Den "halva basbeloppsregeln" och arbetsgivaravgifter mm
Jag har noterat att det är länge sedan det skrevs något om rubricerad specialregel för idrotten som utbetalare av ersättningar och förmåner. Eftersom jag mer eller mindre regelbundet får frågor som berör regeln finns det nog all anledning att här kort redogöra för regelns innebörd.
Den halva basbeloppsregeln infördes i början av nittiotalet och kan ses som en viss kompensation för de ökade kostnader som svensk idrottsrörelse lyckades övertyga politikerna om att den skulle drabbas av till följd av ”århundradets skattereform”.
Regeln innebär i klartext att s k allmännyttiga ideella föreningar som huvudsakligen bedriver idrottslig verksamhet – d v s sammanfattningsvis våra idrottsföreningar och förbund inte behöver betala arbetsgivaravgifter och verkställa skatteavdrag på ersättningar och förmåner till en och samma idrottsutövare om dessa totalt under ett och samma kalenderår inte uppgår till ett halvt basbelopp. För 2002 går gränsen vid 18 950 kr.
Ett överskridande ”med en krona” kostar däremot arbetsgivaravgifter med ytterligare 32.92 procent på hela beloppet. Regeln är inte ett s k grundavdrag. Vidare måste man vara medveten om att regeln inte är tillämplig för utbetalningar etc till andra än idrottsutövare. Till sådana räknas aktiva, idrottsliga ledare som tränare, lagledare, ”materialare”, samt domare och andra idrottsliga funktionärer. Administratörer m fl räknas inte hit, liksom inte heller t ex läkare, massörer och fysioterapeuter. Föreläsare/instruktörer godtas inte heller, i den mån de inte kan betraktas som idrottstränare, d v s att de aktivt ”lär ut” idrott, vilket då inte huvudsakligen får bestå av teoretisk instruktion.
I den ”pott” som skall jämföras med beloppsgränsen hamnar i princip alla ersättningar och förmåner, exklusive sådant som kan kallas för ”äkta” kostnadsersättning, vilket för en idrottsutövare främst torde räknas ersättningar för inköp av nödvändig idrottsutrustning och -material, för nödvändiga resor t o fr träningsläger och bortamatcher etc, samt för övernattningstraktamenten i samband med sådana resor. Allt i övrigt som utbetalas av föreningen hamnar i princip i ”potten”, såsom t ex ersättningar för resor till och från ”hemmaarenan” – oavsett från var och hur långa resor som krävs och oavsett anledningen till ersättningen (det räknas nämligen alltid som resor till och från arbetet) – ”stipendier”, prispengar, matchpremier, ”fickpengar”, mm.
Sammanfattningsvis: Om gränsen inte överskrids skall inga avgifter betalas, och inget skatteavdrag ske. Men observera att ersättningarna/förmånerna fortfarande är skattepliktiga för mottagaren fullt ut, liksom att utbetalaren skall upprätta kontrolluppgift till SkM. Mottagaren kan inte heller tillgodoräkna sig detta som pensions- och sjukpenninggrundande inkomster (PGI och SGI).