Många frågor till RF-Juridik handlar om vad som gäller för idrottssektioner. Den följande är en i raden:
"Hej, jag är med i en förening som är uppdelad i flera olika sektioner. Vår sektion har i åtskilliga decennier haft egen kassa och fullständigt eget ansvar för sektionens ekonomi. Nu är läget att vi har pengar i vår sektion men huvudstyrelsen ligger dåligt till med ekonomin. Naturligtvis vill nu huvudstyrelsen att våra pengar flyttas över till deras kassa. De här pengarna har ju vi dragit in och slitit hårt för. De var inte ämnade att läggas på andra utsvävningar/skuldsanering i föreningen totalt. Fråga: kan huvudstyrelsen trotsa traditionen med separata ekonomier och bara lägga beslag på våra pengar?"
För att svara på frågan måste först slås fast att enligt den ordning som råder inom RF betraktas inte sektioner som självständiga juridiska personer. Sektionen är en del av föreningen, som i sin helhet utgör en juridisk person.
Utmärkande för en juridisk person (ideell förening) är att den har antagit stadgar, att den valt en styrelse (föreningsstyrelsen) som företräder föreningen samt att den har ett namn som ger föreningen en individuell prägel. En sektion saknar egna stadgar och har inget officiellt namn. Den uppträdet istället under föreningens namn och lyder under föreningens stadgar. Eftersom sektionen ej betraktas som juridisk person kan den ej heller formellt ha egna medlemmar. De enskilda personerna är medlemmar i föreningen och tillhör respektive sektion. Sektionen kan inte äga saker och inte själv vara arbetsgivare eller avtalspart i relation till annan juridisk eller fysisk person.
Men - sektionen har ofta en egen styrelse och inte sällan även eget "sektionsårsmöte". Som frågeställaren ovan anger har man också egen kassa och vanligt brukar vara att sektionsföreträdare skriver under avtal av olika slag. Hur hänger det ihop? Även om sektionerna formellt står under föreningsstyrelsens ansvar och har att rätta sig efter dess beslut, kan sektionen ges en långtgående självbestämmanderätt. Föreningsstyrelsen bör därför i särskild instruktion ange sektionsstyrelsens befogenheter och skyldigheter. Sektionen brukar för sin verksamhet upprätta en egen budget. Inom av föreningsstyrelsen fastställd budget och i övrigt inom angivna ramar kan sedan sektionen ges ett självbestämmande. Sektionsföreträdare kan också ges behörighet att för föreningens räkning ingå avtal med annan. Det är då inte sektionen man binder vid avtalet - utan föreningen i dess helhet.
I den normala föreningen där alla håller budget och där kontrollen av ekonomin är sådan att inga obehagliga överraskningar dyker upp, framstår ordningen så att sektionens pengar tillhör sektionen och ingen annan. Egna intäkter och egna kostnader regleras utan att andra gemensamma tillgångar behöver aktiveras och omfördelas. Men en dag råkar en annan sektion, eller kanske rent av föreningsstyrelsen, dra på sig skulder som ej ryms inom fastställd budget. I det läget kan den sektion som har mest pengar på kistbotten tvingas släppa till dessa för att betala föreningens skulder.
Sensmoralen är att alla föreningsmedlemmar bör engagera sig och se till att hela föreningen fungerar på ett sätt som den normala idrottsföreningen bör göra. Kom då ihåg att det är föreningen - och inte sektionen - som äger pengarna.