En idrottsförening, liksom ett förbund, är en sammanslutning av och för medlemmar. För verksamheten har medlemmarna slutit ett avtal - ett medlemsavtal - som reglerar vad de själva har bestämt ska gälla.
Först som sist gäller att det alltid är medlemmarna som ytterst bestämmer över föreningen, dess verksamhet och det regelverk föreningen ska ha.
För att en förening (en ideell förening) överhuvudtaget ska existera i form av en egen juridisk person, krävs att några personer (minst tre) träffar ett avtal om att samverka för ett gemensamt ändamål. I vårt fall handlar det om att bedriva idrott i en eller annan form och efter en eller annan uttalad ambitionsnivå. Det är viktigt att medlemmarna bestämmer detta för att det ska stå klart för alla vad föreningen vill med sin verksamhet. Utöver själva medlemsavtalet krävs också att några utses att företräda föreningen (vanligtvis kallas de styrelse). Föreningen måste ha en styrelse för att den ska kunna uppträda i relation till andra föreningar, förbund, kommuner med flera. Genom att föreningen nu har bildats i form av en egen juridisk person kan den själv äga saker och med sina tillgångar stå ansvarig för de skulder som uppkommer i föreningen. Varken medlemmarna eller de som företräder föreningen blir personligen ansvariga. Endast om de som företräder föreningen inte sköter föreningen på rätt sätt kan de bli ansvariga.
Medlemsavtalet får inte vara allt för magert, utan måste ha ett innehåll som svarar upp mot kraven för att en förening ska vara en självständig juridisk person. Vi bortser nu från att beskriva de rent formella kraven och stannar istället vid vad medlemmarna själva i första hand bör se till att avtala om.
Först och främst måste medlemmarna komma överens om vad de vill med föreningen - vad är meningen med föreningen. Kanske har ett kamratgäng kommit på att de vill styra upp sin sociala verksamhet och börja bedriva den under mer ordnade former. Det innebandylag de haft i Korpens serier har skördat vissa idrottsliga framgångar, ytterligare personer utanför den innersta kretsen har tillkommit och därtill har laget skaffat sig utrustning och en handkassa som ska hanteras. Genom bildandet av en förening har nu både tröjor och övrig utrustning liksom pengarna hamnat i föreningens ägo, och några i kamratgänget som slutat kan inte längre göra anspråk på någon andel av tillgångarna.
Men för att säkerställa att de nya i föreningen inte börjar snacka om elitsatsning, eller annat främmande från ursprungstanken, avtalas även om att innebandyföreningen ska vara en motionsförening som främst ska bedriva sin verksamhet för att medlemmarna ska få spela innebandy utifrån ett breddidrottsperspektiv. Avtalets första paragraf - ändamålsparagrafen - formuleras utifrån denna gemensamma grundsyn. För att säkerställa föreningens ändamål skrivs även in i en kommande paragraf om stadgeändringar att den första paragrafen endast får ändras om 75 procent av de röstberättigade medlemmarna på årsmötet är eniga härom på ett ordinarie årsmöte och att det därtill ska bekräftas av minst 50 procent av de röstberättigade medlemmarna på ett extra möte som hålls minst tre månader efter det ordinarie.
Har medlemmarna kommit överens om vad de vill göra och på vilken nivå, brukar övriga avtalsparagrafer bli enklare att utforma. Paragrafen om medlemsavgift kompletteras med att varje medlem som önskar delta i den idrottsliga verksamheten själv ska bidra med att täcka de kostnader som den verksamheten medför. Genom denna paragraf kan styrelsen tala om för både nya och gamla medlemmar att de själva har kommit överens om att till exempel sälja lotter eller betala en verksamhetsavgift för att föreningens finanser ska gå ihop. Vill någon inte ställa upp på detta får han/hon lämna föreningen, eller gilla läget och på ett demokratiskt sätt försöka få en erforderlig majoritet med på beslut om förändring.
Genom de ovan givna exemplen har jag velat betona att det alltid är medlemmarna som genom medlemsavtalet bestämmer hur de vill ha det i föreningen. Varken kommun, specialidrottsförbund eller RF bestämmer över föreningen. Dock måste medlemmarna, om föreningen vill vara medlem i förbund inom RF, se till att avtalet inte strider mot grunderna för medlemskapet i förbund inom RF, men det förändrar inte grundsynen på medlemsavtalet. Slutligen bör markeras att medlemsavtalet normalt kallas stadgar. Föreningens medlemmar äger således sina stadgar och de bör därför omsorgsfullt både vårda och uppdatera stadgarna utifrån den medlemsvilja som från tid till annan råder i föreningen. Med bra stadgar för föreningen läggs grunden för en bra fungerande idrottsverksamhet.