Tidigare har jag använt detta utrymme för att bland annat informera om de två utslagen från Skatterättsnämnden gällande Café Opera och som hade överklagats till Regeringsrätten (RR), och lovade att återkomma när RR meddelat sina domar. Det skedde i början av december förra året, och slutsatserna av dessa är att åtminstone ett är av avgörande positiv vikt för svensk idrottsrörelse och dess organisationer. I vart fall för de som bedriver bingoverksamhet i samarbete med andra organisationer, och/eller med hjälp av serviceföretag.
Om jag inleder med den andra frågeställningen - huruvida föreningen var skattskyldig för sina intäkter man erhöll indirekt från Svenska Fotbollförbundet för att man upplät sändningsrätt för radio och tv från föreningens hemmamatcher - undanröjde RR Skatterättsnämndens beslut. Huruvida detta ska uppfattas som positivt eller inte för idrottens organisationer är tveksamt. Det optimala hade givetvis varit att RR fastställt nämndens beslut att intäkterna skulle betraktas som skattefria. Det sämsta hade varit motsatsen, det vill säga att man kommit till slutsatsen att intäkterna var skattepliktiga. Nu kan påstås att vi hamnat i ett mellanläge, det vill säga att vi inte är mycket klokare än tidigare, vilket ju också gäller för Skatteverket (SkV).
Huruvida därmed SkV kommer att försöka utröna rättsläget genom att själva söka ett "mer underbyggt" förhandsbesked, alternativt sätta igång en process mot någon enskild förening för att driva fram ett pilotfall, återstår att se. Möjligen kan SkV:s vilja att vidta någon framtida åtgärd komma att påverkas av de förslag som Idrottsskattekommittén (ISK) kommer att avge till finansminister Pär Nuder den 2 mars.
RF:s utslag gällande bingointäkterna får däremot anses klargöra gällande rättsläge. Och det på ett för idrottens organisationer mycket positivt sätt. Skatterättsnämnden kom ju i sitt beslut fram till att eftersom inte Café Opera kunde anses bedriva bingoverksamheten själv - det var ju ett serviceaktiebolag som på uppdrag av den bingoallians som föreningen var en av ca 50 medlemmar i - så kunde inte den annars gällande regeln om "skattefri hävdvunnen finansieringsverksamhet" vara tillämplig. Här hänvisades till gällande praxis, vilket i klartext är effekterna av den så kallade Helsingborgsdomen från RR år 2000.
RR konstaterar i sin dom gällande Café Opera motsvarande vad avser gällande praxis (det vill säga sin egen dom). Samtidigt åberopar man sitt utslag gällande Hovshaga AIF från 1999 där man godtog att en förening tar hjälp av annan juridisk person och i samverkan genomför en verksamhet som ett exempel på motsatsen.
Härefter konstaterar RR att det redan vid skattereglernas tillkomst på 1970-talet bedrevs bingoverksamhet med visst stöd av serviceföretag, och att det därför måste ha varit förutsatt att ett sådant arrangemang inte skulle medföra en skatteplikt för dessa intäkter. RR konstaterar också att föreningarna genom åren har fått anpassa sig till regler formade av myndigheter och förändrade förhållanden vad gäller tillstånd till och bedrivande av bingoverksamhet. Detta har inte lett till någon beskattning av verksamheten varför ifrågavarande strukturella organisation inte kan medföra att skattefriheten går förlorad, och Café Opera anses således inte vara skattskyldig för inkomsten från bingoverksamheten, som ju rent faktiskt har sitt upphov i servicebolaget.
Effekterna av detta utslag torde också gälla för andra typer av verksamheter. Jag ber att få återkomma med detta vid senare tillfälle, om nu inte Idrottskattekommitténs ovan nämnda betänkande snabbt leder till ändrade regler på området. Nästa gång jag skriver i denna spalt är ämnet givet. En redovisning av förslagen i betänkandet, som kommer att innehålla mycket som är önskvärt för svensk idrottsrörelse.