”Vi är fyra föreningar som ska gå samman i en tävlings-/arrangörsförening – hur gör vi? Jag och en kompis har tröttnat på att vara föreningsanställda aerobics-instruktörer och vill nu starta vår egen förening med egna kunder – hur gör vi för att köra i egen regi?”
Den här typen av frågor kommer ibland från idrotts-Sverige. Vad menar egentligen frågeställarna? Är avsikten att tillsammans bilda en idrottsförening (en ideell förening) eller finns ambitionen att driva någon form av rörelse? Blir den organisation man lyckas bilda en ideell förening, och om inte, vad blir den då?
Svensk idrotts organisation och uppbyggnad vilar, liksom övriga folkrörelseorganisationer, i allt väsentligt på associationsformen (samverkansformen) ideell förening. Alla medlemsorganisationer inom RF, från den lilla idrottsföreningen till det stora Svenska Fotbollförbundet, ska enligt RF:s stadgar vara ideella föreningar. I svensk lagstiftning saknas speciallag för ideella föreningar, vilket medför att fältet har lämnats relativt fritt för organisationerna att själva skapa sina egna strukturer och regelverk. En frihet som ytterst vilar på den grundlagsskyddade föreningsfriheten (regeringsformens 2 kap 1 §), och som begränsas enbart av förutsättningen att de egna regelverken (stadgar, tävlingsregler m.m.) inte får strida mot allmän lagstiftning eller mot de grundläggande förutsättningar för ideella föreningar som skapats genom praxis och sedvänja.
Från mitten av 1800-talet och fram till de första årtiondena under 1900-talet fick vi lagstiftning för de flesta av de nu vanligaste samverkansformerna, såsom till exempel aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar. Under denna tid uppstod även de ideella föreningarna för sina särskilda ändamål, fast utan specialreglering i lag.
Inom associationsrätten är det av avgörande betydelse att de olika typerna av samverkansformer går att skilja från varandra. Normalt vet vi med hänvisning till respektive speciallag när det är fråga om ett aktiebolag, handelsbolag, enkelt bolag eller ekonomisk förening, men ibland kan klassificeringsproblem uppkomma.
Skillnaden mellan bolag och förening brukar ibland betecknas av att ett bolag föreligger om det grundläggande avtalet om samverkan (bolagsordningen, bolagsavtalet, stadgarna etc) måste ändras ifall antalet ingående personer i bolaget ska kunna växla. Bolaget kan sägas vara en sluten association, till skillnad från en förening, som i det här sammanhanget ska vara en öppen association. Det antal personer som ingår i en förening (medlemmarna) ska kunna växla utan att samverkansavtalet (stadgarna) måste ändras.
Om de fyra ovan nämnda föreningarna i sina stadgar skriver in att föreningen enbart utgörs av dessa fyra medlemmar, då är det sannolikt ingen förening utan i stället någon form av bolag (sannolikt ett enkelt bolag). Aerobicinstruktörerna som vill starta eget, har med all sannolikhet helt missförstått vad beteckningen förening överhuvudtaget står för. De bör därför först söka sig till en kurs i föreningskunskap hos SISU Idrottsutbildarna. En idrottsförening är inget företag som man använder för att driva egen rörelseverksamhet, och i vilken medlemmarna är kunder. Idrottsföreningen ska vara en sammanslutning av och för medlemmar styrd enligt demokratiska regler och principer.