En mycket vanlig fråga är följande:
Kan en förening tvinga min son/dotter att sälja bingolotter? Ibland formuleras frågan: – Har styrelsen rätt att kräva att vi föräldrar måste sälja bingolotter för att våra barn ska få delta i idrottsverksamheten?
Så här beskrivs det också: – Det är dags för bingolotto igen. Jag har för tillfället två stycken som spelar ishockey och innebandy. Sammanlagt är det 8 bingolotter per vecka. Det är snart dags för den minsta att också börja aktivt med en sport, men man önskar att han väljer något där det inte finns bingolotter eller andra försäljningsåtaganden.
Tvång och måsten hör självfallet inte hemma i vår idrottsrörelse, som bygger på att människor av egen fri vilja deltar och formar idrottsverksamheten. En verksamhet som i första hand ska ge glädje och gemenskap, och som mycket längre ned på prioritetslistan syftar till att skapa världsmästare och olympiska guldmedaljörer. Föreningsverksamhet ska vara formad av och för medlemmarna i föreningen. Följaktligen är det också medlemmarna som bestämmer över verksamheten, hur den ska bedrivas, på vilken nivå och med vilka medel. Medlemmarna bestämmer själva helt enkelt om lotter ska säljas eller inte.
Att som svar på de ställda frågorna hänvisa till att det är medlemmarna som bestämmer, kan tyckas både enkelt och till synes naivt. Inte minst med vetskap om att många föräldrar betalar för sina barns idrottande utan att själva ha medlemskap i föreningen.
Men, oavsett ömkande skäl, brukar jag ihärdigt förespråka att den bästa (och kanske enda) lösningen på frågan om lotteriförsäljning ligger i att även föräldrar engagerar sig i föreningsverksamheten genom att som medlemmar delta i föreningens beslutsprocess.
Medlemmarna bestämmer ju den gemensamma färdriktning som styrelse, tränare och övriga föreningsledare har att rätta sig efter – och det gäller även de ekonomiska resurserna för verksamheten. I de flesta idrottsföreningar finns möjligheten att betala en gemensam familjemedlemsavgift, som gör att alla familjemedlemmar var för sig blir medlemmar. En ordning som alla bör sträva efter, och som möjliggör föräldrars medverkan.
Tillsammans med andra föräldrar som blivit medlemmar och tillsammans med de övriga medlemmarna kan man delta i den demokratiska process som ska finnas i alla idrottsföreningar. Lösningen på frågan om ”tvång och måsten” ligger således i medlemmarnas engagemang och gemensamma vilja att forma den verksamhet man vill ha.
En förening är inget företag eller kommunalt fritidshem som utbjuder aktiviteter mot betalning. En förening är en sammanslutning av medlemmar för medlemmarna. Genom att många medlemmar aktivt deltar i verksamheten, gamla som unga, blir den enskildes arbetsbörda mindre, men framförallt blir den demokratiska grunden för besluten bredare. Spelare, ledare och övriga medlemmar runt ett lag har kanske delegerad rätt att själva bestämma över om lotter ska säljas eller inte. Men samtidigt har de också fått ansvaret för kostnadssidan. Istället för att åka på läger eller cup slipper man sälja lotter. Å andra sidan kan lotteriförsäljning vara det bästa sättet att finansiera sommarens stora mål! Vilken väg man än bestämmer sig för kan kvitta. Det viktigaste är att vägvalet görs i den demokratiska ordning som medlemskapet i en idrottsförening erbjuder.