Riksidrottsforum 2000 i Sundsvall är över - men inte arbetet med ökad föreningsdemokrati och ökat engagemang inom idrottsrörelsen. Den sista dagen på forum ägnades demokratin och själv deltog jag i ett seminarium med titeln "Vem beslutar vad?" Jag vet inte om jag blev så mycket klokare av diskussionerna, men en sak fick jag bekräftad och det är att behovet av utbildning i grundläggande föreningskunskap blir allt mer akut.
Att vissa frågor kan vara krångliga att hantera i en förening är begripligt. Likaså att det inte är självklart på vilken nivå beslut ska/får tas och i så fall av vem. För att underlätta frågans lösning kan det därför vara till fördel om de inblandade besitter åtminstone grundläggande kunskaper om föreningens demokratiska uppbyggnad och om hur demokratiska beslut fattas i föreningen.
Slår man i ordboken upp demokrati finner man att ordet kommer av grekiskan demos (folk) och kratein (härska), och betyder folkvälde eller folkstyrelse. Demokratins grundtanke är att alla människor föds fria och jämlika och att vissa medborgerliga rättigheter tillkommer alla. Folkstyre eller självstyre innebär att besluten skall fattas av de människor som påverkas av dem. Inflytandet skall vara detsamma för alla och flertalets beslut skall gälla (majoritetsprincipen).
I samhället utövas demokratin bl.a. genom att folket genom riksdagen utser regeringen. På motsvarande sätt utser medlemmarna (folket) på föreningens årsmötet (riksdagen) idrottsföreningens styrelse (regeringen). Vid sidan av riksdagen kan folket (väljarna) påverka regering och riksdag via media och andra påverkansvägar. Ibland benämns denna påverkansform för informell demokrati till skillnad från den formella demokratin enligt ovan.
Inom idrotten finns den informella demokratin väl förankrad. Ja, ibland uppfattas den så självklar att man har glömt bort den formella demokratins betydelse. A-lagets spelarråd kanske förhandlar direkt med styrelsen och gör upp om villkoren för sin verksamhet. Ungdomsspelarnas föräldrar har egna möten och bestämmer hur de vill att ungdomsverksamheten ska hanteras. Friheten i flersektionsföreningen kan gå så långt att föreningens styrelsen inte längre har någon reell möjlighet att överblicka föreningens samlade verksamhet, föreningsårsmötet gapar tomt och "sektionsmedlemmar" tar själva de avgörande besluten på sektionens möten!
Om den informella demokratin utövas på bekostnad av den formella demokratin finns enligt min mening stor risk för att problem uppkommer i föreningen. I stället för en välorganiserad förening med klart angivna ansvarsområden och tydlig delegering, får vi en förening med oklara ansvars- och befogenhetsgränser där medlemmarna förr eller senare kommer att hamna i "luven" på varandra.
Demokratin kan mycket väl få fungera så att var och en längst ut i organisationen får möjlighet att själva vara med att bestämma, men det bör då ske inom gemensamt fastställda ramar. För att ett informellt beslutssystem ska fungera krävs att man är överens härom genom övergripande demokratiska beslut om föreningens stadgar, verksamhetsidé, mål, policy/handlingsprogram, arbetsinstruktioner, delegering etc.
Först som sist gäller att en förutsättning för den informella demokratin är att alla kan de formella reglerna.