. Ett annat är att om man verkligen vill få fram elit - vad kan man då se redan hos ett barn som förutsäger framgång? Talang, kanske. Men det är ju så mycket mer som påverkar hur långt man når: träningsvilja, motivation, mental styrka och förmåga att hantera både med- och motgång o s v, o s v. Barn och ungdomar mognar dessutom olika snabbt - och att man i vissa idrotter ser en överrepresentation av personer födda under årets första sex månader betyder ju inte att alla talangfulla föds under januari-juni... Utan just att allt för många, medvetet eller omedvetet, sorterats ut för tidigt kanske bara för att de mognat sent.
Så den fråga vi måste ställa oss är knappast hur vi ska sortera ut "talanger" tidigare - utan hur många möjliga elitaktiva vi förlorat för att de aldrig fick chansen.