Sitter på ett tåg, det gör jag för övrigt rätt ofta, på väg hem efter att ha varit med om invigningen av Rimnershallen i Uddevalla. Nu är det mörkt, men för bara någon timme sedan så njöt jag av det soliga och vackra vinter-Sverige.
Rimnershallen är en multihall med plats för friidrott, handboll, innebandy, gymnastik och mycket mer. Det är kommunen som byggt, efter flera års dialog och processande där idrottsrörelsen varit involverad. Idrottslyftets "tillgänglighetsdel" har bidragit till finansieringen.
Strax före kl 11, mer än en timme innan invigningen skulle börja, kom vi åkande i bil och fick syn på hallen invid vägen. Den var snyggt dekorerad med siluetter av atleter, och solen kastade sina strålar på fasaden. Snyggt, tänkte jag. Och sen såg jag den. Kön!
Jag tror inte att jag överdriver om jag säger att det var 50 m kö för att få komma in och vara med om invigningen. Det såg nästan ut som ett biljettsläpp till en världsartists konsert - häftigt! 1500 personer kunde max få komma in, utöver några hundra medverkande i själva invigningsprogrammet. Det blev nästan fullt. Det känns verkligen som att denna multihall kommer att spela en stor roll - inte bara för själva idrottsutövandet, utan också som mötesplats och som utbyte mellan olika idrotter. Och det i sig tror jag är viktigt för att t ex behålla tonåringar längre. Verksamheten i hallen har varit igång ett litet tag, och redan berättas det om hur kompisar följer med och tittar på träningen - och kanske provar lite själv också. En riktig tillgång för idrottslivet, med andra ord!
Och apropå kommuners idrottsstöd. Jag skrev i förra bloggen om de planerade neddragningarna i Stockholm. Nu har ansvariga politiker backat, vilket naturligtvis måste applåderas. Det som vill till nu är en ordentlig kontakt mellan idrottsrörelsen om kommunen för att prata om hur man bäst utveckar idrotten i Stockholm.
I maj är det dags för Riksidrottsmöte och RF-stämma i Uppsala. Arbetet inför detta börjar nu bli alltmer konkret. På måndag går remisstiden ut för de fyra utredningar som varit ute hos SF och DF på remiss: SF-bidragsutredningen, "Anslutningsutredningen", utredningen om idrottens regionala organisation och förslaget om Idrotts-AB. Utan tvekan är det den sistnämnda som röner absolut mest uppmärksamhet medialt.
En del artiklar och krönikor om Idrotts-AB bygger på insatta skribenter som tagit reda på fakta och bildat sig en uppfattning utifrån det. Andra visar, måste jag säga, en alltför stor ytlighet och är ibland direkt okunniga. Frågan är inte enkel, och jag har verkligen respekt för att man kommer till olika slutsatser beroende på vilken utgångspunkt man har. Men visst måste man förvänta sig att de som tar till storsläggan åtminstone har besvärat sig om att någorlunda sätta sig in i saken. Det gäller för övrigt alla frågor, alltid!