Inom främst lagidrotter på ungdomsnivå är det vanligt att varje lag bygger upp en ”egen” ekonomi genom någon form av lagkassa. Intäkterna kan härröra från olika föräldratillskott, lott-/bingolottoförsäljning, sponsorer, produktförsäljning samt utförande av allehanda arbeten åt företag. Vi har från en förening informerats om att man haft ungdomslag med ”egen” lagkassa uppgående till hundratusentals kronor.
Syftet med en lagkassa är oftast en önskan bland ledare och föräldrar att ha en ekonomisk frihet och möjlighet att avgöra vilka cuper/träningsläger och liknande man vill genomföra, utan att det skall vara avhängigt av beslut från ansvariga i föreningen som laget alltid representerar i idrottssammanhang. Dessutom ses det ofta som en sorts sparande för framtida aktiviteter så att föräldrarna slipper en betungande utgift vid ett och samma tillfälle, vilket ofta kan leda till att ungdomar i laget av ekonomiska skäl tvingas avstå.
ENLIGT VAD vi fått veta utgör dessa lagkassor oftast en ekonomi som hanteras utanför själva föreningens, det vill säga att lagkassans intäkter och kostnader inte ingår i föreningens redovisning. För att detta inte skall strida mot gällande lagstiftning avseende såväl redovisning som skattelagstiftning, måste det kunna konstateras att den tillhör någon annan än föreningen. Det kräver antingen ett bildande av särskild juridisk person, eller att ett avtal mellan involverade föräldrar ingåtts. Det förekommer i enstaka fall att en särskild ideell förening bildats – lagets ”föräldraförening” eller annan typ av stödförening – men det är nog inte alltför vanligt. Och skulle så vara fallet är det högst tveksamt om en sådan förening kan betraktas som allmännyttig och därmed begränsat inkomstskatteskyldig för sina intäkter. Än mindre vanligt torde det vara med avtal mellan involverade, mer än möjligen underförstådda muntliga, med den problematik som kan följa av sådana.
Normalt är det nog så att dessa lagkasseintäker skall betraktas som föreningens. Laget ifråga representerar alltid föreningen i alla idrottsliga sammanhang, vilket också måste vara fallet när laget uppträder i olika finansieringsverksamheter. Med detta synsätt blir alla intäkter att betrakta som föreningens, vilket givetvis innebär ett krav på att dessa också ingår i dess redovisning.
DESSUTOM skall de olika typerna av finansieringsverksamhet av näringsmässig karaktär bedömas utifrån skattelagstiftningen. Till exempel kan man undra om det som erbjuds sponsorer från de enskilda lagen med självklarhet beaktas av föreningen i reklamskattesammanhang. Om momslagstiftningen förändras i enlighet med Mervärdesskatteutredningens olika förslag skall all momspliktig omsättning i de olika lagen också ingå i föreningens momsredovisning. När föreningens allmännyttighet enligt inkomstskattelagen skall avgöras kan dessa intäkter göra att skattebehandlingen av föreningen blir en helt annan. Liksom vad den i inkomstskattehänseende i så fall innebär för föreningens samtliga typer av finansieringsverksamheter - inklusive lagkassornas.
Sammanfattningsvis inser vi att lagkassor är en vanligt förekommande företeelse i delar av idrottsrörelsen, och att de med största sannolikhet inte alltid redovisas i enlighet med kraven i de olika lagar som kan komma ifråga.