"Vi har ett pojklag inom föreningen, och vill öppna eget postgirokonto. Tanken är att kontot ska användas för en egen "lagkassa" för att underlätta diverse in- och utbetalningar av lagets egna pengar. Posten kräver ett intyg från föreningen, men föreningen nekar oss detta, med anledning att de (dvs föreningen) får stå för redovisningen av detta konto och vill inte komplicera befintlig redovisning. Vad har vi för skyldigheter mot föreningen vad gäller det egna lagets pengar? Vilka möjligheter finns att ordna konto utan föreningens tillstånd?"
Många frågor ställs utifrån förutsättningen att ett lag, grupp eller en sektion inom idrottsföreningen har en egen ekonomi och en till synes egen självständig ställning inom föreningen. Hur förhåller det sig i sådant fall – vem har formell äganderätt till t.ex. lagets tillgångar? För att besvara den frågeställningen måste först klaras ut vad ett lag eller, grupp eller sektion är för något i strikt juridisk mening.
En idrottsförening är (fast numera är det bäst att säga ”borde vara”), i formell mening en ideell förening. En sådan förening bildas genom att några personer med en gemensam föreningsidé beslutar att anta stadgar och utse en styrelse för föreningen. Föreningens medlemmar är de som var med vid bildandet av föreningen och de som senare kommer till som nya medlemmar under föreningens fortlevnad. Gemensamt för alla medlemmar är att när de antog föreningens stadgar, eller senare som ny medlem anslöt sig till stadgarna, så ingick de ett avtal att tillsammans verka för den föreningsidé som stadgarnas ändamålsparagraf ger uttryck för. I avtalet ligger också att medlemmarna är överens om att bedriva föreningens verksamhet i enlighet med de övriga paragrafer som stadgarna (avtalet) anger.
Meningen med att bilda en förening är att man härigenom på ett mycket enkelt och formlöst sätt har skapat en juridisk person, dvs ett rättssubjekt som själv kan äga saker, vara medlem i andra organisationer, vara part i avtal (t.ex med postgirot om föreningens konton) eller uppträda som part inför domstolar och myndigheter. Den juridiska personen ansvarar själv med sina tillgångar för de skulder som föreningen kan ha, och kan - utan att vare sig medlemmar eller styrelse personligen behöver bli ekonomiskt ansvariga - gå i konkurs. För att den juridiska personen ska kunna fungera i förhållande till omvärlden krävs att den har en föreningsstyrelse. Till detta brukar också läggas att en förening ska uppträda under ett särskiljande namn.
Vad har nu allt detta med lagkassan att göra, kan man fråga sig. Jo, meningen med föreningen är ju just att det är en förening i betydelsen enhetlig sammanslutning, och inte flera skilda delar. Föreningen är en (1) enhet vars öde helt och hållet avgörs av de personer som är medlemmar i föreningen. Majoritetsprincipen innebär att det är majoriteten av de röstberättigade medlemmarna som bestämmer över de gemensamma tillgångar som finns i föreningen, och över den verksamhet som föreningen bedriver. Ett lag, en grupp eller en sektion är inga egna självständiga enheter, utan en del av föreningen. En del som ingår i den juridiska person som idrottsföreningen utgör. Lagkassan blir därför också en del av föreningens gemensamma kassa, på samma sätt som att laget är en del av föreningens verksamhet.
Självfallet kan man ha särskilda postgirokonton för föreningens olika ”kassor”, men likväl är det föreningens konton och föreningens pengar. Genom en god organisation och klara regler kan även beslutanderätt delegeras till underliggande enheter som sektioner, grupper och lag. Men, förhållandet att man råder över ”sin egen lagkassa”, innebär inte att man som grupp ”äger” dessa pengar. Dessvärre får vi idag fler och fler exempel på frågeställningar som avslöjar stora brister i de grundläggande kunskaper som behövs för att en förening ska kunna fungera. När det egna närliggande intresset blir viktigare än föreningens gemensamma intresse uppkommer slitningar och motsättningar, som inte kan lösas om de inblandade saknar kunskaper om hur föreningen är konstituerad.
För att föreningen ska fungera som en enhet där många långt ut i föreningsgrenverket ska kunna verka både funktionellt och i en strikt juridisk och demokratisk ordning, krävs därför att föreningens samtliga företrädare har basala föreningskunskaper. Som tydligt framgår av den inledande frågeställningen finns ett stort behov av utbildning i föreningskunskap att fylla. Genom SISU-Idrottsutbildarna kan detta ske, och därmed kan grundläggande förutsättningar för en väl fungerande förening garanteras. Lycka till!