Varför styr inte ungdomar Sveriges största ungdomsorganisation? Frågan ställdes senast vid ett av Riksidrottsforms olika seminarier i Piteå, och blir för framtiden allt viktigare. Mig veterligt fastnade svaret (även) denna gång i en ändlös diskussion bland företrädesvis ”vita medelålders män”.
En förutsättning att lyckas hygglig som fotbollspelare är att man behärskar både spelets regler och den teknik som krävs. Det finns ingen idrottsutövare från yppersta elit till minsta flicklagsspelare, som inte får utbildning i hur idrotten ska utövas inom ramen för gällande regelverk. Offside, hands, död boll, straff, golden goal m.fl. begrepp är självklarheter för alla idrottsutövande ungdomar.
Votering, protokolljustering, fråga om ansvarsfrihet med mera, är däremot grekiska för många ungdomar, till skillnad från de ”medelålders män” som vuxit upp med idrottens folkrörelsetradition. Lite tillspetsat skulle man kunna säga att ”dagens ungdom” dessvärre får skylla sig själva. De är så okunniga och otränade att de knappt vågar göra sig hörda. Skulle de, vilket förefaller sällsynt, någon gång höja sin röst på ett föreningsårsmöte, blir de snabbt och effektivt nedtystade av den äldre generationen, som ju alltid vet bäst – även om vilka behov och intressen ungdomar har.
Å andra sidan – finns nu en gyllene chans för ungdomar att både lära sig de idrottsadministrativa spelreglerna och tekniken härför, dvs att skaffa sig föreningskunskap. En nödvändig förutsättning för att vinna segrar på arenor som årsmöten och styrelserum (se RF:s mångmiljonprojekt Unga Ledare). Idrottsrörelsen är den största ungdomsorganisationen i Sverige. I de flesta föreningar är följaktligen de röstberättigade ungdomarna en majoritet av det totala antalet medlemmar. Enligt majoritetsprincipen – en av de grundläggande principerna för all demokratisk föreningsverksamhet – är det majoritetens vilja som styr verksamheten. Alltså borde det vara ungdomarnas vilja som också formar föreningens verksamhet – men är det så?
Det är dags för ungdomarna att själva ta över – och inte bara låta sig ledas av äldre. Det är därför också dags för ungdomar att i högre utsträckning än tidigare lära sig grundläggande demokratisk föreningskunskap. Sådan kunskap som är en nödvändig förutsättning för att kunna leda och styra idrottens föreningar.
Det är viktigt att förstå att ett medlemskap innebär delaktighet i en avtalad gemenskap, och att medlemskapet inte är något man kan köpa och sälja för pengar. Alla måste ha klart för sig att det är medlemmarna som tillsammans bestämmer den inriktning man vill ha i föreningen, dvs vad som är ”meningen med föreningen”. Vi vet genom gjorda studier att ungdomar vill vara delaktiga även i styrandet av idrottsföreningarna. Eftersom de flesta styrelsestolar redan är upptagna måste den äldre generationen vara beredd att maka på sig och ge plats för de yngre, men samtidigt ska de fortsatt vara engagerade medlemmar och dela med sig av den erfarenhet och kunskap de har.
Om inte ungdomarna nu – med aviserat miljonstöd och utbildningsinsats i föreningskunskap – tar över och ger de ungas prägel på organisationen, är risken stor att de hinner bli gamla innan chansen kommer åter!