För en tid sedan kunde man i flera dagstidningar läsa att RF föreslår förbud mot nya kampsporter. Många hörde av sig till RF-kansliet via e-post och telefonsamtal med frågan om RF tänker föreslå en lag som förbjuder kampsorter. Hur ligger det egentligen till?
I regeringens riktlinjer för stödet till idrotten, budgetåret 1999, uppdrogs till RF att göra en kartläggning angående förekomsten av s.k. nya kampsporter samt att värdera i vilken utsträckning dessa riskerar att skada de organiserade kampsportförbundens anseende. Det är således ingen utredning RF har gjort, utan en översiktlig kartläggning som vare sig ska eller kan ligga till grund för ett eventuellt lagförslag. I den värdering RF lämnade till regeringen konstateras att det finns kampsporter, både utanför och inom RF, som idag i sina regler tillåter våld mot motståndarens huvud. Samtidigt måste man hålla i minnet att flertalet kampsporter tar avstånd från våld som vinstgivande moment, och i stället framhäver andra moment i utövningen som avgörande för den idrottsliga kampen.
Vad frågan således rör sig om är graden av utövat våld inom ramen för gällande regler, och inte om det är fråga om kinesisk, japansk, koreansk, amerikansk, brasiliansk eller annan typ av kampsport. Inte heller ska det göras skillnad på om kampsporten ifråga bedrivs inom eller utanför RF. I grund och botten handlar det om det är etiskt försvarbart att som idrott beteckna verksamheter som ytterst går ut på att vinna genom att med slag eller sparkar försätta motståndaren i vanmakt. Ingen förnekar boxningens eller andra kampsporters sociala betydelse vad beträffar träning och fostrande föreningsverksamhet, men kärnfrågan som måste ställas är om slag och sparkar mot huvudet ska tillåtas.
Inte heller handlar frågan om professionell eller amatörverksamhet. Skillnaden mellan proffsboxning och amatörboxning ligger inte främst i pengarna, utan i det faktum att regelverken är olika. Amatörboxningen är för övrigt den enda kampsport som är ordentligt utredd. Jag hänvisar till SOU 1982:22 "Svensk amatörboxning och skadeverkningarna".
Jag har efter överlämnandet av kartläggningen fått många brev (e-post) från upprörda kampsportföreträdare, bl.a. följande klipp:
" Jag har varit karatetränare för en barngrupp ålder 8-13 och dom insåg genast vad vi höll på med och att det inte var våld. Du skriver om att kampsporter är våldsamma och liknande. Jag vet inte direkt om jag kan hålla med dig på den punkten. Visst det finns vissa kampsporter som innehåller väldigt mycket våld och jag skulle bli glad om dom togs bort från Sverige."
Kanske tiden nu är mogen för en bred debatt kring frågan om graden av våld som ska få tillåtas inom ramen för idrottens regler. Är det etiskt försvarbart att tillåta att slag och sparkar mot motståndarens huvud utgör ett vinstgivande moment? Är det etiskt försvarbart att vinna på en knockout? Sett ur ett juridiskt perspektiv råder det ingen tvekan om att en knockout per definition torde kunna utgöra misshandel. Samhället har dock hittills accepterat denna form av "misshandel" inom ramen för ett idrottsligt regelverk, men hur länge gör man det?