En frågeställning som jag upplever har blivit allt mer frekvent är den om hur föreningen - ibland även förbundet - ska hantera sina idrottsutövares "pengar".
Oftast är det fråga om individuella idrotter, där det genom åren synes ha byggts upp ett system som innebär att individens förening (gäller även förbund i fortsättningen) "fonderar" intäkter som både föreningen och den aktive betraktar som den senares. Det är oftast frågan om prispengar och dylikt, intäkter från "individuella" sponsoravtal och företagsevents/föreläsningar. Men det kan ibland även vara ersättningar för att individen "ställt upp" i någon finansieringsverksamhet som föreningen bedrivit. Det handlar då oftast om någon form av internt avräkningssystem.
Syftet med fonderingarna kan väl främst förmodas vara att man på detta sätt vill ge den aktive möjligheter att "lyfta" sina pengar när det finns ett behov av detta - rent idrottsligt - utan skatte- och avgiftseffekter. Det vill säga mot kostnader som den aktive haft/kommer att ha i sin idrottsliga verksamhet. Men det kan också ge den aktive möjligheter att lyfta "lön" när denne så önskar/har behov av det. Inte sällan sker det senare först efter det att den idrottsliga karriären avslutats.
Såvitt jag har kännedom om, synes dessa fonderingar fungera tillfredsställande i praktiken. Vissa problem har jag dock konstaterat genom åren, och tänker då främst på problematiken med att en aktiv vill byta förening och ta med sig "sina pengar" till den nya föreningen, liksom att den aktive i vissa fall haft svårt att acceptera att skatter och avgifter ska belasta "dennes" uttag, när dessa sker i form av beskattningsbar lön. Här har i något fall den aktive haft uppfattningen att sådant ska belasta dennes förening. "Det är inte mina pengar."
Från mina utgångspunkter - skatte- och avgiftsreglerna - tror jag dock att det största problemområdet ännu inte gjort sitt intåg. Nämligen Skatteverket och vad det kommer att anse om de beskrivna fonderingarna. Eller i vart fall vissa inslag i det. Jag känner nämligen till att en tjänsteman sedan cirka tre år tillbaka har i uppdrag "att studera penningströmmarna" gällande individuella idrottsutövare.
RF gav in en PM till dåvarande Idrottsskattekommittén förra hösten i vår argumentering för att få den att föreslå ett införande av så kallade Idrottsutövarkonton - vilket den sedermera gjorde i sitt betänkande. Och ett av det tyngsta argumentet i RF:s argumentering var att lyfta fram den flora av "fonderingar" som förekommer idag, utifrån ett ifrågasättande perspektiv, där slutsatsen blev att dagens "fonderingar" knappast i alla delar är rättsenliga.
Grunden för vår kritiska uppfattning är den för individbeskattningen grundläggande regeln om kontantprincipen. Den innebär att en intäkt ska beskattas det inkomstår den intjänats/varit tillgänglig för lyftning. Med den principen som utgångspunkt måste konstateras att om det är en aktiv med A-skattesedel som formellt har "intjänat" prispengarna/sponsorintäkterna etc, så ska dessa beskattas det år denne faktiskt har fått rätt till dessa. Någon formell möjlighet enligt dagens regler att "överföra/anvisa" sina pengar till ett föreningens konto för framtida uttag med en skatterättslig verkan att skjuta upp beskattningen till den dagen man väljer att ta ut dessa, ges inte. Och detta gäller givetvis också om utbetalaren av ersättningen - via anvisning från den aktive eller inte - av t ex praktiska skäl väljer att betala ut det till den aktives förening. Utbetalaren blir skyldig att verkställa skatteavdrag och erlägga arbetsgivaravgifter (se dock halva prisbasbeloppsregeln) samt upprätta kontrolluppgift. Och märk väl att detta måste gälla även om den aktive sedermera lyfter "varenda krona" för avdragsgilla idrottskostnader.
För att fonderingarna till förmån för de aktiva ska hålla i formell mening, fordras enligt min uppfattning att det är den aktives förening som är den som har den formella rätten till "pengarna". Det vill säga är part i sponsoravtalen, enligt tävlingsarrangörernas inbjudningar/regelverk är den som "vinner" prispengarna baserat på den aktives resultat, etc. Givetvis kan föreningen ha ingått avtal med den aktive av innebörd att det denne genom sin idrottsverksamhet så att säga drar in till föreningen, ska denne helt eller delvis få utnyttja löpande. För till exempel kostnadsersättningar, eller som "lön". Skillnaden är att det blir det föreningens intäkter som ska bokföras i räkenskaperna och som i stället blir skyldig att verkställa skatteavdrag, erlägga arbetsgivaravgifter samt upprätta kontrolluppgift.
Just nu finns det långt gångna tankar på att genomföra ett seminarium på förbundsnivå med ovanstående frågeställningar som tema. Behovet finns i vart fall.