Förvånande - och positivt - besked om "Artistskatten"
Även om detta utrymme normalt används av mig och min kollega för att informera om idrottsjuridiska frågeställningar som generellt rör idrottens organisationer och dess aktiva och ledare med flera, tar jag denna gång en annan utgångspunkt. Jag vill informera om något som väl uteslutande rör elitidrotten, och av denna endast de som utnyttjar utländska idrottsutövare, eller svenska hemvändare. Det ska handla om de möjligheter Skatteverkets (SkV) klara besked ger att utnyttja A-sinken ("artistskatten") för del av ersättning i form av så kallad "signing on-bonus". Det bör redan här klargöras att det är en för idrotten positiv ståndpunkt ur ekonomiska aspekter.
Efter att jag via massmedia nåtts av information om hur bland andra Elfsborgs IF använt sig av A-sinken för sina två hemvändande fotbollsspelare Anders och Mattias Svensson, och att detta var godtaget av SkV/någon SkV-företrädare, började jag tvivla. När jag sedan fick ta del av en högskoleuppsats med mer djupgående information, som bekräftade SkV:s tidigare uppfattning, kände jag det som nödvändigt att RF fick uppfattningen bekräftad i form av ett skriftligt svar på direkta och kritiska frågor.
Det fick RF relativt nyligen, och denna gång från SkV:s rättsavdelning, vilket enligt min uppfattning innebär att om SkV ändrar ståndpunkt i framtiden - till exempel genom något rättsligt utslag - så torde inte den ändrade ståndpunkten kunna användas mot idrottens organisationer i retroaktivt syfte. I vart fall inte med hedern i behåll.
Vad är det då som jag anser så uppseendeväckande med SkV:s ståndpunkt?
Jo, SkV anser/godtar att det som en svensk idrottsförening betalar till en idrottsutövare för att denne ska acceptera att skriva kontrakt med föreningen - "sign on-bonus" - ska behandlas som ett förskott på en ersättning för idrottslig verksamhet här i Sverige som inryms i lagen om A-sink. Så långt är det ingen nyhet. Det nya är att SkV anser att detta ska gälla oavsett om idrottsutövaren ska/kommer att stanna längre än sex månader här. Den enda begränsningen i SkV:s synsätt har i nämnd högskoleuppsats uppgivits vara att detta förutsätter att den lön/ersättning som sedermera utövaren uppbär löpande skall vara "rimlig". Den ska för övrigt beskattas redan från början enligt våra interna regler avseende inkomstskatt och arbetsgivaravgifter. Den tidigare begränsningen finns det dock inte ett ord om i SkV:s svar på RF:s frågor.
Innan jag redogör för de ekonomiska effekterna av SkV:s ståndpunkt, vill jag kort förklara varför min formella inställning från början var - och fortfarande är - kritisk. Jag har nämligen svårt att acceptera att lagen om A-sink överhuvudtaget är tillämplig på en enskild ersättning - det vill säga förskottet - när den idrottsliga verksamheten för vilket den utgår inte kommer att vara kvalificerad för A-sinken avseende de löpande ersättningarna, på grund av att tidskravet sex månader kommer att överskridas.
Men…jag har inga svårigheter att acceptera de ekonomiska effekterna SkV:s tolkning ger utrymme för. Nämligen att oavsett storleken på förskottet så kommer den att enbart beläggas med 15 procent i A-sink vad avser svensk beskattning. Hur förskottet beskattas i det land där idrottsutövaren är bosatt vid tillfället är en annan sak.
Denna "metod" kan användas på såväl hemvändande svenskar som utländska idrottsutövare som avses anlitas av svenska föreningar, och som avser att stanna här i Sverige längre än sex månader. Någon skillnad kan inte föreligga härvidlag.
Jag rekommenderar att metoden kompletteras med en "rimlig" lön under tiden i Sverige. Hur stor den ska vara är svårt att svara på. Minimilönen för att utomlands bosatta ska få arbets- och uppehållstillstånd enligt våra idrottsliga specialregler är ju 13 900 kr/månad, och borde väl därmed kunna uppfattas som en rimlig lönenivå, kan jag tycka. Men…varför måste en rimlig lön överhuvudtaget utgå? Om man lyfter allt i ett förskott så ändrar väl inte det karaktären av sådan ersättning som SkV anser inryms i A-sinken? Det senare framstår för mig som en rimlig tolkning, men eftersom SkV tidigare gjort sin begränsande tolkning, bör den nog inte utmanas.