Sitter på flygplatsen i Bryssel och väntar på planet till Stockholm, och på att kläderna ska torka. Det var ett kallt och regnigt Bryssel som mötte oss i morse, och inte en varm vårdag som jag hade hoppats på. Nu spelar det ingen som helst roll, eftersom det inte var därför som vår chef för idrottspolitik Mattias Claesson och jag reste hit.
Nej, vårt ärende var ett helt annat – nämligen den föga överraskande frågan om sjätte momsdirektivet som EU anser att Sverige inte lever upp till. Närmare bestämt att det undantag för ideell sektor, som Sverige förhandlade fram inför EU-inträdet för 15 år sedan, inte längre gäller. Att börja redovisa moms skulle, som bekant, leda till såväl ekonomiska som framförallt administrativa bördor för våra idrottsföreningar.
I Sverige är frågan tack och lov inte partiskiljande – ingen vill att föreningarna ska drabbas av dylika pålagor, och tre ministrar har skrivit till den litauiske EU-kommissionären Semeta som har just skatte- och momsfrågor på sitt bord. Nu vill vi dra vårt strå till stacken för att informera och bidra med fakta och argument till alla som vill, kan och bör arbeta för en positiv lösning på ”momsfrågan”. Därav dagens resa.
Vårt första möte var med chefen för EOC Office on Sports (där RF är ”partner”) Folker Hellmund och hans kollega Michael Trinker. Vi hade mycket bra diskussioner med dem, och ett ömsesidigt informationsutbyte. Vi träffar dem i lite olika sammanhang – och det är ingen tvekan om att detta samarbete kommer att bli allt viktigare när nu idrotten är en formell del av EU-fördraget. Då gäller det att arbeta mycket aktivt för att ”the specificity of sports” – idrottens särart – verkligen respekteras. Idrott är inte kol och stål, som vi brukar säga! Med det menar vi att man inte kan betrakta idrott varken som en vara eller tjänst vilken som helst, eller som en företeelse som man kan regulera specifikt kopplat till EUs gränser. Idrott är, om något, en internationell företeelse.
Nästa avtalade tid var med den svenska EU-parlamentarikern Cecilia Wikström och hennes medarbetare. Hon har ett förflutet i Riksdagens Kulturutskott där ju idrottsfrågorna ligger, så hon är väl förtrogen med vikten av bra förutsättningar för Sveriges rika föreningsliv. Vårt syfte med det mötet var att informera henne om hur vi ser på momsfrågan specifikt, men också om hela vårt arbete inför valet under rubriken ”vilket föreningsliv vill vi ha?”. Och naturligtvis att föra en diskussion om hur de ser på dessa frågor och möjligheterna att påverka, och få råd inför vårt vidare agerande.
Avslutningsvis hade vi stämt träff med Sveriges EU-kommissionär Cecilia Malmström i samma syfte. Cecilia har ju inte skattefrågorna på sitt bord, men det kändes ändå väldigt viktigt att ”vår” kommissionär vet hur vi tänker och vad vi har gjort och avser att göra. Sedan ska vi försöka få till en träff med de två andra kommissionärer som ”har frågorna”, dels Semeta som jag nämnde tidigare och dels Vassilou från Cypern som ansvarar för kultur- och idrottsfrågor.
Summa summarum en bra dag. Naturligtvis inga löften och utfästelser, men bra diskussioner och informationsutbyte. Vi kommer inte sent in i processen sett ur EUs perspektiv, och det är bra. Att försöka påverka ett redan färdigt förslag lär vara väldigt svårt, utan det gäller att vara med i ett tidigare skede – och det ska vi försöka vara.