Många av er har säkert nåtts av alarmerande uppgifter från företrädare för idrottsrörelsen när det gäller eventuella följder av de krav av ”pilotprocesskaraktär” som reses av Skatteverket (SkV) mot fotbollsföreningen Café Opera, efter en skatterevision. Jag skall här nedan försöka redogöra för de principiella huvudfrågorna i det ärendet, samt vilka effekterna i slutändan kan bli. Och om åtgärder i så fall bör vidtas av de föreningar med motsvarande intäkter som Café Opera krävs på skatt för. Jag vill understryka att det mesta bygger på massmedieuppgifter, vilket inte är en garanti för att mina utgångspunkter är de rätta i sin helhet.
SkV åberopar i Café Opera-ärendet främst domskälen i den så kallade Helsingborgsdomen från år 2000. Den kan kortfattat sägas innebära att i princip skattebefriade intäkter för idrottsföreningar blir skattepliktiga om verksamheten ifråga inte bedrivs inom ramen för föreningen.
Helsingborgs IF ansågs därför vara skattskyldig för sina uppburna intäkter från sitt helägda AB för att detta mot royalty fick utnyttja föreningens immateriella tillgångar (klubbmärket etc.) i reklam- marknadsföringsverksamhet.
På denna grund hävdar nu SkV att Café Opera är skattskyldig för intäkterna föreningen får från Svensk Elitfotboll för att man ”tillåter” TV/radio att sända från föreningens matcher. SkV menar att det inte är föreningen som bedriver sändningsverksamheten, och därför inte kan åberopa en eventuell skattefrihet för idrottsföreningar för sådana intäkter.
Med samma resonemang menar SkV att föreningen skall betala skatt för de inkomster klubben får från sin del av bingoverksamhet som man tillsammans med 47 andra föreningar uppdragit åt ett fristående AB att bedriva.
Såvitt jag känner till är tvistefrågorna fortfarande föremål för skriftväxling mellan parterna, och inte än hänskjutet till Länsrätten för avgörande. Innan ärendet vandrat därifrån upp via Kammarrätten till eventuell prövning i Regeringsrätten torde många år ha gått från nu, innan jag med säkerhet kan fastslå hur lagen skall tolkas i dessa fall. SkV får i vart fall anses vara ute efter ett prejudicerande utslag i tvistefrågorna.
Hur SkV sedan avser att använda ett för dem positivt utslag vet jag inte mycket om. Teoretiskt har de möjlighet att ”under resans gång” – eller efter ”resans slut” – väcka motsvarande krav på andra föreningar med samma typer av intäkter. Liksom – vilket med visst fog kan befaras – även för andra typer där intäkterna i realiteten tjänas inom ramen för annan juridisk person, och sedermera ”delas ut” till en idrottsförening. SkV har möjlighet att i princip kräva skatt för fem år bakåt i tiden från det man i så fall väcker talan.
Oavsett denna oro om vad som kan komma ut av denna process anser jag att det för närvarande inte finns anledning att generellt rekommendera några åtgärder avseende till exempel bingoalliansorganisationer med mera. Mitt råd är istället att avvakta till dess att jag kan informera om hur Länsrätten ställt sig till SkV:s krav. Är ni försiktiga generaler bör ni kanske i vart fall fundera på om den bingoallians ni måhända är medlem i, är i formen av en förening. I dessa fall kan det nog trots allt vara rekommendabelt att avveckla den och i stället i avtalsform mellan föreningarna bedriva motsvarande bingoverksamhet (eller för all del annan ekonomisk verksamhet bedriven i ”alliansföreningens” form).