10 § - MEDLEMSKAP
Styrelsen är föreningens främsta verkställande organ. Rätten att bevilja medlemskap bör därför ligga på styrelsen. Skulle en förening i sina stadgar skriva in att endast årsmötet kan bevilja medlemskap, uppkommer en situation som i realiteten skulle kunna tolkas som att föreningen inte uppfyller öppenhetskravet. En sådan stadgeregel bör därför undvikas för att medlemskapet i SF inte ska ifrågasättas.
I de allra flesta föreningar har styrelsen delegerat rätten att bevilja medlemskap till andra inom föreningen. Ett vanligt sätt att värva medlemmar är försäljning av medlemskort, vilket någon/några i föreningen fått delegerat till sig. I princip fattas ett beslut om beviljande av medlemskap i den stund någon "köper" och som bevis härpå erhåller ett medlemskort. Ett annat vanligt förekommande sätt att bevilja medlemskap på är att acceptera en inbetald avgift per plusgiro eller liknande och som bekräftelse härpå utfärda medlemskort. Samtliga medlemmar ska förtecknas i ett medlemsregister som föreningarna är skyldiga att föra.
Till skillnad från det till synes enkla sättet på vilket medlemskap kan beviljas, krävs ett betydligt striktare förfaringssätt vid beslut om nekat medlemskap. Endast föreningens styrelse får besluta om att neka någon medlemskap. Beslut härom bör inte delegeras till underorgan i föreningen.
Motivet för att neka någon medlemskap är uttryckt på det sättet, att endast om det kan antas att den medlemssökande personen kommer att motarbeta föreningens ändamål eller intressen så får ansökan om medlemskap avslås. I praktiken innebär skrivningen att föreningarna ska vara öppna. Endast undantagsvis och under förutsättning att det finns klart angivna skäl får medlemskap nekas.
I beslutet om nekat medlemskap ska skälen härför redovisas samt också anges att den medlemssökande kan överklaga beslutet, till vilken idrottslig instans och inom vilken tid. Enligt överklagningsreglerna i 15 kap RF:s stadgar kan sådant beslut överklagas till vederbörligt SF inom tre veckor från den dag då beslutet meddelades.
I ett fall om nekat medlemskap, som drevs till högsta överklagningsinstans inom idrotten, vägrade en bowlingklubb inträde för en medlemssökande person. Motivet som angavs för avslagsbeslutet var att ett stort antal medlemmar skulle lämna klubben om medlemskap beviljades. Trots att representanter från både RF och Svenska Bowlingförbundet genom olika medlingsförsök försökte förmå föreningen att antingen ta in personen som medlem eller att redovisa de faktiska sakskäl som låg till grund för föreningens beslut, vägrade föreningen. Följden blev att Svenska Bowlingförbundet fann sig föranlett att utesluta klubben för att den inte rättade sig efter Riksidrottsstyrelsens beslut som - på grund av att föreningen inte kunde uppvisa godtagbara skäl för att neka medlemskap - gav personen rätt att bli medlem.
11 § - UTTRÄDE
Ingen kan tvingas att tillhöra en förening. Därmed också sagt att det alltid finns en rätt för medlemmen att själv begära sitt utträde ur föreningen. En medlem kan när som helst begära sitt utträde ur klubben, men bör vara medveten om att skyldighet ändå kan finnas för att betala förfallna avgifter. Har medlemmen begärt sitt utträde och dessförinnan inte betalat vad han är skyldig föreningen, bestämmer styrelsen vilka åtgärder som ska vidtas. I yttersta fall torde föreningen kunna vidta rättsliga åtgärder för att få den före detta medlemmen att uppfylla vad man avtalat om (medlemskapet = avtal).
För att osäkerhet inte ska föreligga om en person har begärt utträde eller inte bör avsägelsen av medlemskapet vara skriftlig. Medlemskapet torde i sådant fall upphöra i och med avsägelsen inkommit till föreningen och medlemmen därmed strukits i medlemsregistret. Skulle en person ensidigt hävda att han inte är medlem utan att skriftlig anmälan härom inte gjorts, finns mycket som talar för att personen fortfarande är medlem. Detta kan vara av betydelse till exempel vid en dopingkontroll och i det fall att idrottslig bestraffningsåtgärd kan bli aktuell.
I andra stycket finns en så kallad passivitetsregel intagen. En medlem som inte under två på varandra följande år har erlagt till betalning förfallna medlemsavgifter, får genom sin passivitet härmed anses själv ha begärt sitt utträde. I praktiken innebär det att om cirka ett år har förflutit från tidpunkten för sista förfallodagen för föregående års avgift, så kan föreningen gå in och avföra medlemmen ur medlemsregistret. Medlemmen har när förfallodagen passerats för andra årets medlemsavgift härigenom underlåtit att betala avgift för två på varandra följande år. Denna regel kan anses ha tillkommit av praktiska skäl för att slippa vidta formella beslut om uteslutning av medlemmar som av en eller annan anledning bara lämnar föreningen och därmed upphör med att betala medlemsavgifter.