"För upplösning av föreningen krävs beslut av årsmöte med minst 2/3 av antalet avgivna röster.
I beslut om upplösning av föreningen skall anges dels att föreningens tillgångar skall användas till bestämt idrottsfrämjande ändamål, dels var den upplösta föreningens handlingar med mera skall arkiveras, till exempel i folkrörelsearkiv eller motsvarande.
Beslutet, jämte bestyrkta avskrifter av styrelsens och årsmötets protokoll i ärendet, samt revisionsberättelse jämte balans- och resultaträkningar, skall omedelbart tillställas vederbörande SF."
Formuleringen ovan, som är hämtad ur RF:s stadgemall - Normalstadgar för idrottsföreningar - har funnits länge. Många tror därför att ordalydelsen måste följas i alla dess delar, men så är inte fallet. Föreningens medlemmar kan om de så önskar skärpa stadgarnas lydelse på så sätt att det för nedläggning krävs beslut av två årsmöten (ett ordinarie och ett extra) hållna med viss tids mellanrum. Anledningen till att ha en sådan ordning kan vara det faktum att många medlemmar under åren är passiva och reagerar först när de får veta att ett beslut tagits om nedläggning.
Genom att mobilisera slumrande medlemmar, och förhoppningsvis återuppväcka deras föreningsengagemang, kanske hopp tänds för ett fortsatt liv för föreningen. Krav på att det ska vara en kvalificerad majoritet vid bägge mötena eller kanske bara vid det ena kan också föreskivas att gälla enligt stadgarna. Vill föreningen ha ett ännu starkare skydd mot nedläggning kan majoritetsförhållandet anges till 3/4 eller 4/5. Det viktiga är att medlemmarna bestämmer hur de vill ha det för den egna föreningen.
Vad som inte kan tummas på är att det i stadgarna måste finns regler om hur det formellt ska gå till när en förening skall avvecklas. På samma sätt som stadgarna ska innehålla regler om vad som gäller vid en stadgeändring, ska regler finnas om hur medlemmarna går till väga för att upplösa föreningen.
STADGARNA SKA också ange vad som händer med förenings tillgångar vid upplösningen. En för idrotten principiellt viktig regel är att tillgångarna ska användas för ett bestämt idrottsfrämjande ändamål. Med detta menas att föreningens medlemmar kan fatta beslut om att skänka tillgångar i form av idrottsutrustning, anläggningar, kontanta medel med mera till exempelvis en systerförening på orten eller till sitt distriktsidrottsförbund eller specialidrottsförbund.
Under inga förhållanden får årsmötet besluta att behållningen ska delas mellan medlemmarna. Särskilt viktigt är detta om föreningen genom ekonomisk verksamhet har skaffat sig tillgångar som genom en utdelning skulle komma att gagna medlemmarnas egna ekonomiska intressen. Om så skulle ske finns risk för att de enskilda medlemmarna likväl som ansvariga styrelseledamöter personligen kan ställas till ansvar, genom att föreningen riskerar att inte betraktas som en ideell förening.
I PRAKTIKEN KAN en nedläggning av föreningen gå till på så sätt att styrelsen (genom proposition) eller enskild medlem (genom motion) lägger ett förslag till årsmötet om nedläggning av föreningen. Beroende på vad stadgarna föreskriver (se ovan) beslutar årsmötet (ett eller två möten) om föreningen ska läggas ned eller inte. Får förslaget om upplösning erforderlig majoritet bland de närvarande medlemmarna på årsmötet, ska årsmötet därefter också besluta att uppdra till valda företrädare (likvidatorer), vilka kan vara styrelsen, att i enlighet med beslutet sköta likvidationen (nedläggningen) av föreningen. Likvidatorerna ska se till att avveckla föreningens åtaganden, säga upp avtal, betala skulder och eventuellt omvandla fasta och lösa tillgångar till pengar. Allt detta bör formellt ske under namnet/beteckningen "X IF i likvidation". Självfallet ska allt bokföras och redovisas samt granskas av utsedd revisor, och när allt detta är gjort ska likvidatorerna avge en slutredovisning. Om så anses önskvärt kan medlemmarna, efter det att likvidatorerna fullgjort sin uppgift, ånyo samlas till årsmöte för att genom beslut bekräfta att föreningen är upplöst.
Beslutet om nedläggning inklusive den ekonomiska slutredovisningen avseende föreningens tillgångar skall omedelbart insändas till vederbörande specialidrottsförbund, som därmed kan avföra föreningen ur förbundets medlemsregister. En viktig åtgärd, som också föreskrivs i normalstadgarna, är att se till att föreningens protokoll, och övriga handlingar som beskriver föreningens historia, överlämnas till närmaste folkrörelsearkiv eller liknande inrättning. En idrottsförenings liv är en viktig pusselbit i det svenska folkets historia, och är värdefull att bevara för kommande generationer.