Den 11-13 maj 2007 ägde RF:s 85:e årsmöte (RF-stämman) rum. Ett förslag som rönte viss uppmärksamhet, i vart fall medialt, var Riksidrottsstyrelsens förslag att införa regler som fokuserar på att förhindra Ekonomisk doping.
De flesta inom idrottsrörelsen är väl bekanta med dopingbegreppet och inser att detta att fuska sig till idrottslig framgång genom att använda otillåtna preparat strider mot de mest grundläggande förutsättningarna för idrottslig tävlan. Att dopa sig fördöms av alla i hela världen, och det finns till och med en världsantidopingkod antagen av både internationella och nationella idrottsförbund. Även andra former av fusk fördöms och bestraffas när det uppdagas. Att manipulera värjan för att själv kunna bestämma när en träff registreras, att göra släggan lättare för att kunna kasta längre eller att ta hjälp av "guds hand" för att få fotbollen i mål är exempel på fusk som står i strid med idrottens grundläggande idé om att tävla på lika villkor.
Men, hur många är på det klara med att även fusk på det ekonomiska området, genom att till exempel betala "svarta ersättningar" till spelare och tränare, medför att förutsättningarna för den idrottsliga konkurrensen förändras? Föreningar som inte gör rätt för sig mot det allmänna kan kanske kortsiktigt ha råd med bättre spelare, och kan härigenom fuska sig till fler vunna matcher och fler poäng. De gör sig således skyldiga till något som kan kallas "ekonomisk doping". De fuskar till sig idrottsliga framgångar på bekostnad av dem som följer inte bara idrottens spelregler utan även samhällets.
Förslaget om ekonomisk doping, som utan debatt antogs enhälligt av RF-stämman, innebär att föreningar och dess företrädare kan bestraffas om de begår ekonomiska oegentligheter som allvarligt skadar idrottens anseende. Enligt 14 kap. 2 § 15. RF:s stadgar kan numera bestraffning ådömas den som inom ramen för idrottslig verksamhet gjort sig skyldig till ekonomisk oegentlighet som allvarligt skadat idrottens anseende. Straffet kan bli böter upp till 500 000 kronor och för enskild person kan även avstängning upp till två år från all idrottslig verksamhet komma ifråga. Rättstillämpningen får så småningom utvisa hur allvarligt idrottens bestraffningsorgan ser på ekonomisk doping.
Utöver att en ny förseelse införs i "brottskatalogen" i RF:s stadgar föreskrivs även att varje specialidrottsförbund (SF) i sina tävlingsregler ska införa föreskrifter om tävlingsbestraffning (12 kap. 3 § RF:s stadgar). När förening, IdrottsAB eller deras företrädare eller utövare, inom ramen för den idrottsliga verksamheten, gjort sig skyldig till ekonomiska oegentligheter som allvarligt skadat idrottens anseende, ska således även tävlingsbestraffning, i form av till exempel poängavdrag, nedflyttning, uteslutning ur tävling, kunna komma ifråga som sanktion. Den här regeln träder ikraft först från och med den 1 juli 2008 för att SF ska ges möjlighet att införa bestämmelser härom i sina tävlingsregler.
Slutligen antogs även ett tillägg i 10 kap. 4 § RF:s stadgar som innebär att om ett SF gör sig skyldig till ekonomiska oegentligheter som allvarligt skadar idrottens anseende, kan SF:et uteslutas ur RF. Som alltid, när det gäller införandet av bestraffningsregler av olika slag, gäller en förhoppning att de sällan eller aldrig ska komma att användas. I första hand ska reglerna tjäna syftet att vara förebyggande och motverka att någon gör sig skyldig till fusk, ekonomisk doping.
Stämman beslöt även att införa ett nytt bestraffningsorgan, Dopingnämnden (DoN) bestående av sex ledamöter under ledning av ordföranden Thore Brolin. DoN övertar från och med den 1 juli 2007 SF:s uppgift att vara första bestraffningsinstans i dopingärenden enligt Idrottens dopingreglemente (gäller inte doping av hästar och hundar - det hanteras enligt respektive internationella förbunds bestämmelser).
Som en följd av införandet av DoN antogs en del följdändringar i Idrottens dopingreglemente. I det senare infördes också en möjlighet för Dopingkommissionen att, innan anmälan till bestraffning görs, avstänga idrottsutövare som på sannolika skäl misstänks för dopingförseelse. Härigenom kan en idrottsutövare snabbare än tidigare kunna avstängas från idrottsutövning och dopingkommissionen får lite mer tid att hinna med sin utredning innan formell anmälan till bestraffningsorganet görs.
I brottskatalogen, det vill säga 14 kap. 2 § 7. RF:s stadgar, antogs en utvidgning av förseelsen om att otillbörligt uppträdande även ska omfatta träning. Bakgrunden är bland annat att det förekommit att dopingfunktionärer i samband med oanmäld dopingkontroll vid träning blivit illa bemötta.