Idrotten måste vara klokt organiserad. Utan organisation och målmedveten, osjälvisk ledning komma vi ingen vart. Men organisationen är till för idrottens skull, aldrig tvärt om (citat: RF:s ordf. år 1928).
Idrottsföreningen är en sammanslutning av personer som delar intresset för idrott. Alla vill syssla med det de gillar bäst och själva den idrottsliga verksamheten är det som förenar och främst motiverar medlemmarna att aktivera sig. Några stora problem är det normalt inte att hitta tränare och ungdomsledare. Det finns till och med frivilliga som ställer upp för att baka bullar och servera kaffe vid tävlingar och andra arrangemang. Verksamhetsledare, det vill säga de som leder den idrottsliga verksamheten, är det således ingen större brist på.
Men, vad händer om inga medlemmar vill leda organisationen av föreningen? Kan idrotten fungera utan organisation och organisationsledare?
Självfallet går det att utöva idrott utan att behöva sammansluta sig i en förening. Många tränar på privata gym, några skaffar sig personliga tränare som utvecklar både kropp och själ. Andra betalar dyra pengar till Tennisbanan AB för att få spela tennis en timma i veckan. Skidor åks både på längden och utför utan att folk för den skull behöver sammansluta sig i föreningar. Vi konsumerar idag idrott i större utsträckning än tidigare, och kanske deltar vi i organiserad föreningsverksamhet i allt mindre utsträckning. På sikt kan följden bli att färre vill låta sig väljas till förtroendeuppdrag i styrelser och andra föreningsorgan. Antalet organisationsledare minskar, och kanske får vi en liten elit av ledare som driver och bestämmer över föreningen. Inte sällan betraktar sig denna föreningselit som företagsledare och föreningens verksamhet får större och större likhet med ett företag.
Om föreningarna blir företag, blir då medlemmarna kunder? Som kund räcker det att betala för varan/idrotten. Som kund behöver du inte gå på möten, du behöver inte bekymra dig över företagets ekonomi. Du kan helt och hållet ägna dig åt att utveckla din egen idrottsliga ambition. Själva den idrottsliga verksamheten, idrottsutövningen, behöver inte i nämnvärd grad påverkas av om det finns en idrottsorganisation eller inte. Några särskilt valda/utsedda organisationsledare behövs inte, eftersom idrottsföretagen drivs av sina ägare utifrån de ambitioner och mål som de har för sin verksamhet.
VAD ÄR MENINGEN MED FÖRENINGEN?
Om detta inträffar - har vi då kvar demokratiskt uppbyggda ideella idrottsföreningar? Om detta blir utvecklingen, vad är då meningen med föreningen?
I själva ordet "förening" ligger något som utgör den bakomliggande tanken med en förening. Att förenas, att göra något tillsammans. En ideell förening kan inte ägas av någon eller sägas vara en verksamhetsform för någon enskild att bedriva sin privata rörelse i. En idrottsförening är en sammanslutning av och för medlemmar. I föreningen är det medlemmarna som i demokratisk ordning tillsammans bestämmer vad de vill göra, utan att fokusera på egen personlig förtjänst i någon form. Det är därför viktigt att samtliga medlemmar känner att de tillsammans utgör föreningen och att en förening inte är en inrättning som besöks blott för att få utlopp för sina idrottsliga behov. Det innebär också att ansvaret för hur föreningen fungerar ytterst åvilar medlemmarna. Vad som är meningen med just den egna föreningen är något som medlemmarna själva bestämmer genom att bland annat formulera ett föreningsändamål som skrivs in i det gemensamma medlemsavtalet, det vill säga i föreningens stadgar.
En ideell förening är en juridisk samverkansform som inte är reglerad i särskild lag. Alla idrottsföreningar (och förbund) inom RF ska vara ideella föreningar. För att en ideell förening ska kunna fungera i egenskapen av en egen rättskapabel juridisk person krävs, förutom antagna stadgar, att det finns en föreningsstyrelse. En idrottsförening måste ha en styrelse - det vill säga måste ha organisationsledare - i annat fall är det inte fråga om en juridisk person, en ideell förening. De grundläggande reglerna härom tillhör elementär föreningskunskap som alla inom idrottsrörelsen måste känna till.
Vill medlemmarna ha kvar sin idrottsförening måste de också själva ta ansvaret för att se till att en föreningsstyrelse väljs. Styrelse måste finnas och medlemmarna har det yttersta ansvaret för att välja företrädare till denna. Alla medlemmar är potentiella organisationsledare, och alla medlemmar bör ges möjlighet att få vara med att påverka föreningens verksamhet.
Men, för att framförallt de som är unga idag ska få möjlighet att i större utsträckning forma och utveckla framtidens idrottsorganisation, krävs att de får en bra skolning och att den äldre föreningseliten släpper in, lämnar plats och hjälper dem. Vi måste få en renässans för viljan att delta i föreningsarbetet, för delaktigheten och för engagemanget i föreningens organisation. Vi måste gemensamt se till att höja statusen på att vara organisationsledare. Först då kan vår idrottsorganisation utvecklas till det som nästa generation önskar ha för sin idrottsliga verksamhet.