Efter några månader som skattejurist på Riksidrottsförbundet har frågan om sponsring kommit upp vid ett flertal tillfällen. Hur beskattas givare och mottagare vid sponsring? Ordet sponsor betyder egentligen finansiär, garant eller fadder, men används ofta som ett generellt uttryck för den som ger ekonomiskt stöd till exempelvis en idrottare, en förening eller ett förbund.
Beskattningen av givare och mottagare i ett sponsorförhållande avgörs av vilket utbyte utbetalaren, vanligen ett företag, har av det ekonomiska stödet. Ett sätt att stödja en förening är att ge en gåva. En idrottsförening är befriad från gåvobeskattning. Skattereglerna för givaren, antingen det är fråga om ett företag eller en privatperson, anger dock att man inte kan göra avdrag för en gåva. Gåvor ges således med beskattade medel.
Viljan att sponsra, eller i vart fall det belopp med vilket man är villig att sponsra, är nära förknippad med möjligheterna att göra avdrag i givarens verksamhet. När föreligger då rätt till avdrag? Avdrag får göras för omkostnader för intäkternas förvärvande i en rörelse. Av detta kan förstås att avdragsrätt kräver att sponsringen kan anses generera eller bibehålla intäkter hos givaren. Det vanligaste syftet med att sponsra är följaktligen också att marknadsföra det givande företaget. Sponsring ger uppmärksamhet och i förlängningen fler kunder och större intäkter.
Detta mål uppnås exempelvis genom att sponsorn avtalar med föreningen om att det ska sitta skyltar vid idrottsanläggningen med det sponsrande företagets namn eller att man på annat sätt ger offentlighet åt sponsorns kommersiella verksamhet. Andra sätt att utföra en motprestation i ett sponsorförhållande är att bära sponsorns namn på lagets kläder, att upplåta annonsplatser i programblad eller ropa ut meddelanden i högtalare för sponsorns räkning. Förutom kravet på motprestation krävs för avdragsrätt enligt rättspraxis ett samband mellan sponsorns och föreningens verksamheter som gör att ersättningarna kan ses som indirekta omkostnader i sponsorns rörelse. Sponsring som bara syftar till att skapa goodwill är inte avdragsgill.
Reklam på dräkter och i idrottslokaler är uttryckligen undantagen från inkomstskatteplikt. Sponsringsverksamhet är näringsverksamhet och bedöms i övrigt utifrån de allmänna kraven för en ideell förenings skattebefrielse. När föreningen som motprestation till sponsorn gör reklam för dennes företag uppkommer däremot reklamskatteplikt för föreningen. Reklamskatten är en punktskatt och utgår med 11 procent på det belopp som utbetalats eller på värdet av de produkter som föreningen fått av sponsorn. Märk även att den som direkt sponsrar en individuell idrottare ska betala sociala avgifter.
Ovanstående utgör en beskrivning av de huvudsakliga skattemässiga reglerna vid sponsring. Grundläggande kunskaper om de skattemässiga konsekvenserna vid sponsring ökar möjligheterna att skapa samarbete med företagarna i närsamhället och förebygger upptaxeringar vid framtida kontakt med skattemyndigheten.