Idén till innehållet här nedan fick jag när jag bläddrade igenom förra numret av denna tidning. Jag slogs nämligen av det alltmer tilltagande intresset från företag att via idrottsrörelsens organisationer få sina varor och tjänster sålda till "allmänheten", vilket framgick av inte mindre än sex annonser för olika produkter. Det var erbjudanden om "lättförtjänta pengar" till föreningen genom försäljning av toapapper, salami, stöpta ljus, kakor och två olika typer av lotter.
Jag har dessutom nyligen tagit del av uppgifter i media att föreningslivet nu på vissa platser runt om i Sverige erbjuds att "städa stan". I till exempel Stockholm kommer erbjudandet från Mc Donalds. Och Aftonbladet vill gärna få sina tidningar sålda genom idrotten.
Dessutom pågår en del rättsliga processer mellan Skatteverket och några idrottsföreningar där vissa typer av verksamheter ifrågasätts som skattebefriade. Det handlar om försäljning av frukostbröd under helger till allmänheten i samarbete med ett lokalt bageri, försäljning som återförsäljare av sportunderkläder, skötsel av så kallad återvinningsstation, arbetsåtaganden vid evenemang som andra arrangerar (garderobsskötsel, golvmontering i idrottshall med mera), och caféverksamhet för allmänheten i ett bostadsområde.
Vad är mitt syfte med att ta upp ovanstående här? Är inte alla intäkter som en förening jobbar ihop skattefria? Det handlar ju om föreningar med ett allmännyttigt ändamål (idrott).
Svaret på frågorna är i omvänd ordning: Nej. Jag tar upp detta just för att framföra varningen att en förenings alla intäkter inte är att betrakta som skattefria per definition.
Av de verksamheter jag omnämnt ovan är det två som jag med säkerhet kan påstå är skattefria: De två typerna av lotter. De går in under så kallade "hävdvunna/traditionella" finansieringsverksamheter.
De exemplifierades en gång i tiden i lagtexten på följande sätt: "Till verksamhet som av hävd utnyttjas för att finansiera ideellt arbete räknas anordnande av bingo och andra lotterier, fester, basarer, försäljnings- och insamlingskampanjer ….
Detsamma gäller verksamhet som består i att en förening upplåter reklamutrymme på klubbdräkter eller i föreningens samlingslokaler e.d."
I lagens förarbeten kompletterades exemplifieringen med danstillställningar, loppmarknader, och tivoliverksamhet.
Härefter har skattedomstolarna "förtydligat/utvecklat" vad som är att hänföra till denna skattebefriade kategori av föreningsintäkter. Och en utgångspunkt synes enligt min uppfattning ha varit att domstolen funnit den verksamhet man prövat som i vart fall "besläktad" med någon av exemplifieringarna. När så inte varit fallet har utslaget blivit motsatt.
Skattefrihet har med denna utgångspunkt konstaterats gällande festplatsverksamhet, pappersinsamling, logdansverksamhet och rockkonsertarrangemang.
Skattskyldighet har konstaterats avseende skötsel av P-hus, campingbevakning, vakttjänstgöring i folkpark, biografverksamhet, café- och danskvällar, skogsavverkning och campingdrift.
Jag har svårt att få in de exemplen jag tog upp inledningsvis som skattebefriade under "lagtext"/förarbeten/rättsfallen", annat än möjligen under "försäljnings- och insamlingskampanjer". Men för att något ska klassas som kampanj måste det vara fråga om någon enstaka verksamhet under året, såsom till exempel julgransförsäljning. Om man däremot säljer cocosbollar, salami, kakor etc. under flera perioder under ett år/under en följd av år är det svårare att hävda kampanjbegreppet för skattefrihet.
Slutsatsen av mitt varnande resonemang här blir att föreningarna måste vara medvetna om att allt inte är skattebefriat, framförallt inte om det handlar om "återförsäljningsverksamhet" av olika varor och tjänster.
Det finns dock ett utrymme för skattefrihet även för ifrågavarande försäljningsverksamhet liksom för annan verksamhet som är av skattepliktig natur. Den mycket komplicerade "huvudsaklighetsbedömningen", som kan rädda från beskattning, men tyvärr också medföra en total beskattning av alla intäkter om utfallet av den blir "negativ".